Tåghockey och annat

Jag och min bästis

I lördags morse jamade jag till husse, att kunde han inte ordna något bättre väder, stannade jag inne tills det var fixat. Snöstorm betackar jag mig för. Men efter ett antal timmars vilande blev tillvaron oväntat så mycket bättre! Min älskade minis kom på besök! Det är väldigt sällan jag känner behov av att buffa människor, men när jag träffar minisen bara måste jag! Åh, vad jag tycker om honom! Blev så upprymd att jag spelade litet tåghockey. Vet ni inte vad det är? Jo, om det händelsevis råkar befinna sig några tågvagnar på golvet, utser man den lämpligaste, och ger den en omgång!

Igår var det faktiskt rätt fint väder, men jag hade ändå ingen lust att vara ute. Inte mer än det nödvändigaste. Först på kvällen kände jag mig redo för litet jobb, men kunde då snabbt konstatera, att jag vilat för länge. Så arbetssugen var jag inte, att jag skulle låta pälsen bli våt. 

Idag tog jag lärdom av gårdagen, och stannade ute redan från morgonen. Har till och med legat och solat vid staketet en stund, inte så långt från hasselbusken. Men det är inte riktigt dags för premiär där. Det blir först när våren är här, på riktigt!


   

En himmelsk belöning

Helgen kunde inte börjat bättre. I fredags åkte mina människor iväg mitt på dagen, men det gjorde inget, för jag låg i växthuset och njöt av högsommarvärmen. När de kom tillbaka en stund senare hade de minisen med sig! Jag blev jätteglad, men jag märkte att det var längesen sist, för oj, vad jag måste gnida in honom så han fick en anständig lukt! 

På bilden kan ni se en anledning till att jag gillar minisen så mycket. För att göra mig glad hade han lagt alla leksakerna omkring mig. Bara för mig att välja! Som ni kan se, blev jag utmattad av att se allt! Men tanken var ju snäll. Ända till kvällen därpå stannade han kvar hos mig, så ni förstår att jag blev extra ompysslad!

Igår deltog jag först i litet trädgårdsarbete, bland annat höll jag koll på husses krattning. Det var intressant att se när kottarna hoppade omkring, och emellanåt behövde de tassas till. Efter ett tag tog dock längtan till sommarvärmen i växthuset över, och resten av eftermiddagen tillbringade jag där. Försökte kloa mig fast där när husse kom för att stänga dörren. Till all lycka fick jag en belöning när jag kom in. Skreitorsk, har ni smakat det? Oj, oj, oj, jag tror jag var i paradiset för en kort stund!? Nästa gång hoppas jag få en portion av anständig storlek!

Mingel

Med husse hemma, kunde helgen inte bli annat än bra. Särskilt som nämnda husse dessutom hållit sig hemma hela tiden! Jag måste nog erkänna, att husse är litet av min favorit. Till viss del beror det på att jag mycket uppskattar att han hellre ligger än sitter när han vilar. Ibland kan jag knappt vänta klart på att han ska lägga sig, utan slår mig ner på hans tilltänkta plats i förväg. Kanske inte riktigt smart, men när man vet vilka härligheter som väntar, är det inte alltid så lätt att bärga sig!

Helgen bjöd också på ett uppskattat besök av minisen och hans människor. Lika mycket som jag trivs med att mingla runt bland de tvåbenta, lika illa tycker Puff om det sociala livet? Deltar inte alls. Ibland kan mina besökare förvånat skymta en grå skugga som hastigt drar förbi? Brukar tolkas av minisen som en uppmaning till att leka "följa Puff". Jag tvivlar på att det var avsikten? Men inte bryr jag mig, där jag lugnt deltar i gemenskapen genom att låta alla få sin beskärda del av att få klappa mig.

För övrigt har det blåst litet för mycket för min smak några dagar, så jag har gjort ett tillfälligt avbrott i de längre utevistelserna. Det är ett privilegium att kunna göra precis som man vill!


 

 

Och jag har fått...

Vad gör man när det dumma vädret omöjliggör alla försök till normala toalettvanor? Man måste givetvis passa på när tillfälle gives! Vilket har varit runt tretiden på nätterna. En ganska opraktisk tidpunkt, har jag noterat, för mina människor är enormt trögstartade så dags? Jag vet inte, men ibland kan man tro att de bara låtsas inte höra mig, i tron att jag ska ge upp? Har ni hört så dumt? Men om man tar i ordentligt brukar det ordna sig. Ni vet, de där kraftfulla brösttonerna? Mycket effektiva!

