Jag har fått klagomål

Det blev inget mediterande under hasselbusken den här helgen. Ingen sol alls, varken lördag eller söndag. (Fast idag var det sol hela dagen.) På lördagen var jag dessutom inspärrad hela eftermiddagen till rätt sent på kvällen, för matte och husse övergav oss katter. Det vet ju alla hur trist det är, eller hur? 

Igår fick jag klagomål på mitt sätt att sköta utomhusstädningen. Inte av mina människor, även om de hade vissa synpunkter när musmarodörerna slagit till på min altan för en tid sedan. Nä, det var grannen som klagade. Inte favoritgrannen, utan de på andra sidan. De, som brukar låta det skällande irritationsmomentet springa omkring på tomten. 

Egentligen brukar de inte komma hit så här års, men igår var de här. Anledningen? Nu har musmarodörerna har intagit deras hus! Därav den litet spydiga hänvisningen till min arbetsinsats, som de framförde till husse. Men jag gör faktiskt så gott jag kan. Min arbetstid är dock kraftigt bantad på grund av dåliga väderförhållanden, det måste man betänka.

Nu ska de visst komma tillbaka och sätta fler fällor inne i huset. Jag är glad att de inte tänker använda gift. Ska jag nu försöka hjälpa dem med museriet, vill jag åtminstone inte bli sjuk och vara på sjukhuset igen.  

Musmarodör(er)!

Det har inträffat något alldeles märkligt här. En musmarodör har härjat vilt på min altan! Eller kanske har de varit flera, för att hinna med så mycket på en natt? 

Jag har en soffa på altanen. Piff ligger ofta och tar igen sig på den. Själv är jag inte så ofta där. Brukar göra nån inspektionstur ut på nätterna ibland. Inte alla nätter, dock. En sådan var i natt, dumt nog.

I morse låg massor med skumgummibitar på altangolvet. Dynan på soffan hade stora hål. Tänk om jag hört något, och kommit ut genom luckan. Litet nattamat hade minsann inte suttit fel!

Matte tror att det var mössens hämnd för sina stupade kamrater. Två möss, som fått en otäck död i några bevattningsflaskor hon hade i växthuset. De hade krupit ner, och inte kunnat ta sig upp. Nu har hon vänt upp och ner på de flaskor, som är kvar. (Och madrassen har farit iväg till madrasshimlen.)

Men helt klart måste vi katter visa framtassarna mera på altanen. Riktigt ordentligt.