Vad gör väl det?

När man kommer ut på morgonen

och hittar det så här,

ingen bra start på dagen

det är.

Men, jag är ju katt,

och finner mig i det mesta

Gör alltid av situationen

det allra, allra bästa.

Nu blir jag litet blöt

om rumpa och tassar

men vad gör väl det

när solen snart igen säkert gassar!?

På väg

På väg, på väg, med bestämda tassar, vet vart jag ska
Nu ska jag hem, har fullgjort allt för ida'
Då vill jag in, till maten som väntar, det är klart att den gör
Att ha det så bra tar jag för givet, fast annat jag hör
Om katter som lämnas att klara sig själva, men hur?
När jag tänker på det, förstår jag, i livet jag haft en stor tur 

Något positivt finns det

Det börjar bli kallt om tassarna nu. Snart behöver jag nog inte den gula medaljongen om halsen. Den, som ska göra att fästingar inte gillar mig. Nu har jag haft den på mig sedan mitten av maj, och kan konstatera, att antingen hjälper den minst lika bra som de medel man sprutar i nacken på mig, eller också har det varit väldigt få fästingar här. 

Innan jag började med medaljongen hade jag tre fästingar på mig på kort tid, trots att jag var "sprutad". Fram till min hotellvistelse har jag varit helt utan "sprut", och har haft cirka tio fästingar på mig på fem månader. (På hotellet skulle utekatter vara behandlade, så jag fick en dos i nacken innan.)

Fungerar? Bara bluff? Inte vet jag! Men ett vet jag, att det enda positiva med kyla under tassarna är att jag slipper de där hemska angriparna!



  

Med långa tassen före

Med bestämda steg tassar jag framåt. Jag är på väg till min allra bästa favoritgranne. Har haft en ganska intensiv bevakning där den senaste tiden. Det är inte lätt för honom som är alldeles ensam att hålla rätt på allting.

Det finns en stor fördel med att vara på hans tomt. Där är inga öppningar, som hos mig. Han har sin bil utanför sitt staket, under ett stort tak. Ännu ett plus, förresten, med taket, när det kommer blött uppifrån. Jag har så många bra ställen att slippa det våta. Det där stora taket, hasselbusken, växthuset, under vedboden och så förstås min lilla koja bredvid ytterdörren. 

Men för att återgå till öppningarna, de som inte finns hos grannen. Vad betyder det? Jo, inga skällisar! Frånsett de få gånger han bjudit in såna med vidhängande människor, kan jag känna mig garanterat trygg där. Det är tur att hans tomt är så gott som min också.