Vardag igen?

Nu är det vardag igen, säger människorna. Kan inte påstå att jag märker någon större skillnad? Kanske litet tidigare frukost i morse, men det kan jag förstås acceptera! Sen har det inte blivit så mycket magmassage på husse idag, men det gör mig inte något, det heller. Har i stället varit ute en stund extra. Så i stort sett är det helt okej för mig med vardag. Jag gör ju det jag vill alla dagar ändå, oavsett vilken etikett människor sätter på dem!

Det var ruggigt kallt några dagar förut, då vägrade jag sticka ut nosen. Blev aningen kris på nätterna innan jag insåg att lådan faktiskt var enda lösningen på mitt dilemma. Men nu är det skapligt skönt ute igen. 

Igår följde jag med matte till växthuset. Där var det varmt! Matte hade glömt sätta ner elementet efter de kalla dagarna, så där var drygt tjugo grader! Gissa om jag trivdes? Hoppade in i mitt skåp, lade mig tillrätta på hyllan och bara njöt! Var sedan högst ovillig att hörsamma mattes uppmaning att det var dags att gå ut därifrån. Såg liksom ingen anledning till det? Nä, de fick allt komma ut senare och öppna för mig! När jag var redo, och värmen hade avtagit betydligt. Då var jag helt nöjd med att få komma in och hitta middagen serverad!




 

Utan lag

Är det meningen att man ska vänja sig? Vid att pälsen inte är tillräckligt varm, menar jag? Det är alldeles för kallt för min smak nu. Ändå luras jag ut ibland. Till exempel när husse ska hämta tidningen eller posten. Då står han där och lockar och lockar. Idag påstod han till och med att det var fint väder! Att solen sken, det såg väl jag med, men jag kände också med nosen att det inte var kattvänlig temperatur. Vi kom fram till en kompromiss. Jag följde med till brevlådan. Om han hade förväntat sig att jag skulle stanna ute sen, fick han tji. Varför frysa där ute när det fanns en skön säng inne i värmen?

Det är så min helg också varit. En riktig innehelg. Har hört regnet smattra mot rutorna. För att få litet omväxling har jag tillbringat några timmar i min lilla koja på altanen, men aktat mig för att hamna utanför taket. Jag försöker ju undvika min låda så långt det är möjligt, men till slut måste även jag finna mig i omständigheterna. Nöden har faktiskt ingen lag.


 

Det bästa av två världar

Ni kan inte tro vilket intressant uppdrag jag kom ut på härom kvällen! Det hade förstås varit mera behagligt om det varit en ljummen sommarkväll. Nu fick jag stå ut med snålblåst och kyla, men ibland får man bara uthärda. Glömde frosten i pälsen och snön på tassarna. Hörde på avstånd mina människor ropa. Gång på gång. Fullt koncentrerad på viktigare saker lät jag dem hålla på. 

Vad gott man sover efter hårt jobb!

Det är inte klokt vad tiden flyger iväg, när man håller på med någon roligt?! När jag till slut återvände hem och tassade in i värmen, hade det gått tre timmar påstod matte! De kunde inte förstå var jag varit? Nä, man kan inte begära att människor ska begripa vad som berikar livet för en katt!

Något som är bra med att vara borta länge, är att man som bonus får litet extra gos och uppmärksamhet. En perfekt kväll, alltså. Först en spännande utmaning, och sedan god mat och extra mycket kli bakom öronen. Det bästa av två världar!

Liten helgrapport

Visst har det varit onödigt kallt, vitt och vått, tycker ni inte det? Det tycker jag. Komplicerar tillvaron. Det finns ju en gräns för hur länge som det är skönt att ligga framför brasan. "Det här är det väder som bjuds", påstår matte och husse, när jag med skepsis iakttar trappan och känner iskylan mot min nos. Många gånger har jag framfört klagomål, tyckte gott de kunde ordnat till något bättre?

Annars har de uppfört sig ganska exemplariskt. Hållit sig hemma. Elementärt, kan man tycka, men en regel som alltför ofta bryts. Igår fick jag gäster, de med två minisar. En som jag tycker mycket om, och den andre som jag försöker undvika så gott det går. Litet problematiskt, för de verkar hänga ihop, de där två? För tillfället har jag löst det genom att ta tillflykten till gästrummet, dit den opålitlige inte verkar ha tillträde. Där har min favoritminis en massa lego. Han är där och leker, och jag kan ligga nära och kolla vad han gör. Då har jag bara fördelen men slipper nackdelen, så att jama, och jag är tacksam så länge det varar.




 

Välkomna gäster och andra

Det blir allt mer ogästvänligt ute. Min tvekan i dörröppningen blir längre och längre. Sniffar in den kalla luften, och känner kylan, när jag på prov sätter ner tassen på utsidan.  Nä, utelivet är högst överskattat just nu, anser jag!

