Allt var lugnt tills...

Nu är det skuggläge som gäller. Så mycket energi som möjligt måste bevaras innanför pälsen. Med andra jam har dagen mestadels tillbringats liggande. Ända tills något hände på eftermiddagen. En katt kom plötsligt springande framför min nos! 

Eftersom jag var nästan säker på att densamma var Piff, vidtog jag inga dramatiska åtgärder. En snabb besiktning bekräftade mina aningar. Hon var på rymmen igen! Därmed blev det inget ivägjagande, vilket är rutin när det gäller Inkräktare. Däremot visste jag, vad som nu var mitt ansvar. Att bevaka henne, och visa matte var hon höll till. 

Tog min uppgift på största allvar, och följde efter henne till vedboden, växthuset, på andra sidan staketet och under altanen. Lugnt avvaktade jag hennes undersökningar av dessa områden. Till slut tyckte jag att det fick räcka, och tog med henne till ytterdörren. Där kom matte med stickisgodis till oss. Fast Piff fick sitt innanför ytterdörren, som sedan snabbt stängdes. Allt var som vanligt igen. Min vakttjänstgöring upphörde. Jag sträckte ut mig i skuggan under rhododendronbusken.