Eländiga fästingar och beska piller

Nu, när det är slutet av november, ska väl fästingarna ha gott och lagt sig? Fast det är fortfarande plusgrader här, så jag ska behålla min Skudo-medaljong litet till. I över åtta månader har jag haft den på mig. Totalt har jag haft ungefär åtta fästingar på hela tiden. Det är förstås omöjligt att veta om de varit fler utan Skudon? Men det har varit skönt att slippa Frontline hela sommaren. 

En av de sista (?) fästingarna för i år skänkte jag till matte. Eller skänkte och skänkte, jag kunde väl inte hjälpa att den kilade över till henne när jag satt i hennes knä? Dessutom, om man ska välja på om matte eller jag ska äta medicin för att den dumma fästingen sprutade in något olämpligt, så väljer jag helt egoistiskt matte. Tycker det ser ut som om hon har lättare att svälja de där pillren än jag har? Och hon gör det helt frivilligt, utan tablettspruta! 

För min del tycker jag att tablettutspottning är den sport man ska bedriva när man pådyvlas medicin. Utmaningen ligger i att gömma tabletten i munnen utan att den hinner smälta, och sedan spotta ut den på ett så bra gömställe som möjligt. Då gäller det att vara fokuserad, och ha koll på sekunderna!

Gryphon - hemlös i Californien

I 

Näe, det är inte jag som skaffat ny päls. Det är en av mina kompisar. Gryphon heter han, och bor nånstans väldigt långt borta. Californien heter det. Matte och husse känner de som tog hand om Gryphon, när hans riktiga matte bara försvann, och lämnade kvar Gryphon utanför huset de bott i. Tydligen är kattövergivande en sjukdom hos tvåbenta överallt?

Turligt nog för Gryphon var hans grannar riktiga kattälskare, Oturligt var däremot, att de redan hade en katt, Danielle. Gryphon gillade inte den katten! Många slagsmål blev det, och Gryphon var stor och stark. Det var inte lätt för Danielles matte och husse, för de ville förstås inte att hon skulle bli biten och klöst. Men de försökte så gott det gick att ge Gryphon mat och vatten, och ordna det så att katterna hade olika tider.

En dag kom inte Gryphon, och inte nästa heller. Nu har det gått många, många dagar utan att han synts till. Jag hoppas att han hittat sig ett nytt hem, där han får vara ensam katt. I mina tankar har han fått det bra, precis som Lilja, Nikita och alla andra kompisar som äntligen fått egna hem. Jag måste tro det.