Vill införa rymningsförbud

Det här var en av de mindre lyckade helgerna för min del, kan jag jama. I fredags försvann matte och husse, och lämnade mig ensam med Piff och Puff. Till en början gick det väl an, men snart blev det bara så långtråkigt! Allra värst var toalettbekymret. Jag menar, jämför en hel sandstrand med en ynka liten låda? Men jag vet förstås vad som gäller när man är fånge. Jag gjorde vad jag skulle, där man skulle.

Tack och lov för kattluckan ut till altanen i alla fall. Det ger åtminstone någon slags frihetskänsla att kunna tassa ut från rummen inne i huset. Dessutom vågar sig Puff aldrig ut dit, och Piff och jag samsas rätt bra där. En reservhusse i min familj kom och hälsade på, och fyllde på våra skålar med blötmat. Helt klart det bästa på helgen!

Sent på söndagskvällen hörde vi det välbekanta och trevliga ljudet av min bil. Vi samlade oss snabbt till en välkomstkommitté innanför dörren. Givetvis jamade jag genast om att få släppas fri. Blev frustrerad över att nekas min begäran. De påstod att det var för sent och för kallt för att vara ute hela natten. Men vem hade jamat om hela natten? Några timmar hade räckt? Nädå, nu skulle de sova, minsann. Trots denna besvikelse kunde jag inte låta bli några glädjerusningar genom huset. Ja, Piff och Puff sprang på rätt bra, de också.  

Men i morse, då äntligen slog frihetens timme! Jag rusade ut, och slopade den sedvanliga spaningsmomentet i dörröppningen. Åh, vad jag njöt där ute! Åtminstone tills regnet började.  

Men jag funderar starkt på att införa rymningsförbud i familjen. Jag rymmer minsann aldrig! Så varför ska de??

Hur tar man sig ut?

Hej på er igen! Vilken tur att det blev påsk, så ni slapp läsa mina klagojam varenda dag! Jag har varit ganska irriterad på allt som tvingats i mig. Plus att jag saknat riktig mat. Och dessutom inte fått tassa ut. Inte konstigt det har blivit litet gruff ibland. Då menar jag med de inneboende kattorna, förstås. De är ju så lättstötta. Minsta pyttelilla utfall från mig resulterar ständigt i samma massiva duo-attack, följt av en längre tids bevakning från deras sida. Inte kul att sitta tryckt under ett bord sjutton timmar ungefär.

En sak har i alla fall inneburit en liten guldkant på mina i övrigt trista dagar. Jag har kommit på hur man går igenom kattluckan till altanen! Har inte brytt mig om den förut, fast jag ibland sett hur Piff tassat ut där. Jag har föredragit mina ytterdörrar ut till den riktiga friheten. Nu var ju läget ett helt annat, och sedan matte demonstrerat lucköppnande en gång, var det bara att tassa på. 

Det första jag gjorde var att undersöka det viktigaste. Hur tar man sig ut igenom nätet? Kollade noga både lågt, högt och mittemellan. Har hittills inte kommit på hur, så tips mottages tacksamt. 

För övrigt tvingade matte i mig den sista medicinen igår, men dietmaten ska jag fortsätta med ett tag till. Jag ger gärna den mer än gärna till Piff och Puff, som tycker den är smarrig värre. Fast jag kan äta litet, ifall matte häller sås från riktig mat över dietmaten. Och igår började jag faktiskt känna mig hungrig igen. Det var nog tur, för matte hotade med att ringa sjukhuset igen om jag inte började äta. Man kan bli hungrig för mindre!