Inget att läsa för blödiga tvåbenta

Matte har synpunkter på mitt jaktintresse. Särskilt vissa arter anser hon bör skyddas. Vi är inte alls överens på den punkten. Tvärtom ställer jag mig helt frågande till hennes anklagelser, när jag nedlagt ännu en ödla.

Matte: Men Gustav, har du tagit en ödla nu igen?

Jag: Jäpp! *stolt*

Matte: Med vad är vitsen? Du vet ju av erfarenhet att de inte går att äta?

Jag: Äta och äta....det är du som inte förstått vitsen! Ödlor är ett förjamat roligt byte att jaga! De springer ju så kul...och snabbt! Det fattar du väl, att den bästa jakten är jakten på ett svårfångat byte?

Matte: Ja, ja, jag kan förstå dina synpunkter, men jag tycker det är jobbigt att se den stackaren ligga där halvdöd. Du kan väl döda den åtminstone?

Jag: Men matte, jag är en katt! Är du så blödig, får du väl fixa det själv!

Matte tar en spade och dödar och begraver ännu en ödla. 

Oäten