Ändå har helgen varit rätt trevlig. Fick gäster både i lördags och söndags. En fördel med den här årstiden är att jag har massor av tid att ta tass om gäster. På sommaren kan det hända att jag helt missar besökare. Litet pinsamt, för alla frågar ju efter mig? Men så kan det bli när luften är varm och naturen full av äventyr.

Gästen som kom i söndags bor i huset bredvid mitt, men inte alltid. Nu fick vi veta, att det varit några dumma människor där. I stället för att ringa på dörren och vänta på att någon skulle öppna, hade de brutit sönder ett fönster, och bara gått in? Såna gäster vill då inte jag ha! Absolut inte! 

Kan ni gissa?

Kan ni gissa vad jag har sett idag? SOLEN! Nästan hela dagen!

Jag höll ett vakande öga på matte när hon städade bort vissna blommor. Ser det ut som om jag sover? Jag tar ju bara en kort powernap!

Nu är jag redo att både kolla matte och spana över stranden!

Men sen måste jag erkänna att jag följde med in, trots solen. För varmt, nä, det var det inte.

 

Nä, inte nu igen!

Nu har det hänt. Igen! Vartannat år är på tok för ofta! Trots att jag kraftfullt påjamat hur viktigt det är med kattkontroll innan växthusdörren stängs, har detta åter

Och nedisad höll jag på att bli!

försummats med sorgligt resultat. Förra gången skylldes det på att vinden skjutit igen dörren? Den här gången fanns absolut ingen ursäkt! Husse bara stängde. Och där inne låg jag och tog igen mig!

Så småningom tyckte förstås mina människor att saknades en katt där inne? Husets förstekatt, alltså, var fanns han? Husse skickades ut för att undersöka om han möjligen gjort bort sig vid växthusstängningen?

Då satt jag beredd, för solen var borta sedan ett tag, och värmen med den. Lika behagligt som det är när solen ligger på där, lika ruggigt blir det när den försvinner runt hörnet. Med förväntan följde jag direkt med husse in, för visst skulle det vankas någon form av gottgörelse? Glad blev jag,  när jag upptäckte skålen med blötmat i. En minimal portion, men dock. Jag är tacksam för det lilla.  

Gissa vem?

Det här är AVSKYVÄRT!

Nu bara måste jag få klaga. Jag avskyr det här vädret! Har aldrig tyckt så illa om det här hemskt kalla, som jag gör nu. Matte försöker lura ut mig ibland, men det går jag inte på! Känner på nosen det isiga som strömmar emot mig, så jag aktar mig att komma för nära dörren. Har ju varit med förr, vet att jag plötsligt kan befinna mig där ute på något obegripligt sätt?

Att tassa ut två gånger om dagen är vad jag kan sträcka mig till. En gång brukar bli när matte går för att hämta ved. Passar bra, eftersom min toalett råkar vara placerad under vedboden. Hinner precis uträtta det jag ska, för att sedan följa med matte in i huset igen. Gissa vem som är först innanför dörren?

Eller?

Jo, jag ska nog...eller inte?

Det är inte klokt så många gånger varje dag man måste fatta detta svåra beslut? Ska man tassa ut? Det skulle ju behövas en liten sväng åtminstone. Men. Fy, vad det känns obehagligt kallt på nosen. 

Är det inte bäst där inne ändå, när allt kommer omkring? Varmt och skönt, och mjuka sängar. Och, man kan ju fönsterspana! 

Fast en kort runda, bara för att undersöka om någon varit här, hur klokt är det att lämna allt obevakat? 
Eller, kanske kan jag ta det senare...eller...eller...

Något positivt finns det

Det börjar bli kallt om tassarna nu. Snart behöver jag nog inte den gula medaljongen om halsen. Den, som ska göra att fästingar inte gillar mig. Nu har jag haft den på mig sedan mitten av maj, och kan konstatera, att antingen hjälper den minst lika bra som de medel man sprutar i nacken på mig, eller också har det varit väldigt få fästingar här. 

Innan jag började med medaljongen hade jag tre fästingar på mig på kort tid, trots att jag var "sprutad". Fram till min hotellvistelse har jag varit helt utan "sprut", och har haft cirka tio fästingar på mig på fem månader. (På hotellet skulle utekatter vara behandlade, så jag fick en dos i nacken innan.)

Fungerar? Bara bluff? Inte vet jag! Men ett vet jag, att det enda positiva med kyla under tassarna är att jag slipper de där hemska angriparna!



  

Där fick hon något att fundera på

Ibland ger jag matte något att fundera på? Som här till exempel. När hon öppnade dörren, satt jag här i skuggan och filosoferade. Varför satt jag inte i den varma solen? I skuggan var det ju ännu kallt. Så kyligt, att solen inte lyckats tina bort all snö, även om den bara ligger kvar i små plättar, just i skuggan. 

