Ni vet hur det är. Rätt som det är hittar man tillbaka till ett gammalt favoritställe att vila på. Jag har just återupptäckt min gamla klöstunna. Den har fått stå oanvänd väldigt länge. På sin tid lånade Piff den ofta, nästan varje kväll. Också Puff har använt den ibland, men jag har låtit den vara. Den är rätt hög, förstås. Intill tunnan står en litet lägre byrå, men ett hopp upp fordras naturligtvis. Kanske är det därför jag har dragit mig. Hittills. För jag tror faktiskt jag fått aningen mera hopp i benen!?När jag var hos vettisen senast skvallrade matte om min vägran att äta medicinen, den som ska vara bra för lederna. Alla vet väl hur vettisar är? Luriga! "Ge honom bara en liten smula till att börja med" sa hon, "det känner han inte". Och, snopet nog, det gjorde jag inte! Sen har det blivit fler och fler smulor under lång tid. Och nu måste jag erkänna, att det är okej med den dos man ska äta. Konstigt hur man kan vänja sig vid äcklig smak?
Men det är härligt att kunna hoppa litet högt igen!
Inlägg
