Och så önskar jag er...

Visst ser det skönt ut? Måste visa er en riktigt avkopplande och fin bild idag, för den kommer ni möta ett antal veckor framöver. Matte ska nämligen upp till norra landet ett tag, och sedan har hon lagt in om semester. Eftersom jag själv vet hur viktigt det är att helt koppla av emellan varven, har jag beviljat det. Har inte riktigt bestämt för hur länge. Kanske tittar jag in som hastigast nån dag under semestern. Skulle tro att jag är tillbaka som vanligt i slutet av juli.

Jag önskar er alla en riktigt, riktigt härlig sommar!!!

Luriga är de, vettisarna!

Ni vet hur det är. Rätt som det är hittar man tillbaka till ett gammalt favoritställe att vila på. Jag har just återupptäckt min gamla klöstunna. Den har fått stå oanvänd väldigt länge. På sin tid lånade Piff den ofta, nästan varje kväll. Också Puff har använt den ibland, men jag har låtit den vara. Den är rätt hög, förstås. Intill tunnan står en litet lägre byrå, men ett hopp upp fordras naturligtvis. Kanske är det därför jag har dragit mig. Hittills. För jag tror faktiskt jag fått aningen mera hopp i benen!?

När jag var hos vettisen senast skvallrade matte om min vägran att äta medicinen, den som ska vara bra för lederna. Alla vet väl hur vettisar är? Luriga! "Ge honom bara en liten smula till att börja med" sa hon, "det känner han inte". Och, snopet nog, det gjorde jag inte! Sen har det blivit fler och fler smulor under lång tid. Och nu måste jag erkänna, att det är okej med den dos man ska äta. Konstigt hur man kan vänja sig vid äcklig smak?

Men det är härligt att kunna hoppa litet högt igen!


 

I ljummen sommarkväll

I ljummen sommarkväll jag njuter av friden
bara sitter och är och struntar i tiden
Jag önskar alla en stund som den här

när inga bekymmer på tankarna tär

och oro och hets inte kan störa

utan lugnt betrakta är allt jag vill göra  

Mina uppskattade nattvanor

Nu, när jag är sexton år, uppskattar jag nattsömnen mer och mer. När det är dags att dra sig tillbaka till sängkammaren hoppar jag upp i den säng som för tillfället passar mig bäst. Genast lägger jag mig till ro, för jag vet att nu ska det sovas länge. För det mesta sover jag vid mattes ben, men bråkar hon för mycket tassar jag över till husse. 

Ofta vaknar jag till framåt morgonen, men jag låter människorna sova. Kan i stället sitta rätt länge i fönstret och titta på allt som händer där ute. Kanske tar jag en liten sväng till köket för en matbit. Sedan hoppar jag tillbaka till sängen och sover en stund till. Matte och husse säger att jag är snäll då. Det handlar förstås inte alls om snällhet! Just nu passar det mig att göra så här. Och just nu är det något som passar dem också. Men det kan mycket väl hända att jag tycker något annat i morgon? Att nätterna är alldeles för långa. Då får de acceptera det också!

Vilken överraskning!

Vilken härlig helg jag har haft, hoppas ni också haft det? Inget regn, bara soligt, varmt och skönt! Dessutom fick jag en överraskning i lördags kväll. 

Jag hade precis kommit hem efter en kontrollrunda, och tänkte slå mig ner vid hasselbusken. Då hörde jag matte ropa. Ibland har jag litet problem med hörseln vid sådana tillfällen, men turligt nog fungerade den alldeles utmärkt just den kvällen. Alltså skyndade jag mig in. Efter sedvanlig kamning blev jag inbjuden i köket. Det var där överraskningen väntade. En tallrik med många bitar skrei! "Grattis på födelsedagen" sa matte.

Ja, jag blev sexton år i lördags. Som katt behöver man lyckligtvis inte bry sig om åldern. Dessutom har jag haft den stora förmånen att få vara mest frisk, och även om jag inte hoppar så högt längre, når jag dit jag vill. Och när födelsedagar innebär att få en portion skrei av -för första gången- klart godkänd storlek, då är jag tacksam över att få fylla år!

