Om jag inte blåst bort

Regnat hela dagen? Komma in?? Husse har också försökt locka in mig. Ville inte då heller. Har det bra här under mitt lilla tak. 

Och nu blev det ännu bättre!

Husse har flyttat in soptunnan från vägen, för det ska visst blåsa alldeles väldigt i morgon och på lördag. Om jag har inte har blåst bort hörs vi nästa vecka! Ha det så fint i helgen! 


 

Lisa: Litet uppiggande var det

Jam, vad gör man en regnig och halvkall dag som denna? Äter, förstås! Fast emellanåt är jag ute på altanen och kollar in Restaurang Pipiga Pilfinken, som öppnat för säsongen. Husse längtade efter att få träffa alla gästerna igen.

Och vet ni vad? Jag hade lyckan att idag också få hälsa på en av gästerna litet närmare! Den kom in till mig på altanen, men efter att jag burit in den i huset blev den väldigt trött och tråkig. Då tappade jag intresset för vidare bekantskap. Men det piggade upp en stund denna regniga dag.

Förstklassig service!

Efter den pinsamma incidenten för tre veckor sedan, när jag tvingades komma hem till en tom matskål, har sakernas tillstånd förbättrats betydligt. Detta ska till största delen tillskrivas husse. Han har visat sig besitta strålande uppassningstalanger! 

Det har ju varit ganska varmt ett tag, och då vill jag förstås helst ta mina pauser i skuggan. Långt, långt in under hasselbusken, under någon rhododendron eller under fläktaggregatet. Och husse kommer och ställer en skål med nyupphälld mat framför nosen, var jag än befinner mig. Det kallar jag förstklassig service! Fast nu, sent på eftermiddagen, äter jag gärna här på bron. Det är skugga sedan några timmar, och skator och kråkor är inte så pigga på att norpa min mat där. 

Vilken underbar tid det har varit rätt länge nu. Kan knappt minnas när det regnade senast? Tar nu för givet att jag ska kunna tassa ut tidigt på morgonen, och inte komma in förrän det är nästan mörkt. Det är en riktig drömtillvaro. Härligt att få uppleva det ännu ett år!

Hoppas ni också får en drömlik helg!


 

Vilken tur

Just nu är det riktigt bra här. Och vet ni varför? Det händer

Jahajam, slut igen. Men det gör inget, husse står beredd med påfyllning!

absolut ingenting! Allting går enligt invanda rutiner. Jag får sova och äta hur mycket jag vill. Särskilt det sistjamade är ett privilegium, har jag förstått? Trots att jag nu tuggar i mig nästan dubbel ranson varje dag, fylls matskålen på hela tiden. Mina människor påstår att det "bara rinner av mig"? Vilket naturligtvis är en stor överdrift! Här rinns det minsann inte, utom vid de tillfällen när det ska rinnas, förstås!

På jam om det, nu har jag upptäckt fördelarna med att använda låda i stället för buskar och gräs. Förut försökte jag hålla mig så länge jag kunde, bara för att slippa lådan. Inte längre. Självklart ska man först gå på lådan, för att efter det kunna ta en inspektionsrunda i lugn och ro där ute! Det tog många år för mig att komma på det. Vilken tur att jag har fått bli så gammal att jag hann lära mig!

Häromdagen kunde jag sitta och sola på trappan till vedboden i flera timmar. Det var alldeles ljuvligt! Men nu har jag hört att våren gått och gömt sig, och inte tänker visa sig på ett bra tag? Tråkig lek, tycker jag. Tills den behagar komma fram igen får jag väl fortsätta göra ingenting, och njuta av det. 

Hoppas ni får en skönt lat eller härligt aktiv helg, vilket ni önskar!



 

Extra uppassning

Jag blir extra uppassad nu. Här får jag till exempel min laxolja serverad på sängen. Jag älskar min laxolja! Men...vanlig mat är jag inte så sugen på längre. Fortfarande är jag mest hungrig på nätterna. Och trots den eländiga snön vill jag gärna vara ute, åtminstone nån liten stund varje dag. 