Idag har jag fått besök, av minisen. Han ska sova här i natt. Så den här natten får matte och husse klara sig utan mig. Jag brukar alltid hedra övernattande gäster med min närvaro. Minisen har dessutom ett praktiskt format, det blir massor med plats över för mig! Matte i all ära, men litet trångt blir det allt att samsas med både henne och Puff!

Idag är det en riktigt bra dag! Inte bara att jag fått besök. Jag har fått ett julkort! Ett alldeles eget! Tack snälla Kjelle Bus!

Bara bra, förutom...

I lördags hade jag en oväntat trevlig eftermiddag och kväll. Jag fick nämligen besök av minisen och hans människor. Minisen och jag gillar varandra skarpt. Han tycker om att klappa mig, och jag gillar förstås att bli klappad! Alltså höll jag mig i närheten av mina gäster ända tills de åkte. Men då var jag tvungen att direkt utföra ett ärende där ute.

Tidigare på dagen hade jag hållit ett vakande öga på husse, som bar bort krukor och annat. Så nu har jag mindre att kontrollera där ute. Allt måste ju hållas efter annars! Även krukor med grönt i. Man vet aldrig var inkräktare får för sig att sätta sina revirmärken! 

Noga övervakade jag också husses leverans av varor till restaurang Pipiga Pilfinken. Det är av stor vikt att dessa leveranser är rikliga och utförs regelbundet, annars sviker ju kundunderlaget. Och det vore riktigt illa!

I morse hände någonting mindre roligt. Jag hade tagit betäckning under vedboden, för det öste ner regn på det mest förfärliga sätt. När jag såg husse och matte komma ut, rusade jag därför in det allra fortaste jag kunde. Bara för att få se husse vinka till mig innan han stängde dörren? Lyckligtvis kom matte snart tillbaka. Men nu väntar några veckor helt utan möjlighet att trampa hussemage. Fast det är förstås allra mest synd om husse.

Bråkigt nät

Den här helgen har jag haft besök av minisen. Han bodde här i flera dagar. Jag gillar honom mycket, och är noga med att han ska få klappa mig. Puff är dum, och springer och gömmer sig det fortaste hon kan när hon får syn på honom. 

Jag har förstås mest varit ute. När solen visat sig har det varit riktigt skönt. Hasselbusken har kommit till heders igen. Nu är det precis lagom varmt där i solskenet!

Hela sommaren har det bott en igelkott hos mig. Det är bra. Mina människor ställer ut mat till den. Jag har upptäckt att jag gillar igelkottsmat. Eller om det är igelkottar som gillar kattmat? Sak samma, huvudsaken man blir mätt i magen!

Nu är frågan om min sekreterare kommer kunna skicka detta, för det där internettet har bråkat väldeliga i flera dagar. Så om det blir tyst härifrån vet ni vad det beror på. Och vi kan ha svårt att kattentera hos er andra, men jag hoppas förstås att det ska gå!

EN pålitlig katt

Vi har haft en skön hemmahelg, matte och jag. Ute har det blivit aningen tassvänligare, så mina stunder ute har ökat från absolut minimum till minimum. Jag har också hunnit kontrollera mitt växthus. Allt såg okej ut, frånsett den alltid stängda dörren. Ja, jag beordrade förstås matte att öppna för mig, men tyvärr stängde hon också när jag var klar med inspektionen.

I morse blev vi båda väckta av en signal på dörren. Klantiga matte hade glömt att hon beställt papper och annat, och att de alltid brukar komma väldigt tidigt. Matte fick på sig en rock och gick och öppnade, medan jag dröjde kvar i sängen. Kommer de inte med mat, får det vara.

Sedan har det varit en ganska bra dag. Har till och med fått en del sol på pälsen! Och så har jag haft besök hela eftermiddagen, av minisen och hans människor. Här är det jag som får upprätta katthedern, för Piff och Puff är så ogästvänliga. Bara springer och gömmer sig. Det finns, som jag alltid jamat, bara en katt här man jämt kan lita på.

Julrapport

Jahajam, vad ska man tycka om julen? Själva julafton har jag inte mycket till övers för. Synnerligen trist dag. Både matte och husse försvann tidigt, och kom inte hem förrän julafton var slut! Att jag fått extra mycket blötmat i min skål räckte inte alls för att kompensera en i övrigt långtråkig dag. 

