Jag fick en smärre chock igår morse. Det var alldeles fullt med snö där ute! När jag kom in kvällen innan var ju allt som vanligt, grönt och fint?
Det fick bli spaning från Inre Kontrollstation 1 i stället
Förhoppningsvis återgår allt till det normala snart igen. Hade det inte varit för det här irritationsmomentet hade det varit en riktigt bra helg. Människorna har hållit sig på plats = hemma. Och i lördagskväll bjöds det fest. När jag kom in efter jobbet stod en tallrik skrei och väntade! Som vanligt en pytte-pytte-portion, men ändå, det var underbart så länge det varade. Och det är kanske så man får tänka om lycka?
Igår hade jag ju en lyckodag, med besök i växthuset bland annat. Den här dagen har inte varit så mycket sämre. Redan innan det var riktigt ljust jamade jag ifrån på skarpen att det var dags att påbörja dagens utejobb. Matte mumlade något om att jag lät som nån slags larm? Hur som helst var det ett effektivt sätt att få upp henne!
Efter det har jag varit ute precis hela dagen. Varit rätt mycket på tomten, som jag delar med favoritgrannen. Det är mer sol där än på min alldeles egna tomt. När jag kom tillbaka därifrån, hittade jag matte borta vid restaurang Pipiga Pilfinken. Där fanns också två såna där med yviga svansar. Försmädliga rackare, helt utan hyfs. Springer omkring och smackar och retas allt de kan. Jag skulle allt bra gärna vilja lära dem ett och annat! Möjligen måste jag träna litet mer på hopp mellan grenar först?
...så jag önskar alla mina kompisar och era människor en riktigt härlig spinning-helg! Fast jag är tveksam till om människor KAN spinna? Ibland tror jag att matte kan spinna. Jag hör det någon gång, när jag ligger i hennes knä. Då låter det från hennes mage som om hon försöker, men hon är inget vidare på det. Alldeles för kort och oregelbundet. Nåjam, må gott kan de väl i alla fall?