Kan det bli bättre?

Jag antar att de flesta av er njutit lika mycket som jag av den gångna helgens väder? Det kan inte bli bättre än så här, enligt min mening. Särskilt har jag uppskattat de varma kvällarna. I mesta laget, om ni frågar mina människor. Som vanligt har de inte haft vett att utnyttja de sena kvällstimmarna till jakt eller andra stimulerande aktiviteter, utan bara sitter och väntar på att jag ska komma hem?! 

I fredags fick de vänta länge, för jag hade fullt upp där ute. Och med mig hem hade jag ett antal ovälkomna gäster. Mitt nya fästingrekord är nu åtta stycken krypande fulingar! När matte kammade mig fastnade flera stycken samtidigt vid varje drag. Hon lade dem på ett papper. Det smällde litet när hon tryckte till dem med ovansidan av kammen. Dagen efter fick jag nytt sprut på nacken, så förhoppningsvis blir det lugnare några veckor. 

Nu ser jag fram emot en veckas behaglig tillvaro, och det hoppas jag gäller alla mina vänner också!








 

Dumt rekord

Igår kväll satte vi ett nytt rekord här hemma. När jag kom in efter ett sent arbetspass blev jag mer än vanligt grundligt kammad. När matte var klar låg sex stycken fästinglik på bordet! Tror jag aldrig haft fler än två samtidigt förut, så det är en rejäl ökning av rekordet. Husse var nog aningen avvaktande när jag efter kamningen

Perfekt storlek på min nya säng!

hoppade upp till honom i sängen?

Men så en bra nyhet också, jag har fått en ny säng! Jag invigde den direkt, och den blev klart godkänd. Nu har jag använt den i snart en vecka, och provresultatet står sig. Bra också att Puff fattar vems säng det är, så jag får ha den i fred. Idag är litet av en vilodag. När solen inte visar sig känns luften kall. Och så blåser det isvindar. Då är det skönt att ha en egen, ny säng att dra sig tillbaka i. 

Och man kan ju alltid hoppas att fästingarna också tycker det är för kallt i kväll, när jag ska ut på min kvällsrunda. 


 

Kan det bli bättre?

Hej, hoppas ni mår bra?! Det gör jag! Riktigt bra, dessutom. Tassar ut tidigt på morgonen, och kommer inte in förrän till kvällsmaten. Förutom en sväng in på morgonen för en stadig frukost. Jag tror faktiskt detta varit den bästa sommaren på länge? Knappt någon dag jag inte kunnat vara ute alls, och med några undantag har min päls haft lagom tjocklek för att kunna njuta i solen.

I början av sommaren var matte en aningen irriterande idog med att kamma mig, men hon har bättrat sig betydligt. Numera är det bara kvällskamning som gäller, och det tycker jag är riktigt skönt. De otrevliga fästingarna har visst flyttat? Åtminstone har ingen funnits på mig på väldigt länge.

Som ni förstår, har den här sommaren varit så gott som problemfri. Ända till idag. Om det ska jag berätta i morgon. 

Fästingrekord

Jag är en godmodig typ med stort tålamod, men nu börjar det naggas i kanten. Enligt min mening råder det kamningshysteri i mitt hus! Åtminstone vad mig anbelangar. 

Matte säger att hon aldrig sett så många fästingar på mig förut? Jag hinner knappt sätta tassen utanför dörren innan de tydligen hoppar på mig? En hade dessutom haft det dåliga omdömet att gömma sig och suga sig fast på min haka. Stor och full av mitt blod fick den sitt straff, dömd till omedelbar kremering.

När jag nu accepterat sprut i nacken (motvilligt) och en medaljong hängande om halsen, (som fastnar i matskålen ibland), kan jag tycka att fästingarna skulle vara smarta nog att välja ett annat byte? Nu börjar jag i alla fall sätta tidsgränser för kamningarna. En minut ungefär tycker jag är lagom. Ska ju ändå snart ut igen. Och sen är det dags för nästa kamning. Och nästa...och nästa... 

Traktens mest välkammade?

 

Kontrollstation 1

Nu är det slut på att efter genomfört utejobb bara tassa in i sitt hus för en matbit. Först ska jag passera kontrollstationen, det vill jama noggrann kamning på kontorsstolen. Varenda gång jag kommer in!

