Hade litet flyttplaner

I helgen skojade litet med matte, husse och våra grannar. Jag upptäckte till min glädje att den så jamade gräddgrannen hade kommit. (Jag brukar alltså bli trakterad

Nä, jag kan ju inte flytta. Vem ska då sköta kontoret?

med en skvätt grädde där.) Dessutom brukar jag bjudas på rejält med gos och snällt prat. Styrde därför kosan dit på bestämda tassar och signalerade min ankomst. 

De blev så glada och bjöd genast in mig. Efter att ha druckit upp grädden, nosat runt en stund och konstaterat att läget var lugnt, tassade jag in i sängkammaren. Upptäckte att sängarna var väldigt bekväma. Måste ha slumrat till, för jag vaknade av att grannen klappade mig och meddelade att det var dags att gå hem? Hem?? Det var då jag skojade litet med allihopa! Jag låtsades som om jag hade flyttat till grannen! Hade det ju så lugnt och skönt utan en enda irriterande katt i närheten. Helt ärligt hade jag ingen som helst lust att tassa hem. Försökte alltså hålla mig kvar där så gott jag kunde, men som vanligt är man chanslös i såna situationer.

Jag blev helt sonika nedsatt utanför ytterdörren, och sedan började grannen gå mot mitt hus. Vad kunde jag göra annat än tassa efter? När vi kommit fram öppnade husse dörren för oss, och då tyckte jag det var lika bra att flytta hem igen. Vilket igår visade sig vara rätt beslut, för nu är det tomt i gräddgrannhuset igen. Förresten skulle nog husse och matte bli väldigt ledsna om jag flyttade? Och jag kan ju inte leva på bara grädde!

Så länge jag tar mig över staketet

Det syns inte så bra, men gräset är halvmeterhögt

Nu ska jag berätta varför OBS, Operation Bevakning av Sorkbo, bedrivs med en ny intensitet numera. Förut har det alltid gått en gräsklippare där, dag som natt. Nu får alla underjordiska varelser hållas ifred. Gräset vajar högt, och den enda som kan hålla ordning där är jag. Inte på gräset, förstås, för det får växa hur det vill för mig. Men så gott jag kan, försöker jag decimera mus- och sorkstammen. Just vid sidan av björken finns ett speciellt ställe, där jag noterat särskilt hög aktivitet. Det är dit min mest högintensiva spaning förlagts.

Nu måste jag tillstå, att matte och husse inte är odelat glada över mitt arbete där. Frånvaron av gräsklippare gillas ju också av fästingarna. Men det kan inte hjälpas. Jakt är något av det roligaste som finns, och så länge som jag kan ta mig över staketet kommer jag troget sitta där, på mitt pass.

P.S. från matte: Utebliven gräsklippning beror på sjukdom. D.S.

 

Välkomna gäster och andra

Det blir allt mer ogästvänligt ute. Min tvekan i dörröppningen blir längre och längre. Sniffar in den kalla luften, och känner kylan, när jag på prov sätter ner tassen på utsidan.  Nä, utelivet är högst överskattat just nu, anser jag!

Ändå har helgen varit rätt trevlig. Fick gäster både i lördags och söndags. En fördel med den här årstiden är att jag har massor av tid att ta tass om gäster. På sommaren kan det hända att jag helt missar besökare. Litet pinsamt, för alla frågar ju efter mig? Men så kan det bli när luften är varm och naturen full av äventyr.

Gästen som kom i söndags bor i huset bredvid mitt, men inte alltid. Nu fick vi veta, att det varit några dumma människor där. I stället för att ringa på dörren och vänta på att någon skulle öppna, hade de brutit sönder ett fönster, och bara gått in? Såna gäster vill då inte jag ha! Absolut inte! 

Men husse...

Helgens höjdpunkt får jag nog utse mitt dubbelgos till. Vad är det för något, undrar ni? Jo, det är när båda mina favoritgrannar står på varsin sida av mig och klappar mig! Ni kan ju tänka er vilken njutning! Jag bara lade mig platt på rygg och tog emot. Om det finns ett grannlotteri, då har jag dragit högsta vinsten!

