En grön liten ö

En grön liten ö kan man behöva litet då och då. Har man tur, finns det någon i närheten. Även om den kanske inte ser ut just som en grön plätt, hjälpen kan ta sig många former. Men tänk, så skönt det är att hitta en utväg, en öppning, en snäll människa, någon som bryr sig!

Önskar er alla en fin helg, den sista i månaden februari, ja, vi tassar ju litet försiktigt in i mars också!

En solvarm nos

Lycka är en solvarm nos

Igår hade jag ju en lyckodag, med besök i växthuset bland annat. Den här dagen har inte varit så mycket sämre. Redan innan det var riktigt ljust jamade jag ifrån på skarpen att det var dags att påbörja dagens utejobb. Matte mumlade något om att jag lät som nån slags larm? Hur som helst var det ett effektivt sätt att få upp henne!

Efter det har jag varit ute precis hela dagen. Varit rätt mycket på tomten, som jag delar med favoritgrannen. Det är mer sol där än på min alldeles egna tomt. När jag kom tillbaka därifrån, hittade jag matte borta vid restaurang Pipiga Pilfinken. Där fanns också två såna där med yviga svansar. Försmädliga rackare, helt utan hyfs. Springer omkring och smackar och retas allt de kan. Jag skulle allt bra gärna vilja lära dem ett och annat! Möjligen måste jag träna litet mer på hopp mellan grenar först?




  

En nästan lyckodag

Dagen började som en riktig lyckodag! Matte öppnade dörren till mitt växthus! Äntligen fick jag komma in där igen!

Det har ju stått obevakat så länge, en omfattande kontroll var därför genast nödvändig. Skåpet och vattenkannorna blev godkända...

...liksom hörnet bakom frigoliten, men där krävdes en mer omfattande undersökning först.

Funderade sedan på om jag skulle ta och lägga mig på plasten ett tag, den kändes rätt mjuk? Och varmt var det där inne!

Klart jag skulle passa på! Lade mig tillrätta, och visade matte att hon kunde hitta på något annat ett tag. Jag tänkte stanna kvar, ha det skönt och njuta av tillfället!

En liten stund senare, när jag mediterat färdigt där inne, såg jag matte gå mot källaren. Då fick jag fart! Tänkte, att kan det vara så att det är min stora turdag idag? Först växthuset, och nu källaren! Men, suck, så väl var det inte!
"Du stannar där, Gustav" sa matte med sträng röst, när hon öppnade dörren. Och det gjorde jag ju, det är nästan löjligt vad lydig jag är? Men sen fick jag massor med kli för att jag varit "duktig katt"? Snarare dum katt, om ni frågar mig!

Sen har de där otäckingarna som börjar på "f" vaknat. Frånsett det, och det retliga med källaren, har det varit en riktig lyckodag med mycket sol!
 

Sån jakt är inget för mig

I ur och skur jag tassar på

från öster till väster, från söder till norr
så viktiga platser en markering ska få
och inte vara farligt doftfri och torr

Men Tomten i hörnet låter jag bli
Han står ju och vaktar, dag som natt
ser till att gården från oknytt är fri
för sån jakt är inget för husets katt!

För den här gången

I morse jamade jag hej då till husse igen. Han försökte muntra upp mig genom att säga att jag nu får hela sängen för mig själv. Vilket uruselt skämt! Han vet ju var jag vill ligga!

Jag har i alla fall sett till att vara tillsammans så mycket som möjligt med husse i helgen. Följt med honom till vedboden och övervakat när han levererat varor till restaurang Pipiga Pilfinken bland annat. Det sistnämnda är en mycket viktigt uppgift för att upprätthålla ruljangsen på matstället, något jag har stort intresse av. Lyckligtvis verkar leveranserna skötas oklanderligt av mina människor. 

Igår natt hade Puff och jag en het diskussion om rätten att vistas i sängkammaren? Jag tyckte precis att hon jamade "stick härifrån", och blev förstås oerhört upprörd över denna fräckhet! Visserligen hade jag först skojat litet med henne, och lagt mig att vakta utanför lådan när hon krafsade där inne, men det har ju absolut inte något att göra med rätten till sängkammarvistelse!? Så vi jamade fram och tillbaka, men till slut blev jag sur, och tassade ut på altanen för att spana litet. När jag kom in igen var Puff tyst, och jag hade också lugnat mig. Det var slutdiskuterat, för den här gången.

Inte svårare än så

Önskar er en problemfri och fin helg!

Det var snällt!

Det kom många förpackningar med blötmat härom dagen. När matte plockat upp dem, såg jag direkt att de samtidigt skickat med en säng till mig! Jag provlåg genast, och kunde konstatera att mitt första intryck varit korrekt. Visserligen är måttanpassade kartonger bra, men jag gillar att ha litet svängrum när jag ska vända mig i olika lägen. Litet höjd på sidorna tycker jag också om, det känns skyddat och ombonat. 