Juni!

Önskar er en riktigt härlig försommarhelg!

Åtminstone om man är katt

Jag upptäckte matte på altanen, och skyndade mig dit. Hoppade upp i hennes knä, och hon började genast klappa mig. Eller, gjorde hon det? I stället för mitt förväntade kli mellan öronen och i nacken, blev det nån slags fingerkamning över hela mig? Funderade ett ögonblick på att hoppa ner igen, men då, äntligen, fick jag det gos jag hoppats på. Sen låg jag kvar ganska länge. Min päls blev alldeles het av solen. Då reste sig matte.

Jag blev förstås tvungen att hoppa ner, men följa med henne in, nä, det hade jag inte en tanke på. Skyndade mig upp igen, så hon inte skulle hinna ta undan dynorna. Även om solen var på väg att försvinna bakom tallarna, fanns värmen kvar i dynan. Jag låg kvar och hade det skönt i flera timmar till. Med mjukt underlag och varmt i luften kan man njuta även utan solens strålar. Åtminstone om man är katt.

Så länge jag tar mig över staketet

Det syns inte så bra, men gräset är halvmeterhögt

Nu ska jag berätta varför OBS, Operation Bevakning av Sorkbo, bedrivs med en ny intensitet numera. Förut har det alltid gått en gräsklippare där, dag som natt. Nu får alla underjordiska varelser hållas ifred. Gräset vajar högt, och den enda som kan hålla ordning där är jag. Inte på gräset, förstås, för det får växa hur det vill för mig. Men så gott jag kan, försöker jag decimera mus- och sorkstammen. Just vid sidan av björken finns ett speciellt ställe, där jag noterat särskilt hög aktivitet. Det är dit min mest högintensiva spaning förlagts.

Nu måste jag tillstå, att matte och husse inte är odelat glada över mitt arbete där. Frånvaron av gräsklippare gillas ju också av fästingarna. Men det kan inte hjälpas. Jakt är något av det roligaste som finns, och så länge som jag kan ta mig över staketet kommer jag troget sitta där, på mitt pass.

P.S. från matte: Utebliven gräsklippning beror på sjukdom. D.S.

 

Inte mer än rätt

Kunde de inte ha något roligare här? Kattmynta till exempel??

Om man bortser från att det varma och sköna golvet försvunnit i växthuset, är jag ganska nöjd med inredningen nu. Det har ju stått en massa onödigt där inne. 

Ett bord, som var så belamrat av krukor, att man inte kunde få plats, till exempel. Hur praktiskt är det? Nu är både bord och krukor bortplockade, och i stället har matte ställt dit en stol. Till mig, förstås. 
En liten bit av det varma golvet är utlagt på ena sidan. Kan vara skönt att ligga på regniga dagar. Som idag. Dörren står alltid litet öppen nu, så jag kan komma in. Och det är ju inte mer än rätt, förstås, att man ska ha full tillgång till sitt eget hus!?

Visst är det dumt?

Ibland undrar jag hur mycket regn det kan finnas i ett moln? Det funderade jag en hel del över i lördags. Men ibland, när jag satt där i fönstret och undrade, visade sig solen helt plötsligt igen! Givetvis påfordrade jag omedelbart dörröppnande. När jag kikade ut såg jag en massa blött på farstubron. Det manade till försiktighet. Visst är det dumt att regnet finns kvar på marken, fast det

försvunnit i luften?

Igår var det soligt och fint, och jag låg under min hasselbuske och betraktade matte och husse när de höll på i sina lådor, en liten bit bort. Det de gjorde var av noll intresse för mig, grävning och plantering är inte riktigt min grej, men gemenskapen kändes ändå trevlig. Husse gav upp efter ett tag, men matte fortsatte, och jag stannade hos henne. Följde efter henne överallt, och höll uppsikt över allt hon gjorde. När vi sent omsider avslutat dagens arbete, var jag fullt nöjd med att vara inne resten av kvällen. 

Efter en hel dag ute, och en god middag på kvällen, var det skönt att hoppa upp i sängen. Matte och husse hoppade förstås inte upp där, men sov gott på natten, det gjorde vi alla tre!