För övrigt har det mest blivit de sedvanliga sysslorna. Allmän tillsyn förstås, och en del övervakning av mattes göromål i växthuset. Nu väntar jag bara på att hon ska flytta ut en massa krukor därifrån, för jag vet snart inte var jag ska kunna pausa där inne? Mer och mer trångt har det blivit. 

Men det allra, allra bästa är nog ändå att husse kommer hem i natt. Matte i all ära, men husse..... 

Jag har fått klagomål

Det blev inget mediterande under hasselbusken den här helgen. Ingen sol alls, varken lördag eller söndag. (Fast idag var det sol hela dagen.) På lördagen var jag dessutom inspärrad hela eftermiddagen till rätt sent på kvällen, för matte och husse övergav oss katter. Det vet ju alla hur trist det är, eller hur? 

Igår fick jag klagomål på mitt sätt att sköta utomhusstädningen. Inte av mina människor, även om de hade vissa synpunkter när musmarodörerna slagit till på min altan för en tid sedan. Nä, det var grannen som klagade. Inte favoritgrannen, utan de på andra sidan. De, som brukar låta det skällande irritationsmomentet springa omkring på tomten. 

Egentligen brukar de inte komma hit så här års, men igår var de här. Anledningen? Nu har musmarodörerna har intagit deras hus! Därav den litet spydiga hänvisningen till min arbetsinsats, som de framförde till husse. Men jag gör faktiskt så gott jag kan. Min arbetstid är dock kraftigt bantad på grund av dåliga väderförhållanden, det måste man betänka.

Nu ska de visst komma tillbaka och sätta fler fällor inne i huset. Jag är glad att de inte tänker använda gift. Ska jag nu försöka hjälpa dem med museriet, vill jag åtminstone inte bli sjuk och vara på sjukhuset igen.  

En härlig dag

Har haft en ganska bra helg. Rätt hyfsad pälsvärme har möjliggjort godkända arbetsinsatser. Var över till favoritgrannen och jamade litet. Kvällen därpå såg jag honom komma gående i riktning mot mitt hus. Givetvis hakade jag på, och jodå, han skulle hem till mig. Det var dags att titta på den eländiga bollen igen. Nu fick husse ta hand om honom, jag tyckte vi hade jamat igenom allt för tillfället. Jag följde i alla fall med honom in, men sen lade jag mig tillrätta i husses säng. Långt bort från de höga rösterna i vardagsrummet.

Idag har det varit alldeles härligt väder. Det har till och med varit njutbart att ligga under hasselbusken och intaga eftermiddagsslummern. Händer annars inte ofta så här års. Låg där över en timme i solen. Tänk vad sol och värme kan få en att må bra!

För övrigt kommer jag aldrig förstå varför maten jag åt upp i morse inte finns kvar till lunch?

Se, här är han!

Får jag lov att presentera: Min favvogranne!

Här är han, min allra bästaste granne. Det är på tiden att ni får se honom, så ni förstår att han finns, och inte är nån slags Mållgan som jag hittat på.

Efter en kort hälsningsprocedur hoppade jag över staketet. Stannande sedan kvar på hans tomt ett bra tag. Piff var nämligen också ute, och jag njöt av att vara ensam katt hos grannen. Hemma på min egen tomt är hon alltid ett orosmoment. Jag ser en katt röra sig, och det är klart att jag misstänker att det är Piff. Men jag måste ändå alltid smyga och kolla upp så att det verkligen är hon. Det hände flera gånger idag sedan jag kommit hem från grannen. 

Mitt smygande kan i värsta fall misstolkas som begynnande angrepp. Möjligtvis att jag kryper ihop och ser ut som om jag förbereder en attack, men det tycker inte jag kan tas som en anledning till väs och fräs. Inte alls! Och förresten, apropå väs och fräs, så blev jag utjamad idag när jag spydde. Som jag tidigare berättat, måste jag alltid jama högt innan jag spyr. När jag gjorde det idag kom Piff springande och jamade argt åt mig. Så det var bara att sluta låta. Men spydde, det gjorde jag i alla fall.

