Titta där bakom!

Det försöker jag tänka på så mycket jag kan. Ha nu en riktigt skön helg allihopa, och bränn inga svansar på elden!

Ekorrjakt - fast inte av mig!

När matte och jag skulle gå in idag efter att ha suttit och haft det skönt i solen ett tag, blev vi stannande på trappan, för helt plötsligt lät det som smällar och brak i luften. Och så kraxades det alldeles väldeliga. Det var två kråkor som jagade en ekorre, i ett träd alldeles vid min spaningstall. Ekorren var högt uppe, men kråkorna flög mot den, och motade den allt längre och längre ner. I normala fall är jag mycket ekorrintresserad, men de vassnäbbade, dykande svartingarna avhöll mig från närmare kontaktförsök. Vi iakttog dem där en lång stund, matte och jag. Till slut gav sig ekorren iväg, och vi fortsatte också, in i huset.

Blev utan mat

Tyvärr bjöds där bara de gamla vanliga torrisarna, så jag tassade över till favoritgrannen i stället. Jag är hos honom ganska mycket nu, han blir så glad när jag kommer. Nästan alltid plockar han fram en kam ur sin bakficka, och så kammar han mig över hela ryggen. Det gillar jag. Och i det huset serveras garanterat aldrig några torrisar!

Älskade gula lampa

Kära trappa...du e' bara min...

Det är något magiskt med den stora, gula lampan där uppe. Helt plötsligt kan iskalla saker bli alldeles varma och helt underbart sköna. Som min trappa, till exempel. Förut var den  något att bara tassa fort uppför. Kall och eländig ville jag inte ens sätta ner rumpan på den, utan fortsatte till sittunderlaget matte lagt uppe på altanen. 

Men nu! Trappan är precis lagom kattkroppsvarm. Helt ljuvlig att bara sträcka ut sig i, och känna värmen breda ut sig ända in i pälsrötterna. Det är där, ovanför trappan, som matte spärrat av med nätet och gjort en kattaltan för Piff och Puff. Tack och lov att hon lät min trappa vara ifred. För säkerhets skull sätter jag här mitt bomärke på den. "Garanterad Gustavtrappa" står det där nu.

En klok lag

Stationskatterna skrev för en tid sedan om hur deras matte sett en katt ute på balkongen på huset  mitt emot. Inget märkvärdigt med det, om det inte vore för att kissen i fråga befann sig åtta våningar upp! Eftersom Stationskatternas matte är en riktig matte letade hon upp människorna som katten ägde och pratade med dem, och nu finns där nät på balkongen.

När jag och matte lyssnade på kattradion härom dagen, pratades det just om katter som ramlade ner från fönster och balkonger. Vi fick veta att ungefär tusen katter varje år behandlas för skador som de får, när de ramlar från sådana ställen. Sedan är det förstås massor med katter som ramlar ner, men man aldrig får veta om.

Men vet ni vad?! Människorna har faktiskt tänkt till, och skrivit en lag om att alla balkonger som är fem meter upp eller högre måste vara nätade! Det kan ju vara bra att känna till. Jag tror att människor som inte lyder lagen får fängelse i sju kattiljoner år, men jag är inte helt säker. 

För övrigt kan jag meddela att den där mest retsamma och upphetsande fjäderkotletten har börjat vippa omkring här sedan några dagar. Den riktigt tigger om att få sig en tass, när den slår sig ner på bara några svanslängders avstånd och vippar på. Vänta bara...

Vet inte om jag gillar påsken?

Jag gillar inte påsken så mycket. Helt plötsligt blir Mitt Område beskuret på alla håll och kanter. Utom mot favoritgrannens, förstås. Skällisen på granntomten dök upp och var arg på mig utan någon som helst anledning. Det räckte att jag satt där, jättelångt ifrån honom, vill jag påjama.

På tomten mitt emot finns en av mina bästa restauranger. De serverar kaninstek av bästa kvalitet. Där har också blivit ockuperat, inte av skällisar, men av ett flertal människor, som jag inte känner mig riktigt bekväm med. 