Med en mjuk filt i botten har jag förklarat att detta är min favoritplats för pauser under dagtid. Åtminstone tills jag upptäckt något ännu bättre. Vem vet vilka överraskningar nästa leverans för med sig?

Lurad, igen

Solen tittade fram en alltför liten stund mitt på dagen, men jag hann bli varm på nosen i alla fall!

Jag vet inte hur det är med er, men jag börjar känna mig som en ny katt, nu när solen och luften blir allt varmare? Lusten att göra trädrusningar faller på allt oftare, och till och med att jag har dristat mig till att återigen hoppa över staketet till grannen, i stället för att dra mig över! Det, ni!
Solen verkar ge rent magiska krafter!

Sen finns det vissa nackdelar med det hela också. Sprut i nacken, till exempel. Det har klagats här på kliande bett, och paralleller har dragits till min närvaro i sängarna? Härom morgonen blev jag därför överfallen i ett bakhåll innan jag skulle ut. Med vapnet dolt bakom ryggen låtsades matte att hon skulle öppna dörren, och skred till verket när jag förväntansfullt stod beredd att tassa ut. Lömskt är bara förnamnet! Men okej, en varm sol kanske trots allt är värt det? Även om jag för ett ögonblick hade min tvivel.


  

Bättre än inget

Här sitter jag och drömmer om annat grönt.

En liten tuva av gräs, vad är det, men bättre än inget.

Att hoppas på gröna ängar är väl inte alls lönt?

 Detta får duga, men nog saknas det rätta stinget!

Mingel

Med husse hemma, kunde helgen inte bli annat än bra. Särskilt som nämnda husse dessutom hållit sig hemma hela tiden! Jag måste nog erkänna, att husse är litet av min favorit. Till viss del beror det på att jag mycket uppskattar att han hellre ligger än sitter när han vilar. Ibland kan jag knappt vänta klart på att han ska lägga sig, utan slår mig ner på hans tilltänkta plats i förväg. Kanske inte riktigt smart, men när man vet vilka härligheter som väntar, är det inte alltid så lätt att bärga sig!

Helgen bjöd också på ett uppskattat besök av minisen och hans människor. Lika mycket som jag trivs med att mingla runt bland de tvåbenta, lika illa tycker Puff om det sociala livet? Deltar inte alls. Ibland kan mina besökare förvånat skymta en grå skugga som hastigt drar förbi? Brukar tolkas av minisen som en uppmaning till att leka "följa Puff". Jag tvivlar på att det var avsikten? Men inte bryr jag mig, där jag lugnt deltar i gemenskapen genom att låta alla få sin beskärda del av att få klappa mig.

För övrigt har det blåst litet för mycket för min smak några dagar, så jag har gjort ett tillfälligt avbrott i de längre utevistelserna. Det är ett privilegium att kunna göra precis som man vill!


 

 

Att våga säga

Önskar er alla en riktigt kärleksfull helg!

Vem tror ni?

Nu är allt som det ska

Gissa vad som har hänt? Vem som kommit hem? Som har världens bästa mage att ligga på?

Igår kväll hade jag legat och sovit en stund, för matte hade åkt, och ni vet ju hur tråkigt det blir då? Men så hörde jag ytterdörren öppnas, och att matte pratade med någon. Husse! Då skyndade jag mig förstås dit, och satte genast igång arbetet med att få på honom den rätta doften. Han behövde gnuggas både här och där, kan jag jama, så länge som han varit borta! 

Tittade sedan tålmodigt på medan husse tömde några resväskor. Till slut, äntligen, gjorde han det jag väntat på, lade sig ner i soffan. I samma sekund hade också jag lagt mig tillrätta, på hans mage. Jag hoppade över magmassagen, den fick anstå så länge, bara kurade ihop mig, slöt ögonen och njöt! Tänk, vad underbart det är att få uppleva en sådan gemenskap. Vi är lyckligt lottade, husse och jag.

Jag kommer!

Jag hade just avslutat min kontrollrunda hos grannen, när jag såg matte komma ut. Funderade ett ögonblick på att stanna kvar där, men ångrade mig när hon närmade sig. En stunds kel och gos skulle inte vara fel?

Tar mått...alltför högt att hoppa över bedömer jag...

...men man har väl tassar och klor!

Hoppsan! Hann du inte med, matte? 

Märkt!