I lördags var minisen och hans människor här. Tyvärr hade de inte min stol med sig, så jag brydde mig inte om att vara inne. Gjorde en liten artighetsvisit precis när de skulle åka hem, så jag fick jamat hej då till dem. Man får inte glömma att pyssla om människor. Även om de glömmer ens stolar.

Mycket att tänka på

Ut i morgonsolen för att påbörja dagens första arbetspass

I morse tog jag på mig gladsvansen när jag kom ut. Det var precis som i gamla tider, innan det hemska vita och förfärliga kalla började. Solen sken, och den kändes nästan varm mot pälsen. Då var det en fröjd att tassa till jobbet!

Eftersom min granne är bortrest fortfarande, gjorde jag en extra sväng runt hans hus. Han brukar alltid be mig vakta hans hus när han är borta. Matte hämtar hans post, och jag ser till huset. 


Sedan såg jag matte gå mot växthuset, och snabbare än blixten var jag före henne där inne. Där var det varmare än ute, men inte så där härligt som jag minns att det brukar vara. I alla fall gillade jag att sitta där och observera vad matte höll på med. Hon skvätte på vatten i blomkrukorna, fast varför begrep jag inte. Det som var i krukorna såg lika dött ut som gräset där ute.

Den här gången såg jag till att hålla mig vid utgången, när matte var klar. Hade ingen lust att sitta internerad som förra gången, när min husse missade att titta efter mig.

Slutade jobbet litet tidigare idag. Har rätt bra koll på det mesta, och så har jag litet att pyssla med här inne. En massa Viktiga Tankar måste tänkas, och strategier läggas upp. Det gör jag bäst ihoprullad i min fåtölj, framför brasan.

 

Jag rymde nästan

Igår rymde jag. Fast bara litet grann. Till favvogrannen. 

Jag hade tassat ut i vanlig ordning mitt på dagen. När jag kollat och gjort det jag skulle, tänkte jag, att jag måste ta reda på, om det låg någon sanning i det där med att det åter fanns leverkorv hos grannen. Jamat och gjort hoppade jag upp vid hans fönster, som jag brukar. Lyckligtvis var han hemma, och jag blev genast inbjuden på lunch. 

Först måste jag kontrollera en av hans garderober. Det är min rutin, när jag besöker honom. När det är gjort, kan jag med gott samvete sätta mig nedanför kylskåpet och vänta på maten. Till min oerhörda glädje var ryktet om leverkorven sant! Det är det absolut godaste jag vet.

Sedan jag smaskat i mig läckerbiten, bestämde jag mig för att stanna där. Hörde på avstånd matte åka iväg, hon skulle hämta husse på flygplatsen. Efter ett långt tag hörde jag att de kom tillbaka, och då brukar jag ju alltid skynda mig för att hälsa välkommen. Nu låg jag kvar i den goa soffan och bara mådde bra.

Matte berättade sedan, att hon blev väldigt undrande och orolig när hon inte sett mig på så många timmar. Jag brukar ju liksom inte försöka sätta någon slags tapperhetsrekord i att vara ute i kylan. Så de gick och kollade i vedboden, men där var jag förstås inte! Då ringde matte till grannen och frågade om jag var där, och det var jag ju!

Litet senare kom husse till grannen och hälsade på. När de pratat en stund, frågade husse, om jag ville följa med hem, men jag kände mig inte riktigt beredd ännu. När man ligger inne i sköna värmen, kan det ta emot att kasta sig ut i kylan. Till slut tyckte jag litet synd om mina människor som var utan någon som tog hand om dem, så jag drog hem till slut. Då hade det varit mörkt länge. 

Nu känns det tryggt att veta att leverkorvsförrådet åter är välfyllt inför helgerna som kommer. Och första helgen kommer redan i morgon. Vi får väl göra bästa möjliga av allt vitt och kallt, och hoppas på litet extra gos och godis. Ha det så jamarbra, alla kompisar, så tassas vi på måndag!