Så varför satt jag inte i solen i stället? Självklart har jag en mycket logisk anledning, men den kan hon gott undra över och fundera på. Man måste ju inte förklara allting för henne.  

Vill införa rymningsförbud

Det här var en av de mindre lyckade helgerna för min del, kan jag jama. I fredags försvann matte och husse, och lämnade mig ensam med Piff och Puff. Till en början gick det väl an, men snart blev det bara så långtråkigt! Allra värst var toalettbekymret. Jag menar, jämför en hel sandstrand med en ynka liten låda? Men jag vet förstås vad som gäller när man är fånge. Jag gjorde vad jag skulle, där man skulle.

Tack och lov för kattluckan ut till altanen i alla fall. Det ger åtminstone någon slags frihetskänsla att kunna tassa ut från rummen inne i huset. Dessutom vågar sig Puff aldrig ut dit, och Piff och jag samsas rätt bra där. En reservhusse i min familj kom och hälsade på, och fyllde på våra skålar med blötmat. Helt klart det bästa på helgen!

Sent på söndagskvällen hörde vi det välbekanta och trevliga ljudet av min bil. Vi samlade oss snabbt till en välkomstkommitté innanför dörren. Givetvis jamade jag genast om att få släppas fri. Blev frustrerad över att nekas min begäran. De påstod att det var för sent och för kallt för att vara ute hela natten. Men vem hade jamat om hela natten? Några timmar hade räckt? Nädå, nu skulle de sova, minsann. Trots denna besvikelse kunde jag inte låta bli några glädjerusningar genom huset. Ja, Piff och Puff sprang på rätt bra, de också.  

Men i morse, då äntligen slog frihetens timme! Jag rusade ut, och slopade den sedvanliga spaningsmomentet i dörröppningen. Åh, vad jag njöt där ute! Åtminstone tills regnet började.  

Men jag funderar starkt på att införa rymningsförbud i familjen. Jag rymmer minsann aldrig! Så varför ska de??

Bildbevis

Matte är i vedboden, och jag passar på att göra ett provrace i min spaningstall...eller...spaningsstubbe...äsch, nånting där mitt emellan, tror jag.

Och kolla! Den duger fortfarande som spaningscentral!

Hej på er! Fyjam, vad eländigt kallt det har varit. Men jag har ändå börjat vara ute litet mer, det är ju så urtrist att bara ligga inne. Och så blir det lätt aningen spända förhållanden i mitt hus. Jag menar med de inneboende andra katterna. De har så låg toleranströskel när jag vill skoja litet. Nä, det är skönt att få komma ut ibland, och slippa ta hänsyn till någon. 

En bra sak är att husse återvänt från norra landet. Så igår kväll fick jag åter tillfälle till att sjunka ner med klorna i hans härligt trampvänliga mage. Ibland säger han "aj", men det är säkert bara någon slags skämt? Jag känner ju själv hur skönt det är! 

Hej hopp!

Tycker du det är kallt och trist?

Nog håller jag med dig, helt visst!

Därför hissar jag min svans

och gör en liten dans

Låtsas att allt är toppen

känner det i hela kroppen

Sedan äter jag nåt gott

tänker på allt bra jag fått

Så vänder jag svart till vitt

och känner glädje för livet mitt

Önskar er allihopa en mycket bra februarihelg!

Liten rapport från mig

Hej på er, nu tassar jag in här en stund. Vill bara rapportera att jag har allt under kontroll. Ja, utom matte förstås. Där har jag fortfarande betydande svårigheter. Men hon säger, att att hon ser slutet i fjärran på det där jobbet, som helt fräckt har ockuperat den tid jag avsatt för min blogg. Eftersom jag är en lugn och fördragsam kisse ger jag mig tåls. 

Vi, som kan vara ute, har det väl alla kallt om tassarna nu? Det är inte så man rusar ut på morgnarna, precis. Ibland, när jag behöver extra lång betänketid, stängs dörren igen innan jag funderat färdigt. Matte säger att det blir lika kallt inne som ute. Det vill jag inte, förstås. Idag har det i alla fall varit nästan varmt i solen. Till och med så jag låg en stund i min grop vid hasselbusken, med nosen mot solen. 

Men ni skulle min fjäderkotlettrestaurang! Fullkomligt överbelagd. När jag närmar mig för att presentera mig, och hälsa mer ingående, sitter där ett femtiotal på marken. Men när jag är nästan framme, verkar alla ha brådskande ärenden på annat håll. Där får jag sitta alldeles ensam och titta. Snopet!

Mesta tiden tillbringar jag ändå inomhus. Husse är i norra landet, så jag håller matte sällskap. Alltså blir det mycket tid framför datorn. Oftast i hennes knä, men ibland hittar jag andra trevliga platser. Som ovanpå skrivaren. När jag behöver litet integritet, utan att ge avkall på sällskapligheten. Ibland behöver jag små gos-pauser.