Nu försöker matte och husse locka i mig mera mat på dagarna. När jag får nyupphälld mat i skålen blir jag faktiskt sugen, och tar några tuggor. Det är stor skillnad på mat som nyss lagts i skålen, och den som stått nån timme eller två!  Tur att människorna just inte har annat att göra än att passa upp mig?!


 

Min lömska matte

Om jag nu måste äta det här ska jag i alla fall äta UTE!

Jag har utsatts för en form av bedrägeri. Tidigare har jag berättat att jag provätit rätt många olika sorters mat som ska vara bra för mina njurar. Tyvärr smakade nästan alla illa. En enda sort kunde jag till nöds ta litet av. Vet ni vad min illasinnade matte gjorde då? Mosade den maten och blandade med den goda! Det blev nästan omöjligt att putta undan den! På så vis har jag tvingats äta hälften god mat och hälften med tvekan godkänd mat. Idag provade matte att inte mosa den sämre hälften. Trodde att jag kanske skulle äta den ändå? Tji fick hon! Jag såg förstås min chans att demonstrera vilken mat jag vill ha, om jag får bestämma!

För övrigt mår jag bra. Husse har åkt norröver, men det gör inte så mycket, för i morgon kommer min favoritklierska. Hon älskar att kela med mig, och jag är förstås inte ett dugg nödbedd! Ser fram emot en härlig vecka!

Bortskämd?

Jag tror det finns de som skulle kalla det bortskämdhet. Själv kallar jag det service. Alltså att få maten serverad i växthuset, när jag ligger där och tar igen mig. Bara att sträcka fram nosen litet, och hugga för sig. Det börjar arta sig med min matte-dressyr! 

Nu ska jag ta itu med mina arbetstider på nätterna. Vill ha dem utökade till minst klockan ett-två. Har en misstanke om att denna förhandling kommer bli betydligt kärvare att få igenom?

Där? Här!

Är maten DÄR?

Men jag sitter ju HÄR!!!

Lisa: Men nästa gång

Jag har gjort ett FYND! Smet in på Gustavs rum, och fann MAT uppe på byrån!

Obegripligt och dumt nog var den inlåst i en påse?! Jag hade NÄSTAN kommit på hur jag skulle öppna låset, när matte kom och förstörde alltihop! Men nästa gång...

Slutfiskat

Det har varit en helg med hasselbusksväder! För första gången har jag legat där en litet längre stund. Annars måste jag medge att favoriten än så länge är växthuset. Ni skulle bara känna vilken behaglig värme det blir där inne så fort solen är framme!

En riktigt dålig sak har också hänt den här helgen. Jag kommer inte få äta vitfisk mer! Riktigt sorgligt. Vet inte vad som har hänt, men varje gång jag fått fisk under en tid har den kommit upp igen. Väldigt dumt, för jag är inte så hungrig på köttmaten. Jag borde äta nån påse mer varje dag, men det känner jag inte för?

Jag har visserligen blivit en rätt mycket mindre katt, men annars är jag precis som jag brukar. Håller ordning på hela Området, hälsar på hos grannarna och håller husse varm och masserad. 

Men det är tråkigt att fisken är slutserverad.


 

Inget hej då från mig

I morse hade husse det dåliga omdömet att försvinna igen.

Tomt på min gamla matplats. Idag också.

Förut brukade jag oftast följa med ut och tassa av honom, men jag tyckte det var i kyligaste laget. Förresten regnade det också. Han fick ge sig iväg utan min närvaro. Nu får jag åtta nätter att ladda upp för ett ordentligt mottagande. Då brukar jag bjuda på 'Massage Speciale', och varför frångå sina principer?