Jag är visserligen social och gillar tvåbenta överlag, men det kan bli för mycket av det goda. Och för häftigt. Nu har jag förstås haft viktiga uppgifter på hemmaplan. Matte ska spinnhealas fortfarande. Hon börjar väl bli något mer normal (med människomått mätt), men hon har börjat med en irriterande ovana att väcka mig på nätterna. Då ska hon ta medicin. Jag är ju inte så noga med klockan, så jag tror förstås att det är morgon då. Är det morgon ska man ha frukost. Jag kan lika gärna ha morgon klockan tre som sju. På så sätt är jag väldigt flexibel . Det är inte matte. Tji frukost.

Enligt matte kan jag ha vissa förhoppningar att trycket på Mitt Område lättar något i morgon. Men att jag måste vara beredd på att det här bara var en förberedelse på det som ska komma. Det blir med andra jam säkert precis som alla andra somrar jag upplevt här.

En Glad Påsk och andra förhoppningar

 

Det verkar som om vi alla kommer få jättemycket sol i pälsen den här påsken. Antingen vi kan vara ute, ligger i ett fönster eller på någon solfläck inne i rummet. 

Själv varvar jag njutandet med att agera stödkatt för och idka spinnhealing på matte. Det verkar fungera. Kattvärme borde kunna skrivas ut på recept. Mycket effektivt!

Och så vill jag avsluta med med det här jameriet:

Så ge inte upp! Glad Påsk!

Matte hemma igen

Matte är hemma igen! Hon har fått en massa mediciner hon ska äta dygnet runt. Då ska den dumma inflammationen försvinna. Fast det varit så fint väder, har jag varit inne en del och spinnkurerat henne. Samtidigt agerade jag värmedyna på magen. Tror det var uppskattat. Husse är uppe norra landet och jobbar, så det är allt en jamrans tur för matte att hon har mig som kan hjälpa till.  De senaste dagarna har jag verkligen haft många Viktiga Uppgifter. Tillgodose kattberoende människa, vara allmänt trevlig social mot gäster, sällskapa favoritgrannen, och nu ta hand om matte. 


Det är för övrigt vad jag ska göra nu också. Hon är inte riktigt som vanligt ännu, det är nog dags för en ny behandling. Det får bli mer jamat i morgon.


Tillägg av matte: Tack så väldigt mycket för alla snälla och uppmuntrande ord igår, de värmde och hjälpte! Tack alla!

 

Om det inte blir någon blogg i kväll...

...så beror det på att matte verkar ha fått problem med en blind tarm. Nu ska hon till sjukhuset, så jag vet inte hur det blir ikväll...

Mitt nya kvällshus

Här står jag på vakt utanför mitt nya hus. Mitt kvällshus. På dagarna är det mattes och husses bil. Jag har upptäckt, att det fungerar alldeles utmärkt att använda den som kvällshärbärge. Den är strategiskt placerad nära både ytterdörren och området utanför växthuset, där jag knipit en och annan mus. 

Nu, när jag inte längre kan använda altanen när jag vill in, måste jag ju klura ut någon ny lösning. Först provade jag att sitta på bron utanför dörren. Fördelen med det, var att jag snabbt kom in, men nackdelen att jaktavståndet blev väl långt. Även för en driven och erfaren jägare. Nu har jag testat att ligga under bilen ett tag. Mycket bättre!

För att slippa eventuella förmaningar, ska jag nu påjama, att jag aldrig använder det här huset på dagen! Mest för att jag i princip aldrig vill in då, och skulle jag vilja det, så passar jag på när husse eller matte ändå går i dörren. Det är ofta. På dagarna. Konstigt nog är de mest inne på kvällarna, trots att det är då som det är mest intressant ute? Därför är det bra att jag mitt kvällshus. Där ligger jag gott, tills de öppnar dörren. 

Nästan stressigt

Mjau, vad många jag haft att ta hand om i helgen!

