Hej, det är jag igen, Puffen! Jag är en riktig jamare påstår mina människor. Det är väl en komplimang, antar jag? Även om det inte alltid låter så på deras tonfall? Jag är nämligen väldigt envis, och ger mig inte förrän jag har framfört mitt ärende i detalj. Och ni vet väl alla hur trögt det kan vara att bli förstådd!? Dessutom är det ju en sak att berätta vad man vill, till slut brukar ändå det mesta av budskapet gå hem. En annan är nästa steg i processen, och det kan bli knepigare, om det vill sig illa. Man ska förstås bli åtlydd också! Begäran om litet kli bakom nacken och allmänt gosande brukar inte ställa några bekymmer. Värre är det när jag beställer mat. Mycket värre! Nonchalansen är för det mesta skrämmande. Givetvis brukar jag inte ge mig för det! Aldrig! Är man inte nöjd ska man givetvis inte tiga.
Sen brukar jag alltid berätta för människorna när jag ska besöka lådan. Och när jag är klar där. Men jag har just aldrig hört några särskilda reaktioner på mina tillkännagivanden? Däremot brukar de tycka det är roligt att jag skriker av glädje när de kommer hem. Det är i alla fall hur de uppfattar det. Egentligen är det mest anklagelser för att de varit borta så länge. Men det kan jag bjuda på, för det brukar alltid sluta med en ordentlig kelstund. Om det varit glädjetjut eller arga jam kan liksom kvitta då!
Har ni också mycket att jama om?
Gustav och jag och våra människor önskar er alla en mysig fjärde advent!
Inlägg
Tycker det är väldigt bra att du är tydlig med vad du vill. Om man inte jamar ordentligt finns det ju ingen chans att tvåbeningarna ska förstå. Själv jamar jag inte så mycket ännu, jag brukar fräsa lite tyst, men det är ingen som bryr sig om det heller. Förut fräste jag jättehögt, men eftersom ingen bryr sig blir det mindre och mindre fräs. /Miranda
SvaraRaderaJahadu, jag fräser bara hos den hemska vettisen. Där är det högst motiverat och nödvändigt, vem vet vad hon skulle ta sig till annars? Men jag hoppas du får en familj att jama till snart, för att jama är nåt helt annat än fräsa! Man kan ju jama för att man mår bra, men fräser för att man mår bra, nä, det inträffar aldrig!
RaderaÅh, du låter precis som Sippo. Han gav sig aldrig heller, utan kunde jama i flera timmar tills husse gav med sig. Själv jamar jag mest på morgonen när husse gått upp. Man vill ju lämna en redig rapport om hur natten har varit.
SvaraRaderaI så fall är Sippo och jag lika! Jag jamar också väldigt mycket varenda dag. Kan tänka mig att husse lyssnar intresserat på din rapport varje morgon?
RaderaEh, njaaam. Inte direkt.
RaderaVad kul att du jamar till oss alla ikväll.
SvaraRaderaSå glad jag blir över att läsa att du jamar mycket om olika saker.
Det gör jag också.
Du o jag är rätt lika där, för jag jamar också när jag ska gå på lådan o när jag är klar.
För då förväntar jag mig att den omedelbart blir rensad.
Och vet du vad, jag har dresserat min matte så mycket att hon till på köpet går upp på natten o rensar om det skulle behövas.
Givetvis så ger jag henne lite gos efteråt när hon släpat sig upp ur sängen.
Det där med att skrika av glädje när dom kommer hem känner jag igen.
Men vi låter dom tro på det.
Jag önskar också dig o de dina, både tvåbenta o fyrbenta en härlig helg.
Ozzy
Oj, vilken pli du fått på matte! Jag har litet att jobba på, märker jag! Jag jamar nog mest för att det är så skönt att ha det gjort på lådan. Jag brukar förstärka det genom att göra litet glädjerusningar genom huset efteråt. Känns jamarskönt! Sen jamar jag mycket när jag och matte gosar också. Så hon känner sig uppmuntrad att hålla på läääänge! Kul att höra om nån som är litet lik mig!
RaderaMen visst är det trevligt med jam! Husse verkar inte alltid tycka det här.. ibland tycker han nämligen att det är lite för mycket..-Fin bild på dig1 Nosbuffar
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
RaderaSamma här! Min husse antyder också ibland att han hört nog? Men jag bryr mig inte, förstås!
SvaraRaderaVilken katt bryr sig? Att få jama hur mycket man vill är ju en kattlig rättighet! Inget att diskutera!
Radera