Klös-tankar

Idag tänkte jag göra en liten undersökning. Finns det någon mer katt som jag, som 1) aldrig klöser inomhus, och 2) aldrig hoppar upp på diskbänken? 

I mitt hus står diverse attiraljer utställda, som tydligen är avsedda att klösas på? Bland annat två långa stolpar, en klöstunna och en soffa. Jag är aningen osäker på om ändamålet med soffan är just klösning? Egentligen tror jag den finns för att hussar ska kunna ligga på den med en katt på magen? Förmodligen har den dubbla funktioner, för jag har noterat Piffs och Puffs ivriga vässande där, utan att något hörts från varken matte eller husse. Matte har suckat något om "gett upp", men det vet jag inte riktigt vad det innebär?

Hur som helst, jag har aldrig någonsin begagnat någon klösgrej här inne. Inte heller diskbänken tycker jag är ett endaste dugg intressant. För många år sedan kollade jag där en gång, konstaterande att det inte var värt att göra igen. Och det har jag hållit.

Nu undrar jag, finns det någon mer som jag?  


 

Vandrande skuggan

Matte har börjat likna mig vid en vandrande skugga?

Hur svårt kan det va'?

Sanningen är den, att jag helt enkelt måste bevaka henne hela tiden. Eller kanske mera ledsaga och visa henne den rätta vägen. Till maten. 

En längre tid har jag fått blötmat till frukost. En halv påse då, och resten får jag i omgångar under dagen. Matte menar att blötmaten bara är ett komplement till de torra kulorna. Det är där våra åsikter skiljer sig totalt.  Självklart ska jag mest få blötmat, och i yttersta nödfall äta torrmat! (Hennes påståenden om torrmatens nyttighet för mina njurar ger jag inte mycket för.)

För att påpeka detta är jag ju helt enkelt tvingad att följa henne hela tiden. Särskilt när hon befinner sig vid diskbänken är jag noga med att demonstrera min närvaro och förväntan. Ibland får jag en liten skvätt mat, men oftast påstår hon att påsen redan är slut!! Då är lösningen på problemet givetvis att öppna en till, eller hur? Så jag sitter tålmodigt att väntar på att hon ska inse detta enkla faktum. Nån gång måste hon väl begripa, och agera? 

Kunde slutat illa

Så har det varit helg igen. Solen har lyst på mig varenda dag, och jag har förstås varit ute hela dagarna. Trots att vädret tillåtit under-hasselbusken-vilande, har jag ändå föredragit mitt växthus. Ni kan inte tro hur skönt det är där inne på eftermiddagarna nu! Precis lagom varmt, inte så där hett som det kunde bli förut på sommaren. 

I morse gjorde matte en fadäs. (Igen.) Jag vaknade tidigt idag, och klargjorde tydligt att det redan var dags att sätta igång dagens patrullering. När matte öppnat dörren ångrade jag mig visserligen litet, för temperaturen var inte den jag förväntade, men på något sätt hamnade jag där ute ändå? Nåjam, när jag hörde att det började låta där inne, satte jag mig på bron och väntade på att bli insläppt för frukost. 

Och, jodå, matte har gjort i ordning min mat, och ställt den på diskbänken. Men sedan glömde hon att hämta mig där på bron, utan gick för att borsta tänderna i stället!?! Klart som korvspad vad som hände sen? En duns från köket signalerade att min mat låg i Piffs mage!

Det var allt tur för matte att det fanns mer att hälla upp från påsen! Frukostar är heliga. Vid det här laget borde hon verkligen veta rätt prioriteringsordning på sina göromål.