Trattlös

Jag har äntligen blivit av med tratten! Att jag är kopplad spelar faktiskt inte nån större roll. Jag gör ändå det jag vill. Sitter och spanar på trappan.

Vilar en stund under tallen.

Fast allra bäst just nu är min grop ute i höggräset. Där kan jag sova länge, länge. Matte sätter fast kopplet och kollar på mig inifrån. Det är helt i sin ordning för mig. Mitt öga vill inte bli bra, men de andra såren läker fint. Nu hotar de med att det ska bli många dagar med mycket regn. Låter illa. Jag har fått mer än nog av inneliggande. Matte och husse tycker att jag låter litet väl mycket när jag protesterar mot att vara inne? Hoppas då att det blir stunder av uppehåll i regnandet. För husfridens skull.

Lisa: Hur dum kan man vara?

Det är SÅ spännande att vara ute!

Massor att spana på, både på marken...

...och uppe i luften. Och så har jag fått en ny sele! Matte tröttnade på att jag måste försvara mig när hon satte på den gamla. Men vad gör man när man blir utsatt för mordförsök? 
Jag gillar den nya selen skarpt! Lätt att sätta på, men framför allt...

...lätt att ta av! Det gäller bara att passa på när matte är ouppmärksam på hur linan hålls, och knycka till vid rätt tillfälle så är man lös! Här gömmer jag mig i mörkret under altanen. Det är hur spännande som helst där under! Tyvärr har jag hittills inte utnyttjat friheten som jag borde, utan lurats in av litet godis. Ibland är man bra dum!

Lisa: Jag överlevde!

Nu är jag ute nästan varenda dag. Det är intressant, men oj, vad jag måste vara på min vakt hela tiden! Överallt låter det, prasslar och har sig? Ute på vägen går och cyklar det människor, det tycker jag är obehagligt. Bara att erkänna: Jag blir jätterädd! 

Här ser det också litet otäckt ut, men spännande! Burrar upp svansen för säkerhets skull, ifall det skulle finnas ett monster där inne!

Ser ni vad modig jag är? Jag har tassat IN i farligheten!

Puh, då var det avklarat. Och jag överlevde!

I det här gamla riset fanns det många dofter! Mycket Gustav, förstås, det är det överallt. Men nu, matte, tror jag att jag sett nog för idag. Det är litet jobbigt att vara på helspänn hela tiden. Nu tassar vi in!

Skönt, skönare, skönast!

Aahhh, så skönt jag har det!

Har det varit skönt idag, eller har det varit underbart? Visserligen är det bara mitten på februari, men idag har det varit VÅR! Jag har varit ute hela dagen, förutom en stund när jag tog igen mig inne i mitt växthus. I flera dagar har dörren stått litet öppen där på dagarna, med precis rätt tilltagen öppning för en lagom stor katt. 

Men kan ni tro vad som hände när jag vilat färdigt där inne? Tog mig en tur runt huset, och vilka hittade jag där på altanen? Lisa med matte kopplad! Lisa blev nog lika förvånad som jag, och vi bestämde oss snabbt för att ignorera den andres närvaro. Så vi satt där en stund på varsitt trappsteg och låtsastittade ut över omgivningen. Rätt snart tröttnade jag på tramset och gav mig iväg. På väg bort kunde jag inte låta bli att ventilera mitt missnöje. Trots allt är ju hela Området här mitt! Det ska de veta!


 

Lisa: Premiär!

Kolla vad jag har fått göra! Först blev jag fastspänd, och sen öppnande matte en dörr. Fast fel dörr! Det var jätteotäckt där! Då provade vi en annan dörr, och där tassade jag ut direkt!

Men  jag gick inte så långt till en början. Det var ju så mycket som måste spanas in först!

Efter en stunds noggrann kontroll försökte jag ta mig in under altanen. Inte gick det? Totalstopp i linan!

Efter tio minuter var jag nöjd på äventyret, och skyndade mig in när matte öppnade dörren. Men jag kommer nog prova igen. Fast då hoppas jag att selen inte snor sig,  för matte och jag blev litet ovänner när den skulle tas av. Men nu är vi vänner igen!

Var finns logiken?

