Inte för att jag bryr mig

Måste vila rösten emellanåt...

Det här har varit året då jag tränat upp mina röstresurser. Både matte och husse har varit oerhört förvånade över vilken kraft jag numera kan åstadkomma när jag jamar? De tror att jag hörs till början av gatan, men det är nog att ta i? Kanske när jag är ute, det kan jag gå med på, men inte om jag är inomhus. I så fall får jag träna litet till!

Tyvärr har jag fått intrycket att människorna inte uppskattar mina sångövningar? Inte för att jag bryr mig. Bor man med en blivande storsångare, så gör man.


 

Puffen jamar till

Hej, det är jag igen, Puffen! Jag är en riktig jamare påstår mina människor. Det är väl en komplimang, antar jag? Även om det inte alltid låter så på deras tonfall? Jag är nämligen väldigt envis, och ger mig inte förrän jag har framfört mitt ärende i detalj. Och ni vet väl alla hur trögt det kan vara att bli förstådd!? 

Dessutom är det ju en sak att berätta vad man vill, till slut brukar ändå det mesta av budskapet gå hem. En annan är nästa steg i processen, och det kan bli knepigare, om det vill sig illa. Man ska förstås bli åtlydd också! Begäran om litet kli bakom nacken och allmänt gosande brukar inte ställa några bekymmer. Värre är det när jag beställer mat. Mycket värre! Nonchalansen är för det mesta skrämmande. Givetvis brukar jag inte ge mig för det! Aldrig! Är man inte nöjd ska man givetvis inte tiga. 

Sen brukar jag alltid berätta för människorna när jag ska besöka lådan. Och när jag är klar där. Men jag har just aldrig hört några särskilda reaktioner på mina tillkännagivanden? Däremot brukar de tycka det är roligt att jag skriker av glädje när de kommer hem. Det är i alla fall hur de uppfattar det. Egentligen är det mest anklagelser för att de varit borta så länge. Men det kan jag bjuda på, för det brukar alltid sluta med en ordentlig kelstund. Om det varit glädjetjut eller arga jam kan liksom kvitta då!

Har ni också mycket att jama om?

Gustav och jag och våra människor önskar er alla en mysig fjärde advent!

Idag är det...

Vad gör man inte?

Det har varit aningen långtråkigt idag. Matte och husse övergav oss på förmiddagen, och har inte kommit hem förrän nu. I morse tänkte jag ett ögonblick att jag skulle propsa på att få tassa ut, men jag måste erkänna att det mest av princip. Sitter man framför en ytterdörr kommer jamet liksom automatiskt. Rätt snart kände jag att litet vila i gästsängen kändes mer berättigat. Och som varande boss här i huset var jag förstås fri att fatta egna beslut. 

Hörde på avstånd att det pratades om vettisbesök, så när mina människor kom hem, demonstrerade jag hur alldeles utmärkt jag mådde. Tog en dust med Girmusen, jagade en tygråtta (under min värdighet, egentligen, men vad gör man inte), och åt litet mat. Hoppas nu att eventuella vettisbesök ställs in tills vidare.

Tror att jag har något riktigt mumsigt att se fram emot till kvällsmat. Det ligger tre påsar med någon slags delikatessmat på en bänk här. "Gourmet" står det på påsen. Inuti ska det ligga minifiléer av kanin, med sås. Låter inte det smaskigt, så jama? 

Kanske till och med att det var värt att släppa iväg dem idag, när de kommer tillbaka med sådana läckerheter?