Märkning utförs

Nu när jag kan vara ute nästan som vanligt igen, har jag naturligtvis massor med saker att utföra! Det viktigaste är att prioritera så äganderätten till Mitt Område markeras och hålls intakt. Har förstås mina permanenta ställen, där mina märken alltid måste kontrolleras och oftast förnyas. Av någon anledning ställer mina människor ibland ut nya föremål, som står där helt oskyddade? Det kan jag inte tolerera! 

Ibland kan det röra sig om en bil, som körs in på min tomt. Men den här gången tog jag itu med trädet, som förut stod inne i vardagsrummet. Det ställdes ut för rätt länge sedan. Ända sedan dess har det bidragit till att ytterligare öka mitt dagliga arbetspass där ute. Vore ju förödande att ha ett omärkt föremål nära min dörr! 


  

Från moll till dur

I fredags kidnappade matte min bästa gäst! Åtminstone försvann de tillsammans mitt på dagen, och när matte litet senare kom hem, var hon ensam? Det var väldigt tråkigt, måste jag jama, för hela veckan hade jag det så underbart bra. Som jag har njöt av all extra kärlek jag fick av favoritgästen! Men på fredagskvällen fick jag hålla till godo med matte igen, när det var läggdags. Höll henne sällskap ända tills hon började titta på en film om en simmande katt. Det blev litet för högljutt för min del, så jag tackade för mig och drog mig tillbaka till ett lugnare rum.

Lördagen har jag strukit ett streck över, all utevistelse var omöjlig om man ville stanna kvar på marken. Försökte flera gånger i de olika dörrarna, men det räckte att höra vrålet där ute för att backa. Men sen! Livet har återvänt, ljuset har skådats och humöret är i topp! Varm sol och många plusgrader har möjliggjort ett nästan normalt liv igen! Alltså, att man tassar ut på morgonen, och sedan stannar kvar där hela dagen. Det var längesedan det hände. Men gissa om jag har njutit över att äntligen få uppleva det igen?!

När man minst anar det

Kanske händer något oväntat och roligt just den här helgen? Hoppas den åtminstone blir bra för dig på alla sätt! Vi tassas igen på måndag!

Två plus två

Jag har fönster åt två håll. Antingen mot gatan, eller mot stranden. Mot varje håll har jag också två fönster. Mina favoriter är de två mot stranden. Jag har fått kompromissa med matte när det gäller tillgängligheten. Som ni kan se står skräp i vägen för bättre spaningsmöjligheter. Men i det andra fönstret, i sängkammaren, är det rensat. Åtminstone finns inget störande.

Det ena fönstret mot gatan bryr jag mig inte alls om, trots att där finns gott om plats. Ändå har man full uppsikt över Restaurang Pipiga Pilfinken därifrån. Men hur kul är det? Jag vill ju besöka stället kattligen! Från det andra fönstret brukar jag bedriva viss spaning. Där finns en bra sittplats, men det är för det mesta rätt händelsefattigt där utanför.

Som ni förstår, tillbringar jag mesta arbetstiden i sängkammaren. Förutom när min hjälp behövs på kontoret, förstås! Att husse är den som har största hjälpbehovet där insåg jag för länge sen. Så just nu, när han är borta, kan jag ägna mig mer hundraprocentigt åt traditionellt kattliga sysslor. Helt okej, det med. Huvudsaken man håller igång!


 

Spårlöst

Efter frukosten släppte matte ut mig på altanen. Efter en halvtimme, eller så, öppnade hon dörren för att se om jag ville in igen? Det ville jag!

Vad då inte varit ute? Varför tror du det, matte?

Det var inte snällt!

Matte öppnade dörren till källaren, och jag såg att också nästa dörr var öppen! Skyndade mig ner allt jag kunde!

Men VAD JAM???

Om jag tar sats, då?

Nä, ser precis likadant ut där inne? Vad ÄR detta?

Det var det snöpligaste...

Det var inte snällt, matte!

Något att se fram emot

Om helgen finns inte mycket att berätta. Kan sammanfattas i ett jam: Inomhus. Och nu har det kommit så mycket blött, att märkliga saker inträffat här. Mer om det i morgon, för jag tycker det blir aningen tjatigt att hålla på och klaga på kyla och allt som ramlar ner ovanifrån. Därför övergår jag till något positivt. Jag har fått besök!

Inte på nästan två år har hon varit här, min allra bästa gäst, hon som vill ha sällskap av mig på natten, och som alltid vill ha mig i sitt knä när hon sitter i soffan! Hon är önskegästen personifierad! Fyra nätter framöver kommer jag nu garanterat tillbringa i gästsängen. De flesta av er är nog som jag, och uppskattar människosällskap på nätterna? För min del kan jag lägga till en extra dimension. Sällskap plus garanterad Puff-frånvaro! Vilken kombination, det här kommer bli en riktigt bra vecka!