Så var det dags igen

Jahajam, då får jag ta över i någon vecka.

Nu har husse övergivit mig igen. "Hej då Gustav" sade han, medan han klappade mig på huvudet. "Nu hjälper du väl matte att ha hand om huset?" Han menade förstås 'ta tass om', men jag kommenterade inte faktafelet. Såklart jag ställer upp! Egentligen blir det ingen större skillnad för min del. Jag tar ju alltid huvudansvaret här! 

Människorna kan tro att huset vi bor i är deras egendom. Och okej, de får gärna betala räkningar och sånt jag inte bryr mig ett dugg om. Men reglerna för att vistas här inne, de vill jag påstå till största delen är satta av mig. Och litet av Puff, det måste jag väl erkänna.

Så nu, när husse farit till norra landet igen, kör jag väl mest på som vanligt. Men litet extra tass om matte, det kommer jag nog ta.

Jag vet vad som är viktigt

Så har det varit helg igen. Även om det blåste en del i lördags, kunde jag ändå ägna mig åt det jag helst gör när solen lyser. Ni vet nog vad? Som extra bonus hittade jag matte på eftermiddagen sittande på altanen i ett hörn, som är helt i lä. Där låg jag länge i hennes knä i solen, och vi hade det så mysigt!

Igår gömde sig solen mest. Men i stället upptäckte jag till min glädje att grannarna mitt emot, de som bjuder på grädde, hade anlänt. Det är alltid trevligt att träffa gamla vänner! Annars har jag börjat begränsa mitt ansvarstagande för omgivningen. Tycker det är skönast hemma på min egen tomt. När jag var yngre sträckte sig Mitt Område från gatans början till dess slut, och på bägge sidorna. Men, som en numera mogen katt, prioriterar jag det viktigaste. Matte och husse är trots allt de som behöver min närvaro mest!

Jag njuter

Jag har haft väldigt stor tur i livet, som fått träffa så många trevliga tvåbenta. Som mina gäster den här helgen, till exempel. Jag har bara lovjam om dem. Kände mig uppskattad och sedd, och bjöds på mycket kli bakom öronen. Snart blev de därför mina skyddslingar, och med det följde förstås ett visst ansvar. Höll bland annat koll på att de inte irrade bort sig på stranden. Men nere där sanden börjar fick de klara sig själva. Dit ner tassar jag aldrig. Mjuk sand, och inte ett träd att fly till vid behov. Ni kan ju tänka er!?

På lördagskvällen fick jag äntligen revansch för fadäsen härom kvällen, när matte lurade in mig på ett synnerligen fult sätt. Den här gången tänkte jag efter före. Kom när hon ropade, men tassade bara stolt förbi trappan och lade mig demonstrativt tillrätta under bilen. Sedan låtsades jag, som om hon inte fanns där. Och faktiskt, hon fattade vinken! Ut kom en skål med mat, dörren stängdes och lamporna släcktes där inne. Äntligen fick jag min efterlängtade natt ute!

Nu är allt som vanligt igen i mitt hus. Mina gäster har jag tassat hej då till. Husses mjukmage får sig en rejäl omgång massage emellanåt. Litet skrik ibland tyder väl på god verkan, kan jag tro?

Idag har jag kunnat slappa i solen under min hasselbuske. En riktigt härlig dag. Jag njuter.

Allt var lugnt tills...

Nu är det skuggläge som gäller. Så mycket energi som möjligt måste bevaras innanför pälsen. Med andra jam har dagen mestadels tillbringats liggande. Ända tills något hände på eftermiddagen. En katt kom plötsligt springande framför min nos! 

Eftersom jag var nästan säker på att densamma var Piff, vidtog jag inga dramatiska åtgärder. En snabb besiktning bekräftade mina aningar. Hon var på rymmen igen! Därmed blev det inget ivägjagande, vilket är rutin när det gäller Inkräktare. Däremot visste jag, vad som nu var mitt ansvar. Att bevaka henne, och visa matte var hon höll till. 

Tog min uppgift på största allvar, och följde efter henne till vedboden, växthuset, på andra sidan staketet och under altanen. Lugnt avvaktade jag hennes undersökningar av dessa områden. Till slut tyckte jag att det fick räcka, och tog med henne till ytterdörren. Där kom matte med stickisgodis till oss. Fast Piff fick sitt innanför ytterdörren, som sedan snabbt stängdes. Allt var som vanligt igen. Min vakttjänstgöring upphörde. Jag sträckte ut mig i skuggan under rhododendronbusken.