Något annat som jag saknar numera är maten i köket. Nu för tiden serveras den alltid i sängkammaren? Rätt praktiskt på nätterna, men på dagarna? Allting ändrades när Lisa kom in i mitt hus. De säger att maten flyttades för att inte hon skulle komma åt den så lätt? Men det har jag minsann sett att hon gör ändå! Finns minsta chans att smita in till mig är hon som en blixt till matskålarna! Inte för att jag bryr mig, är tacksam om jag får vara ifred. Men jag gissar att jag bara kan drömma om att få tillbaka min gamla matplats?





 

Ett annorlunda vettisbesök

Igår kväll blev jag hämtad och tvingad in i buren. Jag skulle

Go'sakerna står uppradade!

till vettisen! Det hade jag verkligen inte väntat mig så dags. Jag skulle sprutas, sa de.

Det blev nog det bästa vettisbesöket någonsin? För vad hon sa var som ljuv musik i mina öron. Nu ska jag bara få god mat i fortsättningen. Allt som jag gillar! Och så föreslog hon makrill, tonfisk, kyckling, lax, vispgrädde och några andra saker jag inte minns. Hur ljuvligt låter inte det? Plus att jag ska fortsätta med blötmaten från förr. Den tycker jag också är riktigt smaskens. Meningen är att jag ska gå upp i vikt. Om en månad ska jag dit och väga mig igen. Inga problem, jamar jag nu.

Förresten blev det ingen spruta heller. Hon ville att jag först skulle bli litet tyngre och starkare. Fast hon sa också att jag var ovanligt fin för min ålder. Ett så behagligt vettisbesök har jag aldrig gjort förr!


 

Var finns logiken?

Jag kan väl inte jama att jag är ute från morgon till kväll numera, men många timmar varje dag blir det i alla fall. Särskilt intressant är det när det är mörkt, och det är det överraskande tidigt nu? Det gillar jag, då hinner jag få en bra stund utomhus innan det är läggdags. Minns att det inte var så förfärligt länge sedan jag blev inlurad medan solen fortfarande sken behagligt där ute!

Det har varit en riktigt trevlig helg för min del. I lördags var en stor del av mina favoritgäster och hälsade på. Även om jag inte hade tid att umgås hela tiden, då jag fick ett brådskade ärende att ordna med där ute, så tror jag vi alla var nöjda med den tiden jag avsatte.

Om det är något jag ska anmärka på så är det maten. Jag är inte så förtjust i den nya. Torrfodret går an, men blötmaten? Jag är skeptisk. När jag frågar var min gamla mat är, svarar de att jag har slutat kräkas? Naturligtvis är jag totalt oförstående till logiken i svaret? Och det är varken första, och förmodligen inte sista, gången det händer.


 

Hur mycket behöver man?

Tre saker. Mer behövs inte för att få en katt nöjd.

Livet blir enklare när man inte kräver mycket.

 

Önskar er en skön helg!

 

Och var är MATEN?

Jahajam, men jag vill ha MAT!

De menade nog väl när jag fick provsmaka innehållet i fem olika påsar. En var helt oätlig och tre gick att få ner några bitar av. Den femte var rätt bra när den var alldeles nyupphälld. Nu har jag utfört testet. Har bara en fråga: Var är MATEN? Det har jag undrat hela dagen.


 

Inte lätt att vara chef

Men hur länge har du tänkt sitta där, matte? Du har ju suttit där en evighet?

Det är dags för mat. NU!

Att chefa är en svår konst.

Puff rapporterar och matte (bort)förklarar

Och var är maten??

Hej, det är jag, Puffen, igen! Ni är några som undrar hur jag mår? Jo, tack, om jag bara fick äta mig mätt nån gång, skulle jag säkert må alldeles prima. Dock pågår här i huset en skriande orättvisa! Gång på gång händer samma sak. Jag blir sittande bakom en stängd dörr och hör hur Gustav glufsar i sig på andra sidan. När jag till slut släpps ut, känner jag minsann himmelska dofter av både det ena och andra. Men finns där en smula till mig? Inte den minsta lilla!

