Var finns logiken?

Jag kan väl inte jama att jag är ute från morgon till kväll numera, men många timmar varje dag blir det i alla fall. Särskilt intressant är det när det är mörkt, och det är det överraskande tidigt nu? Det gillar jag, då hinner jag få en bra stund utomhus innan det är läggdags. Minns att det inte var så förfärligt länge sedan jag blev inlurad medan solen fortfarande sken behagligt där ute!

Det har varit en riktigt trevlig helg för min del. I lördags var en stor del av mina favoritgäster och hälsade på. Även om jag inte hade tid att umgås hela tiden, då jag fick ett brådskade ärende att ordna med där ute, så tror jag vi alla var nöjda med den tiden jag avsatte.

Om det är något jag ska anmärka på så är det maten. Jag är inte så förtjust i den nya. Torrfodret går an, men blötmaten? Jag är skeptisk. När jag frågar var min gamla mat är, svarar de att jag har slutat kräkas? Naturligtvis är jag totalt oförstående till logiken i svaret? Och det är varken första, och förmodligen inte sista, gången det händer.


 

Jodå, den lilla myggan är kvar...

Jodå, nog är den envisa lilla myggan är kvar i mitt hus!

Och min svans är irriterande intressant för henne?

Hon dyker upp ÖVERALLT!

Lurpassar på lömska ställen. Högt...

...och lågt.

Och svansen är i ständig fara!

Hördu, nu är jag rätt trött på dina attacker, tror du måste få en liten tilltassning! Passa dig!!!

Håhåjajam, tur jag kan vara ute hela dagarna! Dagens småglin har inte minsta respekt för oss äldre! Inte var jag väl sån? Kan jag inte minnas? För övrigt har jag haft fullt upp med att ta tass om mina gäster den här veckan. I morgon kommer ett stort gäng igen, men sen får jag litet ledigt. Förutom all tillsyn hos några favoritgrannar. De blir så besvikna om jag inte hälsar på. Men det blir säkert tid över till vila under hasselbusken också. Prioritering är viktigt!

Varje år samma prövning

Varje år är detta samma prövning. Det börjar så bra, med favoritgäster som kommer. Vi umgås, och har mysigt tillsammans. Sen klär de på sig. "Trevligt", tänker jag, "vi ska ut och göra något!" Tror ni anar resten? De försvinner längs stranden. Jag hänger med till en början, men inser snart faran, och försöker påjama den för människorna. Som helt ignorerar mina varningar. Till och med att de kan vända sig om och skratta litet!? Oerhört förolämpande! Till slut ger jag upp, och återvänder hem, med förhoppningen att de även denna gång ska återvända helskinnade.

Om allt går som det ska, är jag tillbaka på måndag. Önskar er alla en härlig Valborgshelg med vårkänslor!


 

 

 

Liten helgrapport

Visst har det varit onödigt kallt, vitt och vått, tycker ni inte det? Det tycker jag. Komplicerar tillvaron. Det finns ju en gräns för hur länge som det är skönt att ligga framför brasan. "Det här är det väder som bjuds", påstår matte och husse, när jag med skepsis iakttar trappan och känner iskylan mot min nos. Många gånger har jag framfört klagomål, tyckte gott de kunde ordnat till något bättre?

Annars har de uppfört sig ganska exemplariskt. Hållit sig hemma. Elementärt, kan man tycka, men en regel som alltför ofta bryts. Igår fick jag gäster, de med två minisar. En som jag tycker mycket om, och den andre som jag försöker undvika så gott det går. Litet problematiskt, för de verkar hänga ihop, de där två? För tillfället har jag löst det genom att ta tillflykten till gästrummet, dit den opålitlige inte verkar ha tillträde. Där har min favoritminis en massa lego. Han är där och leker, och jag kan ligga nära och kolla vad han gör. Då har jag bara fördelen men slipper nackdelen, så att jama, och jag är tacksam så länge det varar.




 

Jul? Tja.