Jag kan väl inte jama att jag är ute från morgon till kväll numera, men många timmar varje dag blir det i alla fall. Särskilt intressant är det när det är mörkt, och det är det överraskande tidigt nu? Det gillar jag, då hinner jag få en bra stund utomhus innan det är läggdags. Minns att det inte var så förfärligt länge sedan jag blev inlurad medan solen fortfarande sken behagligt där ute!

Det har varit en riktigt trevlig helg för min del. I lördags var en stor del av mina favoritgäster och hälsade på. Även om jag inte hade tid att umgås hela tiden, då jag fick ett brådskade ärende att ordna med där ute, så tror jag vi alla var nöjda med den tiden jag avsatte.

Om det är något jag ska anmärka på så är det maten. Jag är inte så förtjust i den nya. Torrfodret går an, men blötmaten? Jag är skeptisk. När jag frågar var min gamla mat är, svarar de att jag har slutat kräkas? Naturligtvis är jag totalt oförstående till logiken i svaret? Och det är varken första, och förmodligen inte sista, gången det händer.


 

Det bästa av två världar

Ni kan inte tro vilket intressant uppdrag jag kom ut på härom kvällen! Det hade förstås varit mera behagligt om det varit en ljummen sommarkväll. Nu fick jag stå ut med snålblåst och kyla, men ibland får man bara uthärda. Glömde frosten i pälsen och snön på tassarna. Hörde på avstånd mina människor ropa. Gång på gång. Fullt koncentrerad på viktigare saker lät jag dem hålla på. 

Vad gott man sover efter hårt jobb!

Det är inte klokt vad tiden flyger iväg, när man håller på med någon roligt?! När jag till slut återvände hem och tassade in i värmen, hade det gått tre timmar påstod matte! De kunde inte förstå var jag varit? Nä, man kan inte begära att människor ska begripa vad som berikar livet för en katt!

Något som är bra med att vara borta länge, är att man som bonus får litet extra gos och uppmärksamhet. En perfekt kväll, alltså. Först en spännande utmaning, och sedan god mat och extra mycket kli bakom öronen. Det bästa av två världar!

En solvarm nos

Lycka är en solvarm nos

Igår hade jag ju en lyckodag, med besök i växthuset bland annat. Den här dagen har inte varit så mycket sämre. Redan innan det var riktigt ljust jamade jag ifrån på skarpen att det var dags att påbörja dagens utejobb. Matte mumlade något om att jag lät som nån slags larm? Hur som helst var det ett effektivt sätt att få upp henne!

Efter det har jag varit ute precis hela dagen. Varit rätt mycket på tomten, som jag delar med favoritgrannen. Det är mer sol där än på min alldeles egna tomt. När jag kom tillbaka därifrån, hittade jag matte borta vid restaurang Pipiga Pilfinken. Där fanns också två såna där med yviga svansar. Försmädliga rackare, helt utan hyfs. Springer omkring och smackar och retas allt de kan. Jag skulle allt bra gärna vilja lära dem ett och annat! Möjligen måste jag träna litet mer på hopp mellan grenar först?




  

Jag ger upp. Men...

Snart läggdags? Kvällen har ju precis börjat, matte!

Jag vill UT!!!

Dumma matte fattar INGENTING!

Jag blir så frustrerad! Måste tvätta mig litet...

Titta, där är det ju, mitt UTE! Det är bara jag som fattas där!

Om jag skulle försöka nå handtaget från stolen?

Det är kört. Totalt omöjligt. Jag ger upp.

Man måste göra det bästa man kan av en motgång.

Inne eller ute?

Inne eller ute? Snabba avgöranden har varit av nöden denna helg. Några gånger har jag dröjt aningen för länge med beslutet. Men matte kan gott behöva en bendusch emellanåt. Jag förstår att ni anar kopplingen? Det är inte klokt vad fort man kan bli droppvåt, om man är för optimistisk huruvida det blöta ska upphöra eller inte!

Annars har mina människor äntligen fattat att den bästa helgen är den som tillbringas hemma! Det var på tiden. Husse har hållit på och flyttat jord, naturligtvis under mitt överinseende. Trädgårdsarbete är något jag verkligen gillar, det skapar sån gemenskap! 

