Fräs?

Det finns en sak jag aldrig gör. Naturligtvis finns det många såna saker, men det är något speciellt jag tänker på nu. Något som jag tror att de flesta andra katter gör? Jag fräser aldrig!

Inget för mig

Inomhus har jag, som ni vet, några som utövar den typen av utandning flitigt. Puff är värst. Åtminstone när det gäller hennes syster, Piff. Hon blir fräst åt ett flertal gånger varje dag. Mig fräser Puff aldrig åt. Bara skriker och morrar när det är Operation Påhoppning. Annars tassar hon långa omvägar, och springer så fort hon kan förbi mig. 

Men jag, jag fräser inte åt någon. Inte ens åt inkräktare. Då gäller morrande. Dovt och hotfullt, förstås, som det måste vara för att ha effekt. Ibland måste jag låta det övergå till en hög varningslåt, som innehåller diverse jam som inte lämpar sig för tryck. 

Fräser, hur gör man det? 

Våga fräsa!

Frånfräsning är ett av många områden, där en del tvåbenta behöver lära av oss katter. Även om någon är dum mot dem, säger de ingenting. Bara inuti. Och så mår de dåligt av det. Så ska det inte vara! Man ska fräsa ifrån direkt, precis som vi katter gör! Det är inte farligt, utan visar bara vilka spelregler som gäller. 


Jag har, sedan jag kom hem hit, undervisat matte, och tjatat om detta. Hon var rätt kass på det, men jag tycker att hon har gjort ganska stora framsteg. Det händer visst, att hon blir överraskad själv, hur effektiv undervisningen varit. Bra läromästare, jamar jag bara!


Nu är sommaren här på riktigt! Hoppas ni alla kan njuta ordentligt av den hela helgen! Vi tassas igen på måndag. Och inte vilken måndag som helst! Alla med fyra kattassar och svans är välkomna på namnsdags- och födelsedagsparty på Mitt Område! Ska ordna med riklig musbuffé till förrätt och kaninstek som huvudrätt. Matte får fixa grädde och vitfisk till dessert. När vi ätit tänker jag ordna med lekar. Först Till Tallen, Hopp Över Staket och Följa Katt, plus mycket mera. Då ses vi!

Se, här är han!

Får jag lov att presentera: Min favvogranne!

Här är han, min allra bästaste granne. Det är på tiden att ni får se honom, så ni förstår att han finns, och inte är nån slags Mållgan som jag hittat på.

Efter en kort hälsningsprocedur hoppade jag över staketet. Stannande sedan kvar på hans tomt ett bra tag. Piff var nämligen också ute, och jag njöt av att vara ensam katt hos grannen. Hemma på min egen tomt är hon alltid ett orosmoment. Jag ser en katt röra sig, och det är klart att jag misstänker att det är Piff. Men jag måste ändå alltid smyga och kolla upp så att det verkligen är hon. Det hände flera gånger idag sedan jag kommit hem från grannen. 

Mitt smygande kan i värsta fall misstolkas som begynnande angrepp. Möjligtvis att jag kryper ihop och ser ut som om jag förbereder en attack, men det tycker inte jag kan tas som en anledning till väs och fräs. Inte alls! Och förresten, apropå väs och fräs, så blev jag utjamad idag när jag spydde. Som jag tidigare berättat, måste jag alltid jama högt innan jag spyr. När jag gjorde det idag kom Piff springande och jamade argt åt mig. Så det var bara att sluta låta. Men spydde, det gjorde jag i alla fall.

I lördags var minisen och hans människor här. Tyvärr hade de inte min stol med sig, så jag brydde mig inte om att vara inne. Gjorde en liten artighetsvisit precis när de skulle åka hem, så jag fick jamat hej då till dem. Man får inte glömma att pyssla om människor. Även om de glömmer ens stolar.