Inget hej då från mig

I morse hade husse det dåliga omdömet att försvinna igen.

Tomt på min gamla matplats. Idag också.

Förut brukade jag oftast följa med ut och tassa av honom, men jag tyckte det var i kyligaste laget. Förresten regnade det också. Han fick ge sig iväg utan min närvaro. Nu får jag åtta nätter att ladda upp för ett ordentligt mottagande. Då brukar jag bjuda på 'Massage Speciale', och varför frångå sina principer?

Något annat som jag saknar numera är maten i köket. Nu för tiden serveras den alltid i sängkammaren? Rätt praktiskt på nätterna, men på dagarna? Allting ändrades när Lisa kom in i mitt hus. De säger att maten flyttades för att inte hon skulle komma åt den så lätt? Men det har jag minsann sett att hon gör ändå! Finns minsta chans att smita in till mig är hon som en blixt till matskålarna! Inte för att jag bryr mig, är tacksam om jag får vara ifred. Men jag gissar att jag bara kan drömma om att få tillbaka min gamla matplats?





 

Nyordning

Jag har sedan några veckor infört en nyordning vid frukosten. Har nämligen upptäckt att det är mycket behagligare att äta litet avsides, i lugn och ro. Tallriken med en klick laxolja, som jag får som förrätt, den avnjuter jag i köket tillsammans med Puff. Men sedan reser jag på mig och tassar in i matrummet, där jag slår mig ner och väntar på fortsättningen. Sätter mig alltid på samma plats, en bit utanför skåpet där.

Under tiden passar jag på att fräscha upp mig litet, och brukar precis hinna med viktigaste, innan frukosten serveras. På det här sättet slipper jag hålla koll på Puffs matvanor, något jag inte kunde låta bli förr. Vad hade hon i sin skål? Och hur mycket? Det var litet stressande. Den här nya matregeln har gjort frukosten till en lugn och avkopplande stund.  Precis som den ska vara.

Kunde slutat illa

Så har det varit helg igen. Solen har lyst på mig varenda dag, och jag har förstås varit ute hela dagarna. Trots att vädret tillåtit under-hasselbusken-vilande, har jag ändå föredragit mitt växthus. Ni kan inte tro hur skönt det är där inne på eftermiddagarna nu! Precis lagom varmt, inte så där hett som det kunde bli förut på sommaren. 

I morse gjorde matte en fadäs. (Igen.) Jag vaknade tidigt idag, och klargjorde tydligt att det redan var dags att sätta igång dagens patrullering. När matte öppnat dörren ångrade jag mig visserligen litet, för temperaturen var inte den jag förväntade, men på något sätt hamnade jag där ute ändå? Nåjam, när jag hörde att det började låta där inne, satte jag mig på bron och väntade på att bli insläppt för frukost. 

Och, jodå, matte har gjort i ordning min mat, och ställt den på diskbänken. Men sedan glömde hon att hämta mig där på bron, utan gick för att borsta tänderna i stället!?! Klart som korvspad vad som hände sen? En duns från köket signalerade att min mat låg i Piffs mage!

Det var allt tur för matte att det fanns mer att hälla upp från påsen! Frukostar är heliga. Vid det här laget borde hon verkligen veta rätt prioriteringsordning på sina göromål.

Nu är det hög tid....

Jag var litet seg i morse. Låg och drog mig en stund till i min fåtölj, sedan matte kommit och hälsat god morgon. Men sen satt en portion blötmat fint. Det är vad vi alltid får till frukost nu, i köket. Efter första arbetsskiftet där ute brukar matte hälla upp det som finns kvar i påsen. Jag är nämligen inte så hungrig direkt, men efter litet jobb smakar det desto bättre.

Det var väl inte så dåligt väder idag, egentligen. Rätt skapligt, till och med. Men när matte öppnade dörren, kände jag mig inte arbetssugen. Det var något annat som sög. Min mage! Jag ångrade att jag ätit så litet tidigare. Men jag tog mig en titt ut där i dörröppningen, innan jag vände på tassen och retirerade in i rummet. Matte såg litet förvånad ut, men jag trodde att hon skulle fatta. Hur fel jag hade!

Hon gick och öppnade denna dörr, jag vet inte hur många gånger. Varje gång jag jamade "mat", gick hon dit. Inte till skafferidörren, som hon skulle, utan till ytterdörren. Till slut brydde jag mig inte ens om att titta ut. Då, äntligen, verkade det gå upp ett ljus! Hon hämtade maten, och ställde den på min matplats i hallen? Men fattade hon inte? Jag satt kvar i köket och tittade uppfordrande på henne. 

Och tänk, då till slut, ställde hon ner matskålen i köket, där jag alltid brukar äta blötmat. Men kan väl inte äta blötmat på en plats som är reserverad för torrisar? Hur trögfattad kan man vara?

Tror det tog nästan en timme att få igenom mitt budskap, för matte ansåg sig behöva duscha också emellan mina jam. Det är nog hög tid för en repetition av jamiskakursen.  

Så får det bli

Här sitter jag och filosoferar. Det är morgon, och jag kom nyss in. Hela vägen från ytterdörren till köket hade jag Piff hängande i baken efter mig, som ett snöre. Aningen irriterande. Men jag är van. Så gör hon alltid. 

Jag har varit ute hela natten. Som vanligt. Matte påstår att jag är ute och rumlar. Fräckt! Hela natten består givetvis av intensivt arbete. Från skymning till gryning. Nu börjar jag känna mig aningen trött. Tanken på en stunds vila känns lockande. Varför inte på min filt i gästrummet? Efter frukost drar jag mig nog tillbaka. Ja. Så får det bli.