Inte mitt problem

Det har inkommit klagomål på mina arbetsmetoder. Inte att jag är lat, slarvig, ouppmärksam eller så. Nä, husse har

Förut var det inne med trasiga jeans. Nu kommer noppiga tröjor! Husse är ett modelejon! Väl?

synpunkter på effekten av min magmassage! Påstår att jag förstör alla hans tröjor??? Att han inte längre har en enda  hel tröja?!

Självklart ställer jag mig helt kallsinnig till detta prat. Nog är en helt slät tröja tämligen trist? Småhål och upphöjningar ger ju en mycket mer intressant och spännande struktur! Förresten får tröjor se ut hur som helst för mig, huvudsaken är väl att de är mjuka och sköna att sätta tassarna på? Och det allra, allra viktigaste är förstås att magmassagen blir effektiv. Vill han dessutom ha tröjor utan lufthål och noppor får han köpa kläder gjorda av.....hmm....inte vet jag? Men det är hans problem!


 

Musmarodör(er)!

Det har inträffat något alldeles märkligt här. En musmarodör har härjat vilt på min altan! Eller kanske har de varit flera, för att hinna med så mycket på en natt? 

Jag har en soffa på altanen. Piff ligger ofta och tar igen sig på den. Själv är jag inte så ofta där. Brukar göra nån inspektionstur ut på nätterna ibland. Inte alla nätter, dock. En sådan var i natt, dumt nog.

I morse låg massor med skumgummibitar på altangolvet. Dynan på soffan hade stora hål. Tänk om jag hört något, och kommit ut genom luckan. Litet nattamat hade minsann inte suttit fel!

Matte tror att det var mössens hämnd för sina stupade kamrater. Två möss, som fått en otäck död i några bevattningsflaskor hon hade i växthuset. De hade krupit ner, och inte kunnat ta sig upp. Nu har hon vänt upp och ner på de flaskor, som är kvar. (Och madrassen har farit iväg till madrasshimlen.)

Men helt klart måste vi katter visa framtassarna mera på altanen. Riktigt ordentligt.

 

Jag har mina tvivel

Ska de' föreställa GRÄS???

Jag letar och letar efter det saftiga, goda gräset jag minns brukade finnas där ute. Ibland smakar jag försiktigt på det som finns där i stället. Det är oätligt, kan jag jama. Dessbättre växer det riktigt smaskigt gräs på köksgolvet. Brukar bita av några strån till frukost varje morgon, efter att först ha druckit mig otörstig i min fontän.

Jag skriver min fontän, för det nästan bara jag som använder den. Piff och Puff dricker mest ur vattenskålen, som står bredvid min mat. Ganska logiskt, för det är där de helst äter också. Särskilt Piff är väldigt sugen på min mat. Vilket naturligtvis får till följd, att jag nödgas tulla ur deras skålar. Av ren överlevnadsinstinkt, alltså. För ibland tror matte, att det är jag som ätit upp min mat, och ibland tycker hon att jag kan vänta litet med att få påfyllt. Därför smyger jag till Piffs och Puffs skålar när hon är utom synhåll.

Själv påstår hon, att hon har bra koll på vem som äter var, men det tvivlar jag starkt på. Jag ser ju vad jag ser. Att min matskål ständigt har ett tomt hål i mitten.