Nu börjar julen likna något, tycker jag. Om man med jul menar att man ska vara tillsammans, alltså? Själva julafton var hur trist som helst i det avseendet, om ni frågar Puff och mig. Redan mitt på dagen försvann både matte och husse, och sen var de borta ända till mitt i natten! Lyckligtvis fick vi litet god nattmat då, men ändå. Nä, julafton går bort. 

Dagen därpå var det som om vi skulle kompenseras, för då bara drällde det in gäster här? Jag blev faktiskt tvungen att begära att få avvika efter ett tag, för bland gästerna fanns en ny minis. Min vanliga minis var också med, och honom gillar jag skarpt, men den här nya verkar vara en högst opålitlig typ? När han så småningom försvann kom jag in igen, och passade på att mingla runt bland kvarvarande gäster. Kände dem alla, och visste vilka som besatte en särskilt god förmåga att klia mig bakom öronen. Där uppehöll jag mig litet extra, förstås.

Den tredje juldagen försvann mina människor igen, men bara på eftermiddagen, så det gjorde inte så mycket. Ska jag vara ärlig, märkte jag inte så mycket av det. Just på eftermiddagarna intar jag numera min siesta rätt många timmar. Den var precis slut när de kom tillbaka. Men naturligtvis anser jag ändå att matte och husse ska finnas hemma i mitt hus, alltid! Som princip.

Men sen har det faktiskt blivit bättre och bättre! Igår var alla hemma, och idag med. Den längsta utflykten husse gjort har varit till vedboden. Ungefär så långt som jag själv också kunnat tänka mig att dra. För vädret, det kan vi jama tyst om. Då kanske det också bättrar sig?

Så var det måndag igen

Den här helgen har jag haft ett och annat att jag inte varit riktigt tillfreds med. På lördagen försvann både husse och matte, och var borta tills det varit mörkt länge. När de gör så, brukar jag alltid tillrättavisa dem genom att hålla mig undan ett bra tag efter att de kommit hem. När de är borta inom en rimlig tidsgräns är jag oftast snabbt på plats med ett välkomnande jam så fort de stannat bilen, eller till och med att jag sitter på trappan och väntar. Men aldrig när det handlar om sena kvällstimmar. Om sanningen ska fram, är det väl inte enbart i uppfostringssyfte, det är mera att jag tar tillfället i akt till mer perifera inspektioner. Och givetvis dröjer jag inte så länge med att komma hem igen.

Söndagen började inte bra. Först, på morgonen, blev jag väldigt glad, för jag upptäckte husse i källaren. Det är ju en dröm jag haft länge att få tassa på en riktig upptäcktsfärd där! Men så blev det inte, nu heller. I stället blev jag instängd i mitt hus tillsammans med matte. Försökte på alla sätt få henne att släppa ut mig. När det till slut lyckades var källardörren naturligtvis stängd igen. Att det ska vara så omöjligt att få komma ner där?

Men sen blev dagen bättre! Jag fick en massa gäster att välkomna. Det tillhör mina favoritsysselsättningar. Men sedan det var avklarat, fick de klara sig själva. Vädret var vackert, och jag hade en del ogjort där ute. Fast jag var inne och tittade till dem emellanåt, förstås.

Idag har allt varit som vanligt igen. Mina människor hemma. Lugnt och skönt. Avkoppling under hasselbusken. Nästan så jag tror jag uppskattar vardagar mer än helger? 

Välkomna gäster och andra

Det blir allt mer ogästvänligt ute. Min tvekan i dörröppningen blir längre och längre. Sniffar in den kalla luften, och känner kylan, när jag på prov sätter ner tassen på utsidan.  Nä, utelivet är högst överskattat just nu, anser jag!

Ändå har helgen varit rätt trevlig. Fick gäster både i lördags och söndags. En fördel med den här årstiden är att jag har massor av tid att ta tass om gäster. På sommaren kan det hända att jag helt missar besökare. Litet pinsamt, för alla frågar ju efter mig? Men så kan det bli när luften är varm och naturen full av äventyr.

