Nä, inte nu igen!

Nu har det hänt. Igen! Vartannat år är på tok för ofta! Trots att jag kraftfullt påjamat hur viktigt det är med kattkontroll innan växthusdörren stängs, har detta åter

Och nedisad höll jag på att bli!

försummats med sorgligt resultat. Förra gången skylldes det på att vinden skjutit igen dörren? Den här gången fanns absolut ingen ursäkt! Husse bara stängde. Och där inne låg jag och tog igen mig!

Så småningom tyckte förstås mina människor att saknades en katt där inne? Husets förstekatt, alltså, var fanns han? Husse skickades ut för att undersöka om han möjligen gjort bort sig vid växthusstängningen?

Då satt jag beredd, för solen var borta sedan ett tag, och värmen med den. Lika behagligt som det är när solen ligger på där, lika ruggigt blir det när den försvinner runt hörnet. Med förväntan följde jag direkt med husse in, för visst skulle det vankas någon form av gottgörelse? Glad blev jag,  när jag upptäckte skålen med blötmat i. En minimal portion, men dock. Jag är tacksam för det lilla.