Nä, tacka vet jag juldagen! Då kom alla människor jag känner. Åtminstone de jag känner bäst. Särskilt minisen gillar jag. Hans leksakslåda uppskattar jag också. Mina människor tycker det är aningen underligt, för jag bryr mig ju inte om kattleksaker? När ska de fatta att bilar, gubbar och andra småsaker är mer i min smak? Men de ska ligga i lådan. Ute på golvet mister de märkligt nog sin charm!

Resten av julen har varit helt okej. Mina människor har i huvudsak skött sig. Hyggligt varmt om tassarna där ute. Enda lilla orosmolnet är att jag igår kväll upptäckte en icke inbjuden katt under en av mina rhododendronbuskar. Självklart är vederbörande noga upplyst om vems mark detta är, men jag blev mer eller mindre intvingad av husse innan jag var helt klar med min information. Kan bara hoppas jag slipper ta till ytterligare klargöranden ikväll.

Klo i ögat

Väldigt vad litet uteliv det blir nu för tiden? Det går ju inte att göra något vettigt när tassarna stelnar till i kylan! Ändå ska jag inte klaga, påstår matte, för "det är faktiskt plusgrader". Men det tvivlar jag på? Min tass-termometer avger åtminstone ett annat besked!

I lördags försvann både matte och husse och var borta hela dagen. De hjälpte minisen och hans människor att städa ur ett hus. Det huset, där jag en gång för länge sedan var anställd som musjägare i några dagar. Nu har de flyttat till ett annat hus, utan möss, så det blir nog ingen mer anställning.

I morse tassade jag åter av husse, för sjuhundradefemtioelfte gången. Som vanligt är det norra landet, och det där "jobbet" som lockar. Så nu blir det till att få liv i matte igen på morgnarna. Husse och jag har mer gemensamma morgonvanor. Men jag kan ju tekniken att få upp matte vid det här laget. Klo i ögat är osvikligt!

 

 

Ser ut som en björn?

Precis som förra helgen blev det en varierad kompott. En perfekt dag med sol och värme, medan resten inte är så mycket att jama om. 

Bästa dagen på alla sätt var lördagen, för då kom minisen och hans människor och hälsade på mig. Upptäckte att han

hade en del intressanta leksaker, något jag aldrig uppmärksammat förut? Inte så att jag lekte med någon av dem, alls inte, men flera av dem var omgivna av dofter som var riktigt spännande.

Tyvärr fick minisen för sig att jag var en björn, så han vågade inte klappa mig som han brukar. Hänsynsfullt höll jag mig på några tasslängds avstånd. Lyckligtvis led hans människor inte av samma björnskräck, så jag fick mig allt en hel del extra kli i alla fall.

Förresten har husse kommit tillbaka, det gillar jag förstås. Äntligen en till som uppskattar soffliggning! På kvällarna, alltså. På dagarna har jag inte tid. När det börjar mörkna, däremot, då vill jag gärna in nu. Utelivet i mörker, som var så lockande till alldeles nyligen, har förlorat sin tjusning. 

Det är kanske dags att börja svida om till höstpälsen? 

Helgen Annorlunda

Det blev en oväntat annorlunda helg för min del. Husse har ju varit på "jobbet" ett tag, och i lördags försvann matte också! 

På morgonen noterade jag att det ställts mat både på altanen och inne i växthuset, vilket jag förstås uppskattade. Men sedan kom minisen och hans människor, och de stannade inte för att umgås med mig, utan for iväg nästan direkt och tog matte med sig! 

Nu har jag ju rätt många åtaganden att utföra, så jag kan inte påstå att jag saknade henne så värst. Eftersom skällhunden i grannhuset har åkt hem, har Mitt Område dessutom utökats söderut. Att patrullera allt tar minsann sin tid!

Nöjd

På eftermiddagen på söndagen kom de tillbaka, allihopa. Jag blev förstås glad, och var genast där och hälsade dem välkomna med mina bästa jam! Sedan måste jag erkänna att efter två dagars och en natts utejobb var jag helt tillfreds med lägga mig tidigt. Somnade faktiskt redan vid halvsjutiden. 

Ikväll kommer husse hem, och sedan blir allt precis det underbara "som vanligt" igen! Åtminstone för ett tag. 

Varför lär jag mig aldrig?

En riktig härlig helg har jag haft, och förhoppningsvis har ni det också?! På själva musätardagen -eller midsommarafton som de tvåbenta säger- kom de flesta av mina favoritgäster och hälsade på. Jag trivs så bra när jag har många människor omkring mig! Det är synd om tjejerna där inne, som inte alls fattat grejen, utan håller sig undan bäst de kan. Särskilt minisen kan få dem att sätta nya personliga rekord på distansen matrummet-gästrummet gång på gång. 

