Lisa: Litet uppiggande var det

Jam, vad gör man en regnig och halvkall dag som denna? Äter, förstås! Fast emellanåt är jag ute på altanen och kollar in Restaurang Pipiga Pilfinken, som öppnat för säsongen. Husse längtade efter att få träffa alla gästerna igen.

Och vet ni vad? Jag hade lyckan att idag också få hälsa på en av gästerna litet närmare! Den kom in till mig på altanen, men efter att jag burit in den i huset blev den väldigt trött och tråkig. Då tappade jag intresset för vidare bekantskap. Men det piggade upp en stund denna regniga dag.

Där fick den allt!

Leksaker är jag inte så mycket för

men en regndag något med mig gör?

Igår regnade det hela dagen! Då blev jag rastlös. Och klarsynt! Så till den grad att jag, om jag tittade riktigt noga, upptäckte att musen där på golvet inte var så död, som jag trott? Rörde den inte litet på sig? Tog och dammade till den, för säkerhets skull. Avslutade proceduren med några avgörande hugg. Sen kändes det bättre. Orkade vila en stund till. 

Och regnet tar väl slut, nån gång, tänkte jag?  Fast det fanns mycket kvar till i dag också. Suckjam.

För varje katt...

Och de satt bara och stirrade?

Jag låg och vilade, när jag hörde ett märkligt ljud? Ett liksom hasande och surrande läte, helt nytt för mig. Självklart måste en inspektion snabbt utföras. Jag hoppade ner från sängen, och begav mig ut i matrummet. Vad fick jag se? Jo, två handlingsförlamade katter stirrande på en mus, som sprang i cirklar runt, runt framför deras tassar! Uppenbarligen visste de alls hur de skulle hantera situationen? Här krävdes en erfaren veterans kunskaper!

Första momentet: Jag låtsas inte se dig...

Sedan gäller det att vara snabb med högern. Pang på, bara!

Då blir den litet yr i bollen, och man kan passa på att göra en snabb yttre besiktning

En riktig vänsterkrok på det... 

...och slaget är vunnet. Dags för slutbesiktning av det nedlagda bytet!

Hördudu, sluta låta nu! Du är ju död!? Vad är det med dig?

En snabb blick på föremålet på golvet, och jag hade förstås direkt identifierat det som en helt vanlig mus. Utan att tveka en sekund gick jag till attack, mitt framför Piffs och Puffs förvånade nosar. 

Matte påstod sen att det var en leksaksmus, men mig lurar hon inte! De springer inte omkring, det vet väl jag! Fast litet konstigt var det, för sedan lade hon musen på matbordet? 

Jag gör nog klokt i att förtära mina möss i avskildhet hädanefter, där ute, om jag ska få ha min mat ifred.

Det är allt tur...

Det är svårt att förstå vad en del människor gör mot andra som lever och tassar omkring här, antingen på två eller fyra ben?

Eftersom jag ändå aldrig kommer kunna fatta det, får jag bara glädja mig åt att de allra flesta ändå är snälla och vill gott. Dessutom finns en klick super-snällisar! Såna som gör allt de kan, hela tiden, för att andra ska ha det bra. 

För oss katter kan mötet med en snäll människa vara skillnaden på liv och död. En räddningsboj som slängs ut framför våra tassar, även om vi inte alltid direkt förstår det? Vi har ju aldrig sett en sån boj förut?

Jag önskar att snällhet muterar till ett snabbt spridande virus utan botemedel. Ja, jag vet att det är ett önsketänkande. Men man får faktiskt drömma och hoppas!

En annan önskan är att ni alla ska få en riktigt skön helg!

Musmarodör(er)!

Det har inträffat något alldeles märkligt här. En musmarodör har härjat vilt på min altan! Eller kanske har de varit flera, för att hinna med så mycket på en natt? 

Jag har en soffa på altanen. Piff ligger ofta och tar igen sig på den. Själv är jag inte så ofta där. Brukar göra nån inspektionstur ut på nätterna ibland. Inte alla nätter, dock. En sådan var i natt, dumt nog.

I morse låg massor med skumgummibitar på altangolvet. Dynan på soffan hade stora hål. Tänk om jag hört något, och kommit ut genom luckan. Litet nattamat hade minsann inte suttit fel!

Matte tror att det var mössens hämnd för sina stupade kamrater. Två möss, som fått en otäck död i några bevattningsflaskor hon hade i växthuset. De hade krupit ner, och inte kunnat ta sig upp. Nu har hon vänt upp och ner på de flaskor, som är kvar. (Och madrassen har farit iväg till madrasshimlen.)

Men helt klart måste vi katter visa framtassarna mera på altanen. Riktigt ordentligt.