Inte för att jag har så stora invändningar, kan till och med vara skönt en liten stund, men bara en liten. Oftast blir jag ändå otålig, för det var ju inte precis det jag hade i åtanke, när jag bestämt mig för att komma in. Att försöka smita är dock inte att tänka på, särskilt inte om det gjorts fynd i pälsen. Och de har varit ett antal. Varken sprut i nacken eller medaljong om halsen verkar imponera på de blodsugande rackarna. Fast en som matte hittade var död. Ostraffat ger man sig inte på mig i alla fall. Alltid någon utdelning för det otäcka ögonblicket jag blir sprutad.


 

Något positivt finns det

Det börjar bli kallt om tassarna nu. Snart behöver jag nog inte den gula medaljongen om halsen. Den, som ska göra att fästingar inte gillar mig. Nu har jag haft den på mig sedan mitten av maj, och kan konstatera, att antingen hjälper den minst lika bra som de medel man sprutar i nacken på mig, eller också har det varit väldigt få fästingar här. 

Innan jag började med medaljongen hade jag tre fästingar på mig på kort tid, trots att jag var "sprutad". Fram till min hotellvistelse har jag varit helt utan "sprut", och har haft cirka tio fästingar på mig på fem månader. (På hotellet skulle utekatter vara behandlade, så jag fick en dos i nacken innan.)

Fungerar? Bara bluff? Inte vet jag! Men ett vet jag, att det enda positiva med kyla under tassarna är att jag slipper de där hemska angriparna!



  

Eländiga fästingar och beska piller

Nu, när det är slutet av november, ska väl fästingarna ha gott och lagt sig? Fast det är fortfarande plusgrader här, så jag ska behålla min Skudo-medaljong litet till. I över åtta månader har jag haft den på mig. Totalt har jag haft ungefär åtta fästingar på hela tiden. Det är förstås omöjligt att veta om de varit fler utan Skudon? Men det har varit skönt att slippa Frontline hela sommaren. 

En av de sista (?) fästingarna för i år skänkte jag till matte. Eller skänkte och skänkte, jag kunde väl inte hjälpa att den kilade över till henne när jag satt i hennes knä? Dessutom, om man ska välja på om matte eller jag ska äta medicin för att den dumma fästingen sprutade in något olämpligt, så väljer jag helt egoistiskt matte. Tycker det ser ut som om hon har lättare att svälja de där pillren än jag har? Och hon gör det helt frivilligt, utan tablettspruta! 

För min del tycker jag att tablettutspottning är den sport man ska bedriva när man pådyvlas medicin. Utmaningen ligger i att gömma tabletten i munnen utan att den hinner smälta, och sedan spotta ut den på ett så bra gömställe som möjligt. Då gäller det att vara fokuserad, och ha koll på sekunderna!

Till slut kom den

I fredags kom min husse hem igen. Annars var det en rätt tråkig dag, för det var dimmigt och kallt. Det var så mycket dimma, att husses plan inte kunde landa på vår flygplats, utan fick fortsätta till en annan. Därmed gick jag miste om en massa kvalitetstid med honom. Som tur var kom han på kvällen i alla fall, och det var härligt att få återinviga hans mjukmage.

Inte blev det något bättre väder på lördagen heller. Husse och matte försvann en stund på eftermiddagen, men det gjorde inte så mycket. Jag hade det skönt i min fåtölj. Två innedagar, alltså.

Men igår! Äntligen fick jag se den blåa himlen igen! Ingen tvekan i dörröppningen längre minsann. På lätta tassar försvann jag direkt ut på en arbetsdag, som varade från morgonen till sena kvällen. Mina människor kom också ut. De krattade utanför vår tomt, mot vägen. Jag höll dem sällskap, hela tiden. Ibland tog jag en paus och solade i det torra gräset. Men mest höll jag ett öga på vad de höll på med.

Jag sitter och kollar när husse lyfter löv i skottkärran

Efter allt arbete njöt jag av en stunds avkoppling

Ser ni att jag fått en konstig klump i halsbandet? Det en Skudo, som vi provar för att slippa fästingar och loppor. Matte har utsett mig som testkatt, tror jag. Förra året testade jag en Shoobricka. Den fungerade perfekt i flera månader. Nu hade butiken ingen sån, utan de rekommenderade en Skudo. Den ska räcka i ett helt år. Om jag inte tappar halsbandet, förstås. Det är sånt som kan hända när jag måste försvara mitt hus.

Idag blev det litet tråkigt igen, för både matte och husse försvann hela eftermiddagen, och innan dess kom dimman tillbaka. Med andra jam blev det inneliv för min del. Jag anser att det som de tvåbenta kallar arbete inverkar menligt på mitt viktiga jobb. Men de verkar inte bry sig.