Puffen jamar

Mjaou på er, nu är det dags för litet fredagsjam med mig, Puffen, igen! Idag ska jag berätta om något av det viktigaste i mitt liv. Mat. 

Jag vet att Gustav brukar klaga på tomma matskålar ibland. Då måste jag jama att han vet ingenting om tomma magar! Den som ständigt får tassa omkring utsvulten här i huset, det är jag, det. Jag är säker på att ingen kan älska mat mer än jag, och jag försöker ständigt hitta något ätbart. Har jag tur ligger något kvarglömt i vasken. 

'Diet' är ett väldigt dumt ord. För mig innebär det att jag går miste om en massa godsaker. Räkor, till exempel, som jag tycker så mycket om. Varför vill de inte stanna i min mage? Det är så orättvist att jag som tycker mest om mat här, får smaka minst? Och det brukar jag minsann påjama högt för både matte och husse.

Till min stora lycka finns en sak jag får äta, och det är leverpastej. I några veckor nu har jag fått denna delikatess varenda dag!? Matte säger något om att "tur hon inte upptäcker pillret"? Vilket då piller, undrar jag? Man märker väl skillnad på ett piller och leverpastej?!! Eller hur?

För några veckor sedan blev jag kidnappad och fraktad till det där förfärliga stället, där man blir satt på en brits och utsatt för diverse hemskheter. Jag kan lova att de tänkte mörda mig! Jodå, så var det! Jag blev fasthållen vid en stor och skrämmande apparat som klämde ihjäl mig, nästan. Då skrek jag på hjälp så det hördes i hela området! Och dumma husse, som var där, lät dem göra sådär med mig, hur kunde han? Uschjam, vilken mardröm. 

Men nu får jag leverpastejkulor, och livet är trevligt igen. Och bara Gustav inte retas med mig, tror jag det blir en riktigt bra helg. Hoppas ni får det också!


 

Luriga är de, vettisarna!

Ni vet hur det är. Rätt som det är hittar man tillbaka till ett gammalt favoritställe att vila på. Jag har just återupptäckt min gamla klöstunna. Den har fått stå oanvänd väldigt länge. På sin tid lånade Piff den ofta, nästan varje kväll. Också Puff har använt den ibland, men jag har låtit den vara. Den är rätt hög, förstås. Intill tunnan står en litet lägre byrå, men ett hopp upp fordras naturligtvis. Kanske är det därför jag har dragit mig. Hittills. För jag tror faktiskt jag fått aningen mera hopp i benen!?

När jag var hos vettisen senast skvallrade matte om min vägran att äta medicinen, den som ska vara bra för lederna. Alla vet väl hur vettisar är? Luriga! "Ge honom bara en liten smula till att börja med" sa hon, "det känner han inte". Och, snopet nog, det gjorde jag inte! Sen har det blivit fler och fler smulor under lång tid. Och nu måste jag erkänna, att det är okej med den dos man ska äta. Konstigt hur man kan vänja sig vid äcklig smak?

Men det är härligt att kunna hoppa litet högt igen!


 

Eländiga fästingar och beska piller

Nu, när det är slutet av november, ska väl fästingarna ha gott och lagt sig? Fast det är fortfarande plusgrader här, så jag ska behålla min Skudo-medaljong litet till. I över åtta månader har jag haft den på mig. Totalt har jag haft ungefär åtta fästingar på hela tiden. Det är förstås omöjligt att veta om de varit fler utan Skudon? Men det har varit skönt att slippa Frontline hela sommaren. 

En av de sista (?) fästingarna för i år skänkte jag till matte. Eller skänkte och skänkte, jag kunde väl inte hjälpa att den kilade över till henne när jag satt i hennes knä? Dessutom, om man ska välja på om matte eller jag ska äta medicin för att den dumma fästingen sprutade in något olämpligt, så väljer jag helt egoistiskt matte. Tycker det ser ut som om hon har lättare att svälja de där pillren än jag har? Och hon gör det helt frivilligt, utan tablettspruta! 

För min del tycker jag att tablettutspottning är den sport man ska bedriva när man pådyvlas medicin. Utmaningen ligger i att gömma tabletten i munnen utan att den hinner smälta, och sedan spotta ut den på ett så bra gömställe som möjligt. Då gäller det att vara fokuserad, och ha koll på sekunderna!

Gustav önskar alla en härlig påsk!

Jag önskar er en riktigt, riktigt fin påsk, alla mina fina kompisar! Själv ska jag, som ni vet, ta det bara lugnt över helgen, och inte blir det väl så mycket godis, men desto mera gos. Min gosnivå har sjunkit långt under minimi-strecket. Matte kommer bli heltidssysselsatt.

Så jag ska inte tråka ut er med mina klagomål över vitt äckelsprut och otäcka tabletter. Jag vet ju att det mest skulle bli så över helgen. Alltså tar jag bloggvila tills det jobbiga är över. Men skulle det hända något, hör jag förstås av mig.

På tisdag är jag tillbaka med ett glädjeskutt!

(P.S. Ikväll, torsdag, kl åtta ska det komma teve-program från sjukhuset jag var på. Då kanske ni får se någon av mina vettisar.)

Jag har förhandlat

Hej på er! Efter hårda förhandlingar med matte har jag jamat ifrån att nu måste jag få tassa in här igen. Hon försökte slingra sig genom att påstå underliga saker. Som till exempel att hon befunnit sig under någon is hela förra veckan? Något som jag alls inte kunnat verifiera. Tvärtom har hon varit ovanligt mycket hemma i mitt hus. Ändå har hon ihärdigt vidhållit detta konstiga påstående om isen, och sagt att det var några tabletter hon måste ta som gjorde att hon hamnade där. 

Nu har hon slutat med tabletterna, men menar att det tar litet tid att komma ovanför den där iskanten igen. Så efter en del diskuterande hit och dit har jag gått med på att hon får mjukstarta här. Jag tyckte, att hon kunde väl bara tassa ner 'tassat ut, tagit en fjäderkotlett, tassat in, vilat, ätit' osv, men det trodde hon inte skulle bli så kul att läsa? 

Så jag har gått med på en kompromiss, att jag får tassa här några dagar i veckan till att börja med. Tror inte det blir något lugn i huset förrän hon fått gjort de där två jobben, som bara är knappt påbörjade än. 

De här två veckorna har för övrigt varit rätt händelselösa. Jag har varit inne nästan hela tiden. Det har blåst och blåst och blåst. Uschjam för blåst!

Ja, då vet ni vilka villkor jag lyckats förhandla fram för de närmaste veckorna. Jag får blogga, men inte lika mycket som vanligt. Plus att det kan bli en viss nerdragning av kommentarer hos kompisar. Fast vi läser förstås alla. Jag är givetvis inte helt nöjd med kompromissen, men jag hoppas att allt snart ska vara precis som vanligt igen.