Så idag tog jag saken i egna tassar. Upptäckte att dörren till soputrymmet inte var riktigt stängd. Och från påsen med matavfall förnam jag en doft av leverpastej! Något av det godaste jag vet. Nu gällde det att vara snabb! Fick putta åt sidan litet skräp som matte lagt ovanpå (säkert bara för att lura mig), men sen låg den där framför min nos. En rejäl bit pastej! Tyvärr hann jag inte mer än smaka, (alldeles för litet), innan matte kom och gjorde slut på det roliga.

Så, frånsett att jag håller på att svälta ihjäl, känner jag mig piggare än på länge. Och nu ska matte försöka (bort)förklara varför jag fråntagits mina maträttigheter här i huset.
Puff


Idag är det precis två veckor sedan allt började, med att Puff inte ville ha frukost. Efter sjukhusvistelse har hon nu belagts med stor restriktion när det gäller maten, som jag berättat tidigare här. Men den lilla damen är högst uppfinningsrik när det gäller att hitta mat, ständigt hungrig som hon är. 
Kan man bli lycklig av att hitta vanligt bajs i kattlådan? Javisst! Så länge som Puff bott här, har hon alltid varit lös i magen. Nu har hon bajsat helt normalt i fem dagar! Och i tisdags ringde veterinären om hennes prover. Hon hade stor b-vitaminbrist, normalt vid kronisk tarminflammation, så det får hon tabletter för. Men, något riktigt bra, provet från lymfkörteln närmast tarmen visade inga tecken på tumör! Så nu är jag försiktigt optimistisk.

Undrar ni varför jag slänger leverpastej? Jag stoppar hennes tablett i en liten, liten kula pastej varje morgon. Fast jag köper miniförpackningar av pastejen, går de inte åt innan jag är rädd att de börjar bli för gamla. Själv äter jag inte kött, och mannen gillar inte leverpastej.

På tisdag ska vi inleda foderbytet. Kan bara hoppas att hon gillar den nya maten lika mycket som den gamla. Hon ska få äta hjort. Det är jag helt säker på är en ny proteinkälla, som hon aldrig ätit. Om två veckor ska vi på återbesök på sjukhuset. Säkert kommer det fler rapporter från Puff och mig framöver.
Matte


   

Och så händer det, igen?!

Allvarligt jamat, nu har jag bott här i snart FJORTON ÅR, och du går fortfarande till dörren för att släppa ut mig, när det är mat jag vill ha? Jo, jag vet att jag klagat på detta många gånger, men jag tror ju att varje gång är den sista? Och så händer det, igen!

Jag får allt mindre tålamod med detta beteende ju äldre jag blir. Nu får hon sig en ordentlig utjamning. Frågan är om det hjälper?


 

Men kanske blir det bättre?

Nu har vi hållit på ett tag med vår konstiga mathållning. Alltså att jag får mat för äldre katter, och Puff får speciellt lättsmält mat för magen. Jag är inte riktigt nöjd! Inte Puff heller, kan jag jama. Vi är helt överens om att den andre får godaste maten! 

Har jag tur har Puffs skål glömts framme, och har jag ännu mera tur hinner jag dit och förse mig, och hålla den värsta svälten borta. Detsamma jamar Puff, som ändå har förmånen att vara inne hela tiden, och därmed större chans att upptäcka om min skål står framme.

Men det är klart, jag har en fördel av att vara ute mycket, jag kan fixa egen mat! Och det gör jag förstås så ofta jag kan. Nu har kaninerna återvänt. Till mattes besvikelse, eftersom de förstör så mycket i trädgården, men jag ser fram emot läckra små stekar snart. De stora bryr jag mig inte om, men de små...när de kommer, kan det nästan kvitta vilken mat jag får där inne!

Hemburen mat?

Flera gånger om dagen, hela vintern, har jag noga kattifierat veden innan husse fått bära in den

Hmm, doftar mus?

Finns du där inne, lille vän? Nä, inte denna gången heller. Annars är det ju populärt att få maten hemburen nu för tiden?