Jag har haft en bra helg, men det har verkligen varit fullt upp. På lördagen kom det en bil full med människor. En av dem kom direkt in till matte och frågade efter mig. Hon var tydligen kattberoende, så jag fick ägna en stund åt henne. När hon lugnat ner sig litet, kunde jag vara social med de andra också. Efter ett tag överlämnade jag ansvaret till husse. Jag hade nämligen ytterligare en att ta hand om. Min favoritgranne.

Det var några veckor sedan jag hälsade på honom ordentligt. Han är så förvånad över att jag alltid vill ha samma ritualer vid mina besök där. Kylskåpet, rundvandringen, kollen av en särskild garderob samt avslutningen i hans säng. Men det är bra med fasta rutiner, då riskerar man inte att något blir bortglömt. När jag väl lagt mig tillrätta i hans säng, tyckte jag faktiskt att jag var värd en stunds vila i lugn och ro.

På söndagen kom minisen med sina människor. Vi har alla tre katter en stor respekt för denna minis. Trots att han lekte jättemycket med vår undercover mouse, höll vi oss på avstånd. Vi har upptäckt, att han har börjat förflytta sig med oroväckande fart. Minst en sådär fem svanslängder verkar vara ett lagom säkerhetsavstånd. Men jag var naturligtvis inne och tittade till dem allihopa litet då och då.

Idag har de knappt sett mig där inne. Var bara och kollade matläget en enda gång. Inget nytt på den fronten, så jag tassade ut igen. Jag skaffar bättre käk på egen tass

Lycka är...

...så jag önskar alla mina kompisar och era människor en riktigt härlig spinning-helg! Fast jag är tveksam till om människor KAN spinna? 
Ibland tror jag att matte kan spinna. Jag hör det någon gång, när jag ligger i hennes knä. Då låter det från hennes mage som om hon försöker, men hon är inget vidare på det. Alldeles för kort och oregelbundet. Nåjam, må gott kan de väl i alla fall? 

Ha det så bra tills vi tassas på måndag!

Inget att läsa för blödiga tvåbenta

Matte har synpunkter på mitt jaktintresse. Särskilt vissa arter anser hon bör skyddas. Vi är inte alls överens på den punkten. Tvärtom ställer jag mig helt frågande till hennes anklagelser, när jag nedlagt ännu en ödla.

Matte: Men Gustav, har du tagit en ödla nu igen?

Jag: Jäpp! *stolt*

Matte: Med vad är vitsen? Du vet ju av erfarenhet att de inte går att äta?

Jag: Äta och äta....det är du som inte förstått vitsen! Ödlor är ett förjamat roligt byte att jaga! De springer ju så kul...och snabbt! Det fattar du väl, att den bästa jakten är jakten på ett svårfångat byte?

Matte: Ja, ja, jag kan förstå dina synpunkter, men jag tycker det är jobbigt att se den stackaren ligga där halvdöd. Du kan väl döda den åtminstone?

Jag: Men matte, jag är en katt! Är du så blödig, får du väl fixa det själv!

Matte tar en spade och dödar och begraver ännu en ödla. 

Oäten

Plötsligt händer det!

"Plötsligt händer det", det är något Piff kan jama under på, den turkatten. Lyckligtvis fick vi andra också litet del av turen. Så här var det: Piff har varit hård i magen en tid, och ska inte bara äta torrisar. Matte har därför köpt litet blötmat. 

Nu är det ju så, att vankas det blötmat, vill vi förstås ha det allihopa. Hårda matte tycker inte som vi, utan när Piff ska äta, så stängs dörren framför Puff och mig. Matte hade alltså i vanlig ordning stängt oss ute, och serverat Piff godismaten på en tallrik. Vi stod på andra sidan dörren och hörde hennes smaskande. Så ringde telefonen. Matte försvann från köket. Länge. Piffs smaskande upphörde. Så hörde vi en hög duns från köket. Matte kom och undrade vad som stod på?