Gästen som kom i söndags bor i huset bredvid mitt, men inte alltid. Nu fick vi veta, att det varit några dumma människor där. I stället för att ringa på dörren och vänta på att någon skulle öppna, hade de brutit sönder ett fönster, och bara gått in? Såna gäster vill då inte jag ha! Absolut inte! 

Jag klickar på "ogilla"

De där människorna har så mycket underligt för sig, och detta är något jag inte gillar alls. Eld är ju något alldeles hemskt i sig, men det allra värsta är när jag ser mina människor försvinna iväg helt frivilligt till otäckheten. Totalt obegripligt för mig vad de har där att göra? Matte har lagt ett förslag att jag ska stanna inne ikväll, så jag slipper se eländet. Tror jag ska fundera på saken.

Det enda förmildrande med den här dagen är att jag får snälla gäster, att vi ska grilla tillsammans, och att jag därmed kan påräkna att få provsmaka olika delikatesser. Utan eldandet skulle det alltså bli en högst trevlig kväll. Men det är väl inte att tänka på? 

Mycket att se fram emot

Den här sortens helger gillar jag! Fler såna, tack! Båda mina människor hemma, sol = full tillgång till mitt växthus, och dessutom en bonus i att nästan alla mina favoritmänniskor kom på söndagen. Fast där måste jag erkänna, att jag brast något i värdskapet. Det var aningen för skönt i växthuset. De skulle kommit dit allihopa i stället, tycker jag.

Ibland måste jag förstås ut på fältet också. Saker och ting kan ju inte förbli helt okontrollerade. Riktigt glad blir jag, om jag vid en sådan runda upptäcker matte och husse på altanen. Det har hänt rätt ofta den senaste tiden. Att de sitter där är givetvis positivt i sig, men innebär också andra trevliga saker. Till exempel är Piff och Puff instängda i andra delen av huset, eftersom dörren till altanen är öppen. Och att den är det betyder i sin tur att jag kan tassa in till min matskål när jag behagar.

Om jag förstått det rätt, kommer det bli massor av varma och soliga dagar framöver? Det är sannerligen härliga tider som stundar!

Julrapport

Jahajam, vad ska man tycka om julen? Själva julafton har jag inte mycket till övers för. Synnerligen trist dag. Både matte och husse försvann tidigt, och kom inte hem förrän julafton var slut! Att jag fått extra mycket blötmat i min skål räckte inte alls för att kompensera en i övrigt långtråkig dag. 

Nä, tacka vet jag juldagen! Då kom alla människor jag känner. Åtminstone de jag känner bäst. Särskilt minisen gillar jag. Hans leksakslåda uppskattar jag också. Mina människor tycker det är aningen underligt, för jag bryr mig ju inte om kattleksaker? När ska de fatta att bilar, gubbar och andra småsaker är mer i min smak? Men de ska ligga i lådan. Ute på golvet mister de märkligt nog sin charm!

Resten av julen har varit helt okej. Mina människor har i huvudsak skött sig. Hyggligt varmt om tassarna där ute. Enda lilla orosmolnet är att jag igår kväll upptäckte en icke inbjuden katt under en av mina rhododendronbuskar. Självklart är vederbörande noga upplyst om vems mark detta är, men jag blev mer eller mindre intvingad av husse innan jag var helt klar med min information. Kan bara hoppas jag slipper ta till ytterligare klargöranden ikväll.

Hej då på ett tag!

I kväll ska Piff, Puff och jag checka in på traktens 5-stjärniga hotell! Jag ska få enkelrum med alla faciliteter, bland annat eget uterum. Piff och Puff ska husera i ett dubbelrum, också det med möjlighet att lufta nosarna ute.  Hotellvärdarna brukar fotografera sin gäster och visa dem på bloggen, så är ni intresserade, kan ni nog gå in och kolla  hur bra jag har det? 

