En glad överraskning

I lördags morse fick jag en riktigt glad överraskning. Det ringde på dörren, och utanför stod en människa med en stor kartong och en ganska stor påse. Husse betalade många pengar, medan jag konstaterade himmelska dofter från det stora paketet. Även om innehållet var inplastat, kunde jag givetvis känna att detta var något ätbart. Skrei! En hel kartong full med guldkanter! I påsen fanns det räkor, något jag är mindre intresserad av. Ibland, när jag bjuds på någon, tackar jag nej, men sist bestämde jag mig för att smaka. Dum idé. Hade inte mer än svalt den, innan den bestämde sig för att den inte trivdes i min mage. Nä, räkor får nog vara för mig.

För övrigt har det varit en lugn helg för min del. Inga grannar med skällande hundar har synts till. Fick tag på en färsk mus-stek igår. Bistått både matte och husse i diverse sysslor. Men andra jam en bra helg!



 

En genialisk idé?

Fast jag är en liten smula fundersam på hur människor gillar bakelsen? Så här ser ju min drömbakelse ut. Inte en massa tjafs, utan få, men läckra ingredienser. Men när jag nu vill kunna skänka mycket pengar till katthemmen, måste jag förstås sälja mycket också. Matte tror att det spelar ingen roll vad jag säljer. Det kommer ringla köer kilometervis ändå, bara för att få handla av mig. Men det är jag inte alls säker på? 

För det mesta är det perfekt att vara Gustav. Jag önskar bara, att jag hade en stor tunna med guldpengar att dela ut till alla katthem. Människorna där jobbar otroligt hårt för att hjälpa så många katter som möjligt. De gör allt, och  mer ändå, för oss katter. Jag vågar inte tänka på vad som skulle ha hänt mig utan Kattkommando Syd.

Därför önskar jag, att jag kunde komma på en genialisk idé för att samla in pengar. Undrar just om katter får boka bord på torget?

Hoppas ni får en härlig helg, allihopa! Vi tassas igen på måndag.
 
 

Tack, tack, tack!

Tack så väldigt mycket för alla gratulationer jag fått idag på min 13-årsdag! Jag blev jamarglad!


Min födelsedag började bra. Husse var uppe tidigt och släppte ut mig. Visserligen inte vid fyra-tiden, men ändå helt acceptabelt. Sedan har jag kunnat vara ute hela dagen. Alla regnmoln har hållit sig borta. Och jag fick en riktigt läcker lunch! En ny sorts blötmat, som jag fick premiärsmaka. Matte hade fixat extra mycket sås, och garnerat med ett räkhjärta.

Och, förvånande, men bäst av allt: Jag fick lunchen serverad ute i gröngräset! Gissa om jag blev förvånad, när matte kom gående med matskålen? Jag låg i solen och tog igen mig i godan ro, men kom snabbt upp på tassarna när jag kände de ljuvliga dofterna.

Nu är inte det roliga slut med det här. Kvällen och natten med min och Skruttens gemensamma fest är ju kvar! Krabborna är infångade, har ett stort nät med mig. Ska bli riktigt spännande att se hur många vi blir i kväll? Och så är jag väldigt nyfiken på Skruttens fiskdamm!

Nu ska jag putsa pälsen, blanka upp morrisarna och göra mig beredd, så att jag är klar, när skjutsen anländer. Festhumöret är på topp. Kompisar, vi ses!

Det ena värre än det andra

Vet inte om jag måste sluta sitta med matte och läsa tidningen på förmiddagarna? Ena dagen får jag syn på en annons om en matskål det inte ska kunna dofta om, och nu har jag hittat en annan av samma kaliber. Nä, värre.

Ni vet säkert alla att det är årets viktigaste helg, den som kommer. Det är då vi ska firas allihop. Som jag har förstått det, ska våra människor då servera oss alla läckerheter vi beställer, avsätta tid för extragos, lekar och samvaro. Med andra jam, det är vår egen helg. 

Därför blir man förstås glad, när man hittar en stor annons i tidningen "Fira kattens dag med oss!". Man studerar intresserat annonsen, för att få veta vart man ska bege sig för att få i sig litet vitfisk, räkor och annat smått och gott? Och jodå, visst handlar det om mat. Men alla tankar på ett eventuellt deltagande får ett abrupt slut, när man fortsätter läsandet. "De 14 första kunderna som handlar minst 3,5 kg kattmat får.." Ja, vad tror ni? Ett kilo strömming? En skön sovfilt? Ett klätterträd? Nä, håll i morrhåren: En kattbur!!!

Vad är detta för en miserabel present på kattens dag? Man häpnar! Jag har uttryckligen förbjudit matte att åka på det "firandet". Hemskt gärna vill jag bli uppvaktad i helgen, men då ska det vara på mina villkor!

Besök av den svartklädde

Mina förhoppningar beträffande helgens kalas infriades. Nu ska jag direkt erkänna, att jag mest deltog i förberedelserna. Det skulle bjudas på smörgåstårtor med många räkor på. De doftade förföriskt. Precis som jag hoppats, råkade det ramla ner några räkor på golvet, när matte skulle lyfta över dem på ett fat. Det var precis den räkdos jag önskade. När matte sedan gav mig en till, tackade jag artigt, men avböjde vidare räkätande. 

Efter det kände jag hur solen lockade där ute, så jag var inte inne så mycket när mina gäster anlänt. Var och tittade till dem några gånger, och tassade runt och hälsade. Ja, och så höll jag ett vakande öga på några av mina gäster, som enligt min mening överskred gränsen för hur långt man får bege sig från mitt hus. De såg inte den, utan travade bara vidare. Vid inräkningen litet senare kunde jag dock konstatera att ingen saknades, så denna gång slutade rymningen lyckligt.

I morse kom den där svartklädde med värstingsnabeldraken. Vår vanliga drake är som ett stilla jamkurr, om man jämför. Som tur är, äter draken bara i vår braskamin. Skulle han komma ut i huset, kan jag sätta min vänstertass på, att Puff inte skulle överleva. Själv är jag ju aningen mera förhärdad, men nog känner jag hur det suger i flyktnerven när draken är i gång. 


När den svartklädde gett sig iväg, försvann både husse och matte också. Det gjorde inte så mycket. Jag tassade över till favoritgrannen, och fick veta att han ska åka bort några dagar. Fast först i morgon. Tyvärr ska han inte till det tyska landet, utan ännu längre bort. Förmodligen så långt, att någon påfyllning av leverkorvsförrådet är utesluten. Får hålla till godo med leverpastej  i stället. Men det är rätt okej, det också.