Piff är en argbigga ibland mot mig, men dum är hon inte! Står det en öppnad burk med festmat helt oskyddad och inom tasshåll på diskbänken, vore man väl helt korkad om man inte tog chansen? Matte öste tillbaka litet i burken, men sedan gjorde hon det enda rätta, öppnade dörren. Vi utförde vårt städuppdrag med yttersta noggrannhet. När vi var klara, var mattan putsad och i nyskick.

Nu bara väntar jag på nästa duns...

Falska anklagelser

Ingen linslus, så de' så...

Matte säger ibland, att jag är en linslus. Jag vet inte riktigt vad det är för något, men det låter inte trevligt? Hon säger så, bara för att jag jämt kommer springande, när hon riktar bildapparaten mot mig. Innan hon hinner få ner avtryckaren, är jag framme vid hennes fötter. Då anklagar hon mig för att hon inte kan ta den där bilden hon tänkt. Hon får väl öva upp sina reflexer, jamar jag!

Om med linslus menas, att man gillar att komma med på bild, så är jag givetvis ingen sådan. Linslus, alltså. Jag ger blanka den i om jag fastnar, eller inte. Nu har jag blivit något mer positiv till fotograferandet sedan matte slutat blixtra, men därifrån till att vilja bli plåtad är tasshoppet mer än stakethögt. 

Det kan hon väl fatta, att kommer jag springande, är det för att bli klappad!?

Å ja' flög iväg...

Det blev litet lugnare i helgen än jag befarat. På fredagkvällen snavade matte nämligen, och ramlade pladask. Sedan höll hon sig väldigt lugn hela lördagen. Jag kunde alltså obehindrat utföra alla mina ordinarie arbetsuppgifter. Vidtog därför en grundlig besiktning av hela Mitt Område, och det är ganska omfattande. Åtminstone så här års, innan alla skällisar och andra inkräktare infinner sig.

På söndagseftermiddagen kunde hon låta bli längre, matte. När hon ställde kosan mot växthuset, var jag dock fullt beredd, och hann tassa in där före henne. Det finns något magiskt där inne i hörnet! Som värsta kattmyntan, fast det är nåt annat. Jag blir alldeles kollrig varje gång jag kommer dit, och får sticka nosen i det. 

Aaaahhh...mera..mera!

Schtör mig inte matte...ja' e' i Nirvana...

Å' här e' så fint...skålar me' vitfisk överallt...

Sorgligt nog försvann magin efter en stund. Jag tittade upp, och upptäckte att jag befann mig i växthuset igen. Matte klippte bland blommorna, och slängde ut en massa. Det ser riktigt lovande ut inför framtiden. Ännu finns det gott om plats för sköna sovstunder. Jag måste bara se till att mitt hörn får förbli intakt. Har en obehaglig känsla av att där ligger det största hotet.

Dags för......

Lyckligtvis har jag lyckats hålla mig kvar på marken utan att blåsa iväg av stormen.(Fast det var nära!) Det gäller att ha vassa gripverktyg! 

Och så är det fredag - igen! Dagarna går fort nu, när jag äntligen får jobba för fullt där ute. 

Den här helgen tror jag det blir fullt upp med att se till att matte inte stökar till det för mycket i mitt växthus. Hon har haft en tendens till överbelamring där, så fort det börjat bli lagom varmt och skönt. Med tanke på hennes tidigare försumlighet i MBKL och sökande av kattbygglov för trädäcket, bör hon passa sig nu, och först inhämta mina åsikter vid möbleringen i växthuset. Inte fullt med småkrukor på bordet, där jag ska ligga, till exempel. Gissar att jag får ha ständig bevakning, både lördag och söndag.

Jag tror att många av mina kompisar, precis som jag, ska få mycket sol på pälsen denna helg. Sol, värme och något litet extra gott på kvällen. Jag tycker vi kan ha både fredags-, lördags- och söndagsmys och fira in våren! 
Vi tassas igen på måndag! 

Smarta jag!

Slut för idag, tack för idag!

