Felprioriterat!

Idag har jag tålmodigt hållit matte sällskap i vedboden. Först var det riktigt intressant. Hon plockade nämligen upp allt från den vita boxen där, och ställde det i olika påsar på golvet. Där fanns en hel del spännande att undersöka, kan jag berätta! Är helt övertygad om att en påse innehöll vitfisk. Skulle till och med kunna drista mig till att gissa på skrei, min absoluta favorit? Tyvärr var den väl förpackad, och dessutom iskall, så helt säker kan inte ens en kännare som jag vara. 

Somligt innehåll ägnade jag knappt något intresse, som bär och liknande. Konstigt nog fanns det berg av sånt. Förstår inte hur de tänker? Pyttelitet fisk och massor med bär?
Hur ofta gör inte människorna märkliga prioriteringar?


 

Väldig tur

En solig helg! När jag satt på vedbodstrappan blev nosen till och med varm i solskenet! Just den lilla trappan är mitt första vår-sittar-ställe. På somrarna är där ofta för varmt när solen ligger på, men på våren är det precis lagom temperatur. Under tiden jag satt där, övervakade jag husse, som höll på att hugga ved.  Jag gillar när människorna är ute och gör saker. Ser jag matte eller husse komma ut medan jag befinner mig på kontroll på någon granntomt, skyndar jag mig genast att komma till dem. Oftast ropar jag min ankomst också, så behöver de inte fundera var jag är?

Den här helgen har det också varit premiär av bästa sorten! Jag har fått äta färsk skrei för första gången! Men, om jag ska vara alldeles ärlig, så märkte jag ingen skillnad mot den djupfrysta, som jag hittills ätit? Kanske, om jag ätit sakta och eftertänksamt. Nu sade det liksom bara slurp, och så försvann biten ner i magen. Lyckligtvis har det ställts i utsikt att jag ska få smaka flera gånger, för tydligen finns mer att köpa i fiskaffären några veckor framåt. Väldig tur att mina människor delar min passion för den här maten!

Alternativa jobb

Jag tror att vi alla haft det eländigt kallt den här helgen? Ändå måste jag ut ibland, det är bara så. Men först efter stor vånda och tveksamhet. Ibland har jag fått vända inåt igen, för av någon anledning har jag inte fått sitta i dörröppningen och fundera nog länge för att kunna fatta ett beslut? 

Lördagen förgylldes en kort -mycket kort- stund av att det serverades skrei! Ni som känner mig vet att det är min favoritmat alla kategorier. Fast litet sur blev jag, för den där Puffen kom och norpade en bit för mig, mitt framför nosen!
Annars håller hon sig minsann alltid på flera tasslängders avstånd från mig, men nu passade det sig! Oförskämt är bara förjamet!

När det nu är näst intill omöjligt att företa sig något vettigt där ute, får man hitta på bra sysslor inomhus. Jag har till exempel städat skrivbordet. Hittade både diverse pennor och nåt suddgummi som inte hörde hemma där. Föste ner dem på golvet. Blev genast mycket snyggare och mer plats på skrivbordet! Nöjd med mig själv begav jag mig sedan till vardagsrummet och hittade husse i soffan. Medan jag ändå var i arbetstagen gav jag honom litet magmassage. 

Det går alltså att finna arbetsuppgifter inne också. Men det ska bli riktigt skönt när kylan viker, och livet kan återgå till normala igen.

Himmel och motsatsen

Men vadjam? 

Jag fick en smärre chock igår morse. Det var alldeles fullt med snö där ute! När jag kom in kvällen innan var ju allt som vanligt, grönt och fint? 

Det fick bli spaning från Inre Kontrollstation 1 i stället

Förhoppningsvis återgår allt till det normala snart igen. Hade det inte varit för det här irritationsmomentet hade det varit en riktigt bra helg. Människorna har hållit sig på plats = hemma. Och i lördagskväll bjöds det fest. När jag kom in efter jobbet stod en tallrik skrei och väntade! Som vanligt en pytte-pytte-portion, men ändå, det var underbart så länge det varade. Och det är kanske så man får tänka om lycka?

Vilken överraskning!

Vilken härlig helg jag har haft, hoppas ni också haft det? Inget regn, bara soligt, varmt och skönt! Dessutom fick jag en överraskning i lördags kväll. 

Jag hade precis kommit hem efter en kontrollrunda, och tänkte slå mig ner vid hasselbusken. Då hörde jag matte ropa. Ibland har jag litet problem med hörseln vid sådana tillfällen, men turligt nog fungerade den alldeles utmärkt just den kvällen. Alltså skyndade jag mig in. Efter sedvanlig kamning blev jag inbjuden i köket. Det var där överraskningen väntade. En tallrik med många bitar skrei! "Grattis på födelsedagen" sa matte.

Ja, jag blev sexton år i lördags. Som katt behöver man lyckligtvis inte bry sig om åldern. Dessutom har jag haft den stora förmånen att få vara mest frisk, och även om jag inte hoppar så högt längre, når jag dit jag vill. Och när födelsedagar innebär att få en portion skrei av -för första gången- klart godkänd storlek, då är jag tacksam över att få fylla år!

En glad överraskning

I lördags morse fick jag en riktigt glad överraskning. Det ringde på dörren, och utanför stod en människa med en stor kartong och en ganska stor påse. Husse betalade många pengar, medan jag konstaterade himmelska dofter från det stora paketet. Även om innehållet var inplastat, kunde jag givetvis känna att detta var något ätbart. Skrei! En hel kartong full med guldkanter! I påsen fanns det räkor, något jag är mindre intresserad av. Ibland, när jag bjuds på någon, tackar jag nej, men sist bestämde jag mig för att smaka. Dum idé. Hade inte mer än svalt den, innan den bestämde sig för att den inte trivdes i min mage. Nä, räkor får nog vara för mig.

För övrigt har det varit en lugn helg för min del. Inga grannar med skällande hundar har synts till. Fick tag på en färsk mus-stek igår. Bistått både matte och husse i diverse sysslor. Men andra jam en bra helg!



 

Som vanligt, fast bättre

Jag uppskattar när gäster kommer och hälsar på mig, men det är också skönt när det inte händer någonting särskilt. När alla rutiner är precis som de brukar. Så har det varit för mig den här helgen. 

De enda avvikelserna från det gamla vanliga var 1) en riktig sommardag i lördags, och 2) en portion skrei igår kväll. 

Nästan tjugo plusgrader i skuggan på lördagen innebar rekord för säsongen i antal arbetade timmar ute. Hade ett ögonblick funderingar på om till och med nattjobb skulle bli aktuellt? När jag började känna att det blev blött i pälsen avslog jag dock vidare funderingar på detta.

Och skrei...jag kan bara beklaga alla som inte får smaka denna delikatess!  När vi ätit upp slickade Puff och jag varandras tallrikar i hopp om att någon liten smula skulle ligga kvarglömd.

Alldeles som vanligt har alltså inte den här helgen varit ändå. Men ofta är det nog så att även vanliga dagar har sina guldkanter. Om man tänker efter.