Vi ska stanna där ganska länge, och hinner säkert få tid till att stifta nya bekantskaper.  Jag tror faktiskt jag kommer trivas riktigt bra. Att jag ger detta hotell en femte stjärna beror främst på två saker: 1) Frihet att kunna tassa ut på egen gård. 2) Att där finns en Feliway-dosa inkopplad. 
Litet stämningshöjande dofter är aldrig fel, och att upptäcka ett nytt "ute" ska bli spännande!
 
Torsdag den 7 november är jag tillbaka, fylld av nya intryck, och har säkert massor att berätta för er! Ha det så bra till dess, alla mina vänner!

 

Rymlingar

Vad ska man jama om detta? Först hur trevligt som helst, med två gäster, som jag träffat flera gånger förut. Direkt när vi hälsade, berättade vi för varann hur roligt det var att ännu en gång få mötas. Sedan hade vi många gemytliga stunder tillsammans på både lördagen och söndagen. Hade nästan börjat tro att det skulle fortsätta så, när jag blev väckt på måndagsmorgonen. Både husse och matte klev upp ur sängarna utan att jag befallt det? Inte minsta jam hade kommit ur min strupe?

Sedan tog de helt fräckt med mina gäster och stack! Hela dagen blev de borta, och natten med. Ännu en natt i full frihet, alltså. Inte förrän tisdag kväll kom de tillbaka. Ena gästen frågade om jag saknat dem? Så länge som växthuset stod öppet och matskålen fylld där inne, gick det väl an, svarade jag. Det var mest principen, den att människor alltid ska vara hemma hos sina katter. Och nog njöt jag litet extra av att krypa ner mellan husse och matte den natten! 

Hädanefter åks INGENSTANS utan mig!

I morse vinkade jag av mina gäster, och såg till att de kom iväg ordentligt. Nu har jag bara matte och husse att hålla reda på. Och det är inte det lättaste, kan jag jama.

Rädd för mig?

Den här helgen har det varit extra skönt att kunna vara ute. Där inne har det nämligen pågått städning. Så fort det ska komma gäster, är detta visst ett nödvändigt göromål? Nu har det inte stört mig, jag har ju haft mitt att sköta utomhus.

Men kan det bli litet annorlunda inne i mitt hus de närmaste dagarna, fram till torsdag. En av gästerna är nämligen litet rädd för katter. Det blir en ovan situation för mig, som gärna buffar och är social mot människor. Nu kommer jag säkert ha fullt upp med inspektioner och annat där ute, så det blir nog inte att vi träffas så mycket.

Jag är, som jamat, mest ute. Måste förstås in och kolla ibland om det ska finnas något nytt och spännande i matskålen. Tyvärr inträffar det väldigt sällan, så visiterna blir mycket korta. In, kolla skålen, vända på tassen, ut. Och inget blött har det kommit i pälsen på länge. Inte på gräset heller, för den delen, så man kan slå sig ner och njuta överallt. Jag skulle gott kunna tänka mig att alltid ha det så här!

På en käpp?

Påsken är en god helg. Särskilt om man gillar äggula, vilket jag gör. Men även för övrigt brukar det vankas olika delikatesser. Har man tur, kommer det också människor som man gillar och hälsar på. Precis sån tur har jag! Nästan alla favoritmänniskor jag har ska komma, så nu måste jag vara noga med att de ska få tillfälle att umgås med mig också. Utan att skryta för mycket, måste jag tillstå att min popularitet är betydande.

Jag önskar att också alla mina vänner ska få en riktigt trevlig och fin helg på alla sätt! Tar för givet att era människor är insatta i traditionen att det ska delas ut godis den här helgen!

För att hinna med alla mina förpliktelser i påsk kommer jag inte tassa här förrän på tisdag igen.  Och i kväll ska jag förresten  följa med matte nånstans, hon ska ut och flyga påstår hon. Och så håller hon på och putsar en käpp??

En glad påsk önskas er allihopa!

Säsongsöppet igen!

