Gruff

Synnerligen osäkert läge, det här...

...och nu är det risk för bakhåll också

Alltså, jag skulle bara tassa ut. Ett helt oskyldigt ärende, kan man tycka? Om det inte råkar befinna sig en misstänksam katt Piff i vägen. Som av outgrundlig anledning verkar uppfatta mitt vänskapliga jam som hotfullt? För att visa mina goda avsikter stannade jag genast i en orörlig position.

Alldeles enligt rutinerna kom Puff sättandes. I det här läget var hon dock för feg att ingripa, utan gömde sig bakom dörren. Väntade väl på klarsignal från syrran på att få leka den omåttligt roliga leken "hoppa-på-Gustav-och-klå-upp-honom"?

Då avbröt matte det hela genom att komma in där. Piff sprang iväg, och jag med. Genom ytterdörren, ut i friheten.

Hur tar man sig ut?

Hej på er igen! Vilken tur att det blev påsk, så ni slapp läsa mina klagojam varenda dag! Jag har varit ganska irriterad på allt som tvingats i mig. Plus att jag saknat riktig mat. Och dessutom inte fått tassa ut. Inte konstigt det har blivit litet gruff ibland. Då menar jag med de inneboende kattorna, förstås. De är ju så lättstötta. Minsta pyttelilla utfall från mig resulterar ständigt i samma massiva duo-attack, följt av en längre tids bevakning från deras sida. Inte kul att sitta tryckt under ett bord sjutton timmar ungefär.

En sak har i alla fall inneburit en liten guldkant på mina i övrigt trista dagar. Jag har kommit på hur man går igenom kattluckan till altanen! Har inte brytt mig om den förut, fast jag ibland sett hur Piff tassat ut där. Jag har föredragit mina ytterdörrar ut till den riktiga friheten. Nu var ju läget ett helt annat, och sedan matte demonstrerat lucköppnande en gång, var det bara att tassa på. 

Det första jag gjorde var att undersöka det viktigaste. Hur tar man sig ut igenom nätet? Kollade noga både lågt, högt och mittemellan. Har hittills inte kommit på hur, så tips mottages tacksamt. 

För övrigt tvingade matte i mig den sista medicinen igår, men dietmaten ska jag fortsätta med ett tag till. Jag ger gärna den mer än gärna till Piff och Puff, som tycker den är smarrig värre. Fast jag kan äta litet, ifall matte häller sås från riktig mat över dietmaten. Och igår började jag faktiskt känna mig hungrig igen. Det var nog tur, för matte hotade med att ringa sjukhuset igen om jag inte började äta. Man kan bli hungrig för mindre!

Tre i rad

Här ligger vi på rad. Ja, Puff har precis rest sig för att påbörja en undanmanöver och rädda sig in i sovrummet. Hon är ju så rädd för mig. För henne duger bara matte. Ni skulle se Puff, när hon springer efter matte överallt, hoppandes upp på alla möbler efter vägen. Allt för att bli kliad. Aningens överdrivet, enligt min mening. Dessutom är det ett väldans jamande hela tiden.  Tur för matte och husse att det finns åtminstone en lugn, stabil och pålitlig katt här i huset. Inga namn jamade.

Piff är väldigt litet inne annars. Sedan hon kom på knepet med att få upp kattluckan, är hon nästan jämt på altanen. På morgnarna, vid frukosten, träffas vi. Jag låter mig nosas på ingående. Särskilt min shoo-bricka tilldrar hennes intresse. Lika intensivt varje morgon. Jag låter henne hålla på. Väl vetandes, att häftiga rörelser kan utlösa obehagliga reaktioner från henne.

När jag tänker efter, var det faktiskt väldigt längesedan vi hade något större gruff. Jag menar, det var längesedan jag blev påhoppad, kload och nafsad. För jag muckar minsann aldrig gräl.