Matte har börjat likna mig vid en vandrande skugga?
 |
| Hur svårt kan det va'? |
En längre tid har jag fått blötmat till frukost. En halv påse då, och resten får jag i omgångar under dagen. Matte menar att blötmaten bara är ett komplement till de torra kulorna. Det är där våra åsikter skiljer sig totalt. Självklart ska jag mest få blötmat, och i yttersta nödfall äta torrmat! (Hennes påståenden om torrmatens nyttighet för mina njurar ger jag inte mycket för.)
För att påpeka detta är jag ju helt enkelt tvingad att följa henne hela tiden. Särskilt när hon befinner sig vid diskbänken är jag noga med att demonstrera min närvaro och förväntan. Ibland får jag en liten skvätt mat, men oftast påstår hon att påsen redan är slut!! Då är lösningen på problemet givetvis att öppna en till, eller hur? Så jag sitter tålmodigt att väntar på att hon ska inse detta enkla faktum. Nån gång måste hon väl begripa, och agera?
Inlägg