Sedan en tid tillbaka har "Restaurang Svarta Fjädern" öppnat på sedvanligt ställe bakom rhododendronbusken. Där är i princip fullsatt dagarna i ända. Oerhört populärt ställe! Jag uppskattar särskilt gästerna på parkett. De som tar in på grenbalkongerna är enstöriga, och inte så mycket för umgänge. Det är jag, däremot. Väldigt social och mingelsugen. Jag kan till och med slopa minglet för att bara vara sugen. 

Nu är det inte helt enkelt att umgås naturligt med gästerna. De har en tendens att ge sig av hela tiden. Även mitt i sin måltid kan de flaxa iväg? Detta underliga beteende har jag noterat varenda gång jag närmat mig, så det är statistiskt säkerställt.

Dessutom har matte spärrat bästa ingången till restaurangen genom att sätta nät längs busken. Försvårar min effektfulla entré in i restaurangen. Men jag tar det lugnt. Ska nog komma på hur jag på bästa sätt ska kunna delta i restauranglivet.

Jag njuter

Jag har haft väldigt stor tur i livet, som fått träffa så många trevliga tvåbenta. Som mina gäster den här helgen, till exempel. Jag har bara lovjam om dem. Kände mig uppskattad och sedd, och bjöds på mycket kli bakom öronen. Snart blev de därför mina skyddslingar, och med det följde förstås ett visst ansvar. Höll bland annat koll på att de inte irrade bort sig på stranden. Men nere där sanden börjar fick de klara sig själva. Dit ner tassar jag aldrig. Mjuk sand, och inte ett träd att fly till vid behov. Ni kan ju tänka er!?

På lördagskvällen fick jag äntligen revansch för fadäsen härom kvällen, när matte lurade in mig på ett synnerligen fult sätt. Den här gången tänkte jag efter före. Kom när hon ropade, men tassade bara stolt förbi trappan och lade mig demonstrativt tillrätta under bilen. Sedan låtsades jag, som om hon inte fanns där. Och faktiskt, hon fattade vinken! Ut kom en skål med mat, dörren stängdes och lamporna släcktes där inne. Äntligen fick jag min efterlängtade natt ute!

Nu är allt som vanligt igen i mitt hus. Mina gäster har jag tassat hej då till. Husses mjukmage får sig en rejäl omgång massage emellanåt. Litet skrik ibland tyder väl på god verkan, kan jag tro?

Idag har jag kunnat slappa i solen under min hasselbuske. En riktigt härlig dag. Jag njuter.

Något vi verkligen kan

Vilket väder jag har haft i helgen! Vågar knappt jama det, men jag tror det är vår! I lördags var jag ute mest hela dagen och kvällen. Fast på eftermiddagen fick jag gäster. Det var minisen och hans människor som kom, och behövde litet omvårdnad emellanåt. Minisen är väldigt förtjust i mig, och jag gillar honom också, men en viss avvaktande och försiktig hållning från mina sida anser jag vara på sin plats.

De bjöd mig på något konstigt att äta. Det luktade gott vid matbordet. Matte tyckte att jag kunde få provsmaka, och höll upp en bit kött framför nosen på mig. Hon påstod att det skulle föreställa oxfilé, men det ställer jag mig tveksam till? I så fall hade de förstört den genom att lägga den på en pizza. Men det var en god sås på, den slickade jag i mig. Köttet fick vara. Förresten ville inte ens Puff ha det, hon som brukar sluka allt som går att tugga. Om det var oxfilé har jag aldrig fångat en mus.

Idag har jag varit ute precis hela dagen. Tänk att kunna ligga på något soligt ställe och bara kunna njuta igen! Det är en av de saker vi katter är så bra på. När tillfället uppenbarar sig, passar vi på. Människorna kallar det visst att fånga dagen. Och fångst, det är ju katters specialgren.  
 

Det räcker väl??

Jag tycker faktiskt det finns två katter för mycket här...

.....det kan väl räcka med mig?