Jag har kommit på ett väldigt effektivt sätt att få matte att sluta "jobba". Ja, hon benämner det ju så, när hon sitter och stirrar in i datorn. Emellanåt trycker hon på en knapp, och börjar det brumma i apparaten jag ligger på här ovanför. Sedan kommer det ut papper, det ena efter det andra.

Hon skulle gott få sysselsätta sig med det där, om det inte vore för att jag inte får ligga ifred i hennes knä då. Nä, precis när jag hittat en superskön ställning mot hennes arm, så flyttar hon på den för att trycka på något som obegripligt nog kallas mus. Varför kan hon inte hela tiden trycka på bokstavsknapparna, då hålls ju armarna stilla? Nästan, i alla fall. 

Igår hittade jag ett smart sätt att få stopp på "jobbet". Lika enkelt, som genialt! Det är ju bara att lägga sig på pappersspruten! Att jag inte tänkt på det förut? Jag tror till och med att matte blev litet imponerad över mitt initiativ, för hon tog med sig mig, och så gick vi in och satte oss i min fåtölj och fikade. Ja, hon alltså. Jag passade på att vila en stund i lugn och ro, utan flaxande armar.

Viktig påminnelse om MBKL

De som läst om mig ett tag kanske kommer ihåg, att Puff fick en liten inhägnad utanför en av dörrarna? Den inhägnaden finns inte mer. En morgon kom en snickare, och vips fanns ett trädäck där i stället. Jag tyckte att det var en klar förbättring, ända tills jag insåg konsekvenserna. Att jag måste dela min altan med Puff. 

Och vad skulle det här va' bra för? Passade mycket bättre som Puff-gård!

På sätt och vis har jag förståelse för Puffs klagojam över att ha blivit bestulen på sin gård. Det innebär inte, att jag accepterar, att det numera titt som tätt är förbommat till min altan och min byrå. Den jag brukar sitta på, när jag vill in. 

Utelåst, är vad jag är, av ett jamrans nät!

Det här har ställt viss oro. Vi katter vill ju ha ordning och reda, och var sak på sin plats. Med andra jam har vissa blivit mer stingsliga än vanligt. Till och med att Piff och jag hade en kort, men intensiv, fight härom dagen. Hon tål inte det minsta skoj!

Nu är det förstås så, att när Puff inte är ute, så lägger matte ner nätet. Då kan jag och Piff vara där som vanligt. Det är inte det. Utan principen. Det får inte möbleras om på detta sätt utan MBKL, alltså lag om medbestämmande i kattlivet. Tror jag har poängterat detta förut, men det tål sannerligen att upprepas. 

Hänsynsfull, inte rädd!

I söndags var matte borta länge på dagen. När hon kom tillbaka, var hon inte ensam. Minisen och hans människor följde också med. Jag uppskattar alltid när jag får besök, men jag måste medge, att den där minisen är jag aningen bekymrad över. Är inte riktigt säker på hur man umgås med såna? Min instinkt manar till försiktighet, trots avsaknad av tidigare dåliga erfarenheter. Till exempel visste jag inte hur jag skulle tackla den här situationen, när jag ville tassa ut:

Dags att få komma ut en stund, men hur ska jag komma förbi den där krypande grejen?

Han lägger ut mineringar också...

Om jag tassar framåt väldigt försiktigt...

...men katten också, jag törs inte...och där borta ser jag dörrhandtaget *suckjam*

Nu e're kört...han tänker blockera dörren...

Nä, det blev inget utetassande för mig. Inte just då. Bara för att jag inte ville störa och oroa minisen. Förresten kunde jag gott vänta en stund. Jamade jag nåt om törs förut? Såklart att jag inte var rädd!  

Jätteruskigt förfäranshemskt!

Först och främst måste jag jama hur glad jag är över hur många som tackat för min 'överge-mig-inte-skylt'. Katten Lilja och hennes kompisar ska få ett gäng kort. Kanske kan de sälja några, och få in litet pengar? Hoppas det i alla fall!