Ännu har jag inte utnyttjat min rätt till nattarbete, trots att temperaturen varit behaglig. Tyvärr har jag trillat i matfällan varenda kväll. Med det menas givetvis att jag tassat in när matte eller husse öppnat dörren, men enbart för att äta litet. Min avsikt har förstås varit att snarast efter matintaget bege mig ut igen, så därför har besvikelsen blivit stor när jag nekats detta. Det oerhört märkliga är att detta inträffat varenda kväll?? Varför lär jag mig aldrig? 

Vad alla ledsna borde ha

Eftersom husse är på rymmen ännu, har jag ägnat stor uppmärksamhet åt matte. I lördags var vi ute tillsammans nästan hela dagen. Matte höll på att städa i något hon kallar köksträdgård. För mig är det bara ett område jag måste passera på väg till favoritgrannen. Sedan hoppar jag alltid över staketet till honom på samma ställe. 

Ibland tyckte jag det var litet trist att vara på samma plätt så länge, men då gjorde jag en liten runda på egen tass. Blev litet irriterad på de svarta fjäderkotletterna, som hoppar omkring alldeles nära mig. Precis som om de retas? Matte tycker de är dumma när de gör så. Hon klappar i händerna, så de flyger iväg. Tydligen missunnar hon mig en kalasmåltid?

Igår kom minisen med sina människor. Jag gillar honom skarpt. När han var ledsen tassade jag fram och buffade på honom. Då slutade han gråta, och blev glad i stället. Alla ledsna borde ha tillgång till en buffande katt.

Vilken lördag!

Först och främst vill jag tacka Maurice och Kajsa för den kuliga och gulliga awarden jag fick i förra veckan! Jag lägger den i min speciella uppskattnings-ask. Det är bra att ha en sån att kunna kika i emellanåt. Alla mina vänner har så fina och söta bloggar. Skickar därför awarden vidare till precis allihopa. Ni delar alla med er av era erfarenheter, var och en på sitt fina och kattliga sätt!

Den här helgen har varit speciell, särskilt lördagen. Tänk att just jag skulle få uppleva den varmaste dagen så här års någonsin! Åtminstone som man vet nu. Nästan tjugo grader. Så var jag också ute precis hela dagen. Fick dessutom besök. Minisen var här med sina människor. Och så kom några andra som tillhör min familj. Både de, matte och jag jobbade i växthuset rätt länge. Matte klippte och klippte, så det blev nästan kalt där inne. Sedan satte de andra upp plast överallt runt väggar och tak. Och så fick jag ett väldigt skönt golv, som liksom blir varmt när man ligger på det.  Förstår inte varför de plockar alls bort det?

Nu är det mer vanlig vardag igen. Mina människor har varit borta en stor del av dagen. Det är inte lika varmt i pälsen längre, men helt acceptabelt för utearbete ändå. Har förstått att bistrare tider väntar snart. 
 

Utelivet hägrar

Det är knappt jag hinner tassa ner något nu. Har så fullt upp där ute. Redan tidigt på morgonen sätter jag igång, och sedan går det i ett hela dagen. Att matte och husse var borta hela lördagen gjorde därför inget. Eftersom dörren till växthuset var öppen såpass att jag kunde ta igen mig där inne emellanåt, kunde jag arbeta i den takt jag ville. Hade bara mig själv att tänka på, och inga människor att ta hänsyn till. Rätt behagligt, emellanåt.

När de till slut dök upp, följde jag ändå med in. Nätterna är inte tillräckligt varma ännu. Och att ligga på husses mjukmage i soffan är så skönt.

På söndagen fick jag besök. Då kom minisen och hans stora människor. Jag blev väldigt glad över att få träffa minisen igen. Jag slängde mig ner framför honom flera gånger, för att han skulle kunna klia mig på magen, men han förstod visst inte vad jag menade? Matte förklarade sedan, att han är för liten ännu. 

Inne i mitt hus blev Piff och Puff inte alls lika glada över att träffa min minis. De rusade iväg och gömde sig, och visade sig knappt mer. Tur att jag finns, och kan stå för minisens fortsatta utbildning i kattkunskap.

I morse tassade jag av husse, som åkte till norra landet igen. Nu blir det så där tomt i soffan på kvällarna, mjukmagetomt. Fyjam, så tråkigt.

Något vi verkligen kan

Vilket väder jag har haