En vecka utan inkräktare

Nu tar vi in på hotell, och tar ledigt från inkräktare och monster! Det är det fina med hotell, man vet att man är i fullkomlig säkerhet och bara blir uppassad! Litet trist förstås att inte matte och husse också bor där, men de är så kräsna när det gäller hotellstandard, och nöjer sig inte med litet nät emellan rummen? Hoppas det blir en bra vecka för er alla tills vi är tillbaka!

Dumt och underligt

Det händer både dumma och underliga saker runt mitt hus. Jag tycker att det dumma är värst, medan Lisa är mest orolig över det underliga. Möjligen kan bägge sakerna ha samma upphov?

Vad är det då som är dumt? Jo, att inkräktaren inte ger upp! Nu har jag fått försvara mitt högst Privata Område IGEN! Denna gång har mitt andra öra blivit rivet. Turligt nog inte lika djupt den här gången. Men ändå. Jag har ingen lust att ha slagsmål som en månatlig aktivitet, absolut inte!

Vet inte om Lisa observerat den grå-vite här utanför, eller om hon sett nåt monster här på morgnarna? Både igår morse och i morse har hon betett sig väldigt konstigt. Hon har bara oroligt sprungit omkring och kollat i fönsterna, timme efter timme. Igår åt hon inte ens förrän på eftermiddagen, hon som brukar kasta sig över maten på morgonen och äta rent på nolltid? Och hon har inte gått ut på altanen heller de här dagarna, bara stått vid kattluckan och tittat ut. Kanske har hon sett den hemske besten? Eller är det nåt annat monster? 

Jag hoppas förstås att det inte finns fler otäckheter där ute. Det räcker mer än väl att slåss med inkräktaren!


 

Dags igen

En riktigt fin adventshelg önskas er alla!

Lisa: Tittut!

VAAAR är Lisa???

TITTUT!

Jag kommer när jag kommer!

Halv två på natten?? Var jag ute så länge? Väldigt vad tiden går fort ibland! Husse var ute och letade? Det var väl onödigt, jag kommer förstås hem så snart jag slutfört jobbet!

Men nu är jag HUNGRIG!

Ett rejält nattmål är precis vad som behövs efter ett långt arbetspass!

Lisa: Och så kom matte och förstörde alltihop

Kolla vilket byte jag fann badrummet! Tog det med mig till köket  för närmare undersökning.

Inte så mycket intressant hittills, men om jag kommer in där under...där kanske? 

Äh, kommer DU nu, matte? Aldrig får jag göra klart det jag håller på med!

Svårare, men inte omöjligt

Den här helgen har varit ganska händelsefattig. Kanske lika bra det, med tanke på förra söndagens batalj? Mitt öra har läkt riktigt bra, och jag hoppas att hacket jag hade tidigare inte blir större. I morse var jag ute rätt många timmar, och genast blev människorna oroliga för att jag stött på den grå-vite? Särskilt som min päls var litet tufsig. Naturligtvis jamade jag ingenting om varför när jag kom hem!

Förresten är det inte konstigt att jag gillar att vara ute nu. Det är riktigt skönt, med många plusgrader. Dessutom har restaurang Pipiga Pilfinken öppnat i full skala, och där är nästan ständigt fullsatt. Som ordningsvakt sköter jag tillsynen där flera gånger om dagen. Från min arbetsplats under rhododendronbusken kan jag spana utan att någon ser mig. Dumt nog har någon illasinnad satt upp ett stängsel vid busken på restaurangsidan? Gör det onödigt besvärligt för mig att ingripa snabbt om någon missköter sig. Krångligare - men inte omöjligt, förstås!




 

Lisa: Nu vill jag rapportera

Idag har jag bott här i precis fyra månader. Inte riktigt halva mitt liv, men nästan. Sen första dagen har jag tagit som min uppgift att få ordning på människorna och mitt hus. Nu ska jag redovisa hur långt jag kommit hittills.

Inredning

Här har jag lyckats ganska bra. Faktiskt är det nog det område där jag lyckats bäst? De flesta hyllor, bord och bänkar har befriats från störande prylar. 

Byten

Det här området har jag en del problem med. Fråntas nästan alltid, nej inte nästan, utan alltid, mina troféer. Som ihopvirade plastpåsar eller andra plastpåsar med intressant innehåll. Brukar försöka gömma mig med dem under soffan, men på något sätt blir jag framlurad och byteslös.  Mycket kvar att jobba på.

Maten

Bara att erkänna, har misslyckats till en del här. Förut kunde brödpåsar och annat smaskigt ligga framme, men det händer aldrig nu. Matte påstår att jag äter allt utom spetskål, men det är väl att ta i? Jag är inte så förtjust i tomater heller. Som tur är har de inte någon snabb reaktionsförmåga, så det är inte särskilt svårt att ta sig en slick här eller en tugga där, när de dukar fram något till sig själva. Men jag ska finslipa min taktik.
Sen måste jag jobba mer på det här med mattider. När jag var liten förstod jag inte bättre än att ligga kvar i sängen tills matte vaknade. Nu vet jag bättre. Klockan fem vill jag ha frukosten serverad, medan matte hävdar att jag ska vänta till klockan sex. Jag för tuffa förhandlingar om detta varje morgon. 

Uppfostran

Vi har olika åsikter om detta. De hävdar att jag behöver lära mig att inte bitas, medan jag anser att jag måste lära dem ett och annat, och att munnen är mitt verktyg.  Tror jag har skäl att oroa mig för om jag ska gå segrande ur detta?

Kärlek
 
Det enda område jag inte behövt bemöda mig så mycket om.
Har i stort sett bara behövt visa hur jag vill bli kliad, och -framför allt- hur länge. En lekstund varje kväll satte jag på schemat direkt. Mycket bra sätt att umgås.


I stort sett tycker jag att jag kan vara nöjd med vad jag åstadkommit hittills. Det har trots allt gått bara fyra månader. Tänk vilka stordåd jag ska kunna utföra på några års sikt! Jag kommer nog få till det riktigt bra här!

Nu önskar jag alla en mysig helg! Och Gustav hälsar också!







 

Godnatt, växthuset

Jahajam, så var det godnatt, växthuset. Noga tittade jag på när husse bar ut allting därifrån i morse, och passade

Nu är vi allt värda litet vila efter allt slit, husse!

förstås samtidigt på att undersöka några hörn som tidigare varit svåråtkomliga. När det var helt tomt där inne bar han in stora vita block och lade på golvet. Begriper inte varför de alls plockas ut därifrån? Jämför bara: Ligga på stengolv eller ligga på mjukt golv som känns varmt? 

Visserligen är dörren dit in alltid stängd nu, men ibland brukar matte gå dit, och då gäller det att passa på. Och det är just golvet som gör det! Ibland brukar jag få ligga där en stund. Man kan ju alltid låtsas att det är sommar i värmen från fläkten!

Efter golvet kom en massa plast på väggarna och i taket, men det intresserade mig mindre. Lät honom därför slutföra arbetet på egen hand, och tassade iväg på egna uppdrag.


 

Tuffing?

Det är bara att erkänna. Jag är nog inte sju år längre? Numera blir jag trött av att slåss! Efter uppgörelsen i

söndags kväll har jag behövt återhämta mig rejält. Inte behövde jag det när jag var yngre? 

Jag är glad att jag i alla fall sluppit tratt än så länge. De hotade med det igår kväll, när jag råkat riva på örat så det började blöda igen. Blev spår efter mig på trappan där ute. Nu har jag låtit såret vara. Så nu hoppas jag de låter tratten stanna kvar på sin plats i skåpet också. Tycker jag har fått min trattdos för i år!

På bilden ser ni kanske litet grann hur synd det är om mig? Det är inuti örat som fulingen rev mig. Samma öra som jag redan hade ett hack i. Snart ser jag väl ut som en riktig tuffing?!


 


   

Lisa: Förvånad? Varför det?

Vad nu då? Ser du inte att jag vilar? Det är väl inget att bli förvånad över?

Förresten kan du gå nu,  för jag är inte färdig med vilandet!

Katten också!

Det spelar visst ingen roll hur noga jag märker ut att detta är MITT OMRÅDE? Återigen har jag tassgripligen fått påvisa detta enkla faktum för en påflugen inkräktare! Och det var just vad han gjorde, hoppade på mig. Det vore ju önskvärt att jag vid sjutton och ett halvt års ålder skulle slippa hålla på och slåss för mitt territorium, men somliga tar ingen hänsyn. En stor gråvit katt inbillar sig att han ska kapa åt sig mark här?

Nu ligger jag här med ett stort sår på ena örat, och ett mindre på det andra. Självklart ska matte dit och peta i det dessutom, och blöta ner det. Gillar jag inte! 

Men innan uppgörelsen igår kväll var helgen riktigt lugn och  behaglig. Avkoppling varvat med arbete i lagom doser. Mingel med favoritgäster på lördagen. Så det där på söndagskvällen var allt väldigt onödigt!


 

När jag ändå inte kan

Och det hoppas jag att du också kan göra! Önskar dig en mysig helg!

 

Lisa: Småbitar ska det va'!

Jag ÄLSKAR tidningar!

Fast först måste jag se till att de blir i småbitar. Det är då de är som bäst!

Och trollkarlen lovade...

En dag som den här är det skönt att en katt få vara

och slippa fundera på sånt man inte kan förstå eller förklara

Som människors tro på en trollkarl lovande magiska under

När ska de fatta att de begått en historisk blunder?

 

Lisa: Bästa grejen!

Äntligen har jag fått en utmaning!

En fjäril som snurrar runt i blixtfart!

Här behövs intelligens, koncentration och snabbhet. PRECIS mina egenskaper!!!

Utan lag

Är det meningen att man ska vänja sig? Vid att pälsen inte är tillräckligt varm, menar jag? Det är alldeles för kallt för min smak nu. Ändå luras jag ut ibland. Till exempel när husse ska hämta tidningen eller posten. Då står han där och lockar och lockar. Idag påstod han till och med att det var fint väder! Att solen sken, det såg väl jag med, men jag kände också med nosen att det inte var kattvänlig temperatur. Vi kom fram till en kompromiss. Jag följde med till brevlådan. Om han hade förväntat sig att jag skulle stanna ute sen, fick han tji. Varför frysa där ute när det fanns en skön säng inne i värmen?

Det är så min helg också varit. En riktig innehelg. Har hört regnet smattra mot rutorna. För att få litet omväxling har jag tillbringat några timmar i min lilla koja på altanen, men aktat mig för att hamna utanför taket. Jag försöker ju undvika min låda så långt det är möjligt, men till slut måste även jag finna mig i omständigheterna. Nöden har faktiskt ingen lag.


 

Så många som har lämnat oss

Vi tänker med tacksamhet på alla år vi fick med Puff, men som blev sjuk och måste tassa över regnbågsbron i juli. Ett ljus kommer brinna i trädgården, där askan efter henne och Piff ligger. Så många av våra vänner har också lämnat oss i år, med väldigt ledsna människor kvar och med stor saknad i sina hjärtan.

Det här är helgen när vi tänker litet extra på dem som vi nu bara kan se för vår inre syn. Vi gläds åt, och är så tacksamma över, den tid vi fick tillsammans.

Lisa: Vad gör man med blött tyg?

Trodde jag hade kontrollerat det mesta här i huset, men det här var något nytt! Visserligen har jag suttit nedanför ibland och iakttagit hur det snurrat saker där inne, men då har aldrig det här hålet funnits?

Somliga saker kanske ska få fortsätta vara oupptäckta för att förbli lockande? Vet ni vad som fanns där inne? BLÖTT TYG! Vad kan man göra för kul med det??

Nä, det var inget för mig. Inte den här gången i alla fall. Men jag måste nog kolla igen! Vem vet, nästa gång kanske det är fullt med möss där inne? 

Inte för att jag bryr mig

Måste vila rösten emellanåt...

Det här har varit året då jag tränat upp mina röstresurser. Både matte och husse har varit oerhört förvånade över vilken kraft jag numera kan åstadkomma när jag jamar? De tror att jag hörs till början av gatan, men det är nog att ta i? Kanske när jag är ute, det kan jag gå med på, men inte om jag är inomhus. I så fall får jag träna litet till!

Tyvärr har jag fått intrycket att människorna inte uppskattar mina sångövningar? Inte för att jag bryr mig. Bor man med en blivande storsångare, så gör man.


 

Lisa: Hur?

Den där lampan har gäckat mig från första dag

Hur ska jag ta mig dit, det undrar jag?

 Jag funderar och grunnar på hur jag ska göra

för att smartast mig till målet föra?