Nu ska jag berätta något alldeles jätteruskigt förfäranshemskt som hände i helgen. Alla känsliga katter, som inte står ut med att det är synd om mig, uppmanas att hoppa över det här stycket. Sluta läs här, och börja på "Här kan ni fortsätta läsa..." stycket nedanför! Det var så här, att i fredags satt matte och jag i godan ro i min fåtölj. Matte tittade på teven, och jag bara kopplade av. Så kom matte på, att hon måste ringa och gratulera en kusin på födelsedagen.
Alltså tog hon telefonen, och började prata. Samtidigt såg hon, att elden i brasan höll på att slockna. Hon tänkte då, att den kunde hon fylla på, samtidigt som hon pratade. Nu var det ju så, att jag låg i hennes knä. När hon ska resa på sig, brukar hon lyfta över mig, antingen på fotpallen eller till soffan. I fredags bestämde hon sig för soffan. Ett för mig mycket ödesdigert beslut. 
Eftersom matte mest var koncentrerad på sitt samtal, observerade hon inte, att ett hinder förelåg i soffan. Nämligen Piff sovandes i godan ro. Matte tog alltså mig, och satte ner mig rakt på Piff!!!!! Ni kan ju föreställa er scenariot som följde. Piff vansinnig. Puff, som lika argt trädde till sin systers försvar, och så stackars jag, som försökte undkomma tigrinnorna. Plus en olycklig matte, som måste pausa sitt samtal, för att lugna ner alla upprörda känslor.  Hon tog fram Felliway och sprutade ordentligt. Jag låg under ett bord, och försökte förstå vad som hänt. När matte efter en stund tog upp mig, och ville återgå till fåtöljsittandet med mig, var jag ganska reserverad en stund i början. Men inget mer hemskt hände. Och det bästa av allt, jag fick osedvanligt mycket gos resten av kvällen!

Här kan ni fortsätta läsa, ni som hoppat över det hemska!
Lördagen var absolut underbar. Det var sommarvarmt i pälsen, bara att vara ute från morgon till sena kvällen. Både såna som surrar och brummar, och såna som fladdrar, var ute och flög. Som en extra bonus kom min favoritgranne hem en dag tidigare än han tänkt. Han tackade för vakthållningen, men beklagade att det var tomt i kylskåpet, så han kunde inte bjuda på något. Det gjorde inte så mycket. Jag fick en bit hemma av mina bästa sticks, den med lax och forell.

På söndagen var matte borta många timmar. Jag fick ensam sköta patrulleringen ute under tiden. Piff fick vara inne. Lika bra det, då fick jag lugn och ro. Det var ju också kattgudstjänst den dagen. Vi har letat efter att få veta något om hur det gick på den. Om det kom många människor, vad som bjöds, och hur många pengar som samlades in till Djurhemmet Tassebo. Idag stod ingenting i tidningen. Dumt.

Kan jama om ett säkert vårtecken: Matte har börjat öppna dörren till växthuset! Har legat där idag och intagit min eftermiddagsvila. Fast dörren varit öppen, har det varit sommar där inne. Jag älskar växthuset!

Det har hänt en del andra grejor också, men jag får fortsätta berätta i morgon. Jag kan ju inte skriva så mycket, att ni inte orkar läsa allt!

Min skylt "Överge mig inte"

Kattson tyckte att jag skulle göra en förbudsskylt mot att vara dum mot sin katt. Jag har grunnat på hur det ska gå till. Många tvåbenta reagerar konstigt på förbud, eller bryr sig inte alls. Därför har jag kommit fram till följande förslag:

Egentligen är det så självklart, men många människor verkar ju inte ha fattat hur svårt vårt liv på egen tass blir. Eller hur illa de gör oss när vi kanske får bo kvar, men de struntar i oss. Att det ska vara så svårt att begripa att vi alla behöver KÄRLEK?

Med detta jamat vill jag önska er alla en riktigt skön vårhelg med sol och värme. För nu är det väl vår i alla fall? 

P.S. Skylten är helt egentillverkad, ni får gärna kopiera den om ni vill. D.S.