Här har jag satt mig ner för att hälsa min gäster välkomna. De kommer vilken minut som helst. Vad gör den där kattskylten här egentligen? Okej, texten "välkommen" kan gärna stå där. Och så jag bredvid. "Välkommen" + en riktig, lagom stor katt i sina bästa år. Vilken gäst blir inte lycklig för ett sådant mottagande?

Fast det är klart...om jag skulle få förhinder att välkomna på grund av akut arbete eller så, är det kanske bättre med de där kattkopiorna är inga alls? Hmm...tål att tänka på...

Menyförbättring

Visst hade ni också en härlig helg? Ni hade väl också sommar? I lördags rymde matte och husse tidigt på morgonen, och kom inte tillbaka förrän det var sen kväll. Vad gjorde det, jag ville ju ändå vara ute. Och så hittade jag min matskål i växthuset, det var en trevlig överraskning. 

I söndags hade jag gäster mest hela dagen, men jag överlät det mesta av värdskapet till matte och husse. Det var ju så jamarskönt att bara ligga ute och sola och njuta av livet. Gästerna tyckte förresten att jag blivit mager. Nu brukar jag bli det på somrarna. Det är precis som om pälsen krymper då, när jag är ute springer. Min favoritgranne brukar alltid vara orolig för mig, och tro att jag är sjuk. Sedan påstår han att jag är, hm, aningen rundlagd på vintrarna. Samma sak år från år.

Nåjam, hur som helst, så har matte beslutat att jag ska få litet extra blötmat ett tag. Precis som Piff. Fast hon är minsann inte mager. I stället var det något med att hon bajsade stenkulor. Och sådana ska inte komma från en katt, utan från berg. Sedan hon började med blötmaten har stenkulorna slutat komma.


Jag har nog förstått att Piff och matte fifflat med något i köket på morgnarna. I morse överrumplade jag Piff, när hon stod och käkade sin go'mat. Jag hade visserligen fått och ätit upp min påse, men hennes doftade jättegott, så jag tog helt sonika över. Idag har jag varit helt mätt. Och fått så mycket sol, att jag fått lägga mig i skuggan ibland. Då är det sommar!

Besök av den svartklädde

Mina förhoppningar beträffande helgens kalas infriades. Nu ska jag direkt erkänna, att jag mest deltog i förberedelserna. Det skulle bjudas på smörgåstårtor med många räkor på. De doftade förföriskt. Precis som jag hoppats, råkade det ramla ner några räkor på golvet, när matte skulle lyfta över dem på ett fat. Det var precis den räkdos jag önskade. När matte sedan gav mig en till, tackade jag artigt, men avböjde vidare räkätande. 

Efter det kände jag hur solen lockade där ute, så jag var inte inne så mycket när mina gäster anlänt. Var och tittade till dem några gånger, och tassade runt och hälsade. Ja, och så höll jag ett vakande öga på några av mina gäster, som enligt min mening överskred gränsen för hur långt man får bege sig från mitt hus. De såg inte den, utan travade bara vidare. Vid inräkningen litet senare kunde jag dock konstatera att ingen saknades, så denna gång slutade rymningen lyckligt.

I morse kom den där svartklädde med värstingsnabeldraken. Vår vanliga drake är som ett stilla jamkurr, om man jämför. Som tur är, äter draken bara i vår braskamin. Skulle han komma ut i huset, kan jag sätta min vänstertass på, att Puff inte skulle överleva. Själv är jag ju aningen mera förhärdad, men nog känner jag hur det suger i flyktnerven när draken är i gång. 


När den svartklädde gett sig iväg, försvann både husse och matte också. Det gjorde inte så mycket. Jag tassade över till favoritgrannen, och fick veta att han ska åka bort några dagar. Fast först i morgon. Tyvärr ska han inte till det tyska landet, utan ännu längre bort. Förmodligen så långt, att någon påfyllning av leverkorvsförrådet är utesluten. Får hålla till godo med leverpastej  i stället. Men det är rätt okej, det också.