Nu börjar det bli tomt i husen runt om Mitt Område. Det är lugnt och fridfullt. Än så länge. Alldeles snart ska ett jättebygge dra igång alldeles i utkanten om Området. Lyckligtvis är det en oprioriterad del av Området, så det kommer nog inte störa min planering i särskilt hög grad? Bara de där stora lastbilarna håller sig där borta, är jag nöjd. 

Mer än bara tvätt

Att få ligga ute i solen och tvätta sig tillhör livets höjdpunkter. Helt klart underskattat av mina människor, som alltid gör detta inomhus? Jag ser inte mina dagliga tvagningar som bara trivial rengöring. De är mera av meditativ art. En stunds avkoppling. I solvärmen blir stunden en ren njutning.

Som katt förstår jag att ta tillvara livets små guldkorn.

Hoppa på? Jag??

Nu ska jag berätta om nåt som hände förra veckan. Matte var ute och städade i rabatterna, och jag höll mig förstås i närheten. 

Självklart var det jag som upptäckte honom först. Ingen katt kan tassa förbi Mitt Område obemärkt. Det var Negus/Pedram som var ute och rastade sin husse. Hussen och min matte började prata. Matte uttryckte de mest illvilliga tankar om mig, nämligen en oro att jag skulle hoppa på Negus och göra illa honom??! Förstår inte alls hur hon kunde trodde det? Klart jag gör skillnad på Inkräktare och katter som luftar människor!!

Naturligtvis visade jag dock ett artigt intresse för Negus, och vi utbytte diverse jam i all vänskaplighet. Men när det var färdigjamat oss emellan, lämnade jag dem. Allt kändes klart, det fanns inget mer att tillägga. Jag drog i stället iväg för att inspektera granntomterna söderut.

Och matte fick allt ta sig en funderare på sin märkliga uppfattning om mina egenskaper. 

Det är nåt visst

Den är nåt visst att så här få sitta

Ingen hets eller oro, bara frid

 Alla detaljer kan jag nyfiket betitta

utan begränsningar i tid

Ute måste jag ständigt ta mig akt

Hålla ett öga både fram och bak

 Alltid vara på min vakt

Nä, så bra det är här inne, under mitt egna tak

Ännu råder friden

Min höga ambitionsnivå för närvarande beträffande utearbetet har medfört att matte ställt ut mat till mig. Det passar mig utmärkt, eftersom jag annars får påbörja lunchen sent på kvällen. Matklockan kommer då så att jama alldeles i oordning.

Tacka vet jag lunch vid lunchtid!

Nackdelen: Man måste hålla ständig uppsikt efter lösspringande skällisar. 

Men den lilla olägenheten tar jag gärna, för åtminstone hittills har det varit rätt lugnt på den fronten. Tyvärr har jag onda aningar om vad som väntar de närmaste månaderna. Och det gäller inte bara skällisar. Sorgligt nog måste jag erkänna, att såna av min egen sort är värst. De, som kommer och mopsar sig, och inbillar sig att det är deras Område här. Men den dagen, det bekymret. Just nu är det frid som råder. Och lunch ute på trappan.

Ibland är hon en luring

Den här helgen har jag varit litet extra sällskapskatt till matte, eftersom husse än en gång övergivit oss för att åka till norra landet. Men nästa gång han kommer hem igen har han lovat att hålla sig här länge. Får väl muta honom att stanna kvar med en delikat måltid på feta möss ifall han börjar prata om avresa igen.

Som jamat har jag mest varit hem omkring. Fast i lördags kväll fick jag litet ledigt, för då försvann matte. Och jag höll nästan på att ge upp hoppet om att hon alls skulle återvända, när jag hörde det välkända billjudet. Vid det laget hade jag för länge sedan avslutat kontrollen av området närmast mitt hus, och befann mig i område Nord 2. Men jag lade in högsta växeln, så innan matte hade backat in och stängt av motorn, var jag framme för mitt sedvanliga välkomstjam. Med en underton av mild kritik för den sena ankomsten.

Hon ursäktade sig med att hon sett på en tävling, och att dels höll den på länge, och dels hade hon långt att köra sedan. Jag jamade ett 'okej', men funderade ändå ett kort ögonblick på att stanna kvar ute, nu när klockan ändå var så mycket. Min vanliga sovtid var ju överskriden för länge sedan. Men jag följde ändå med in. Eller fick jag viss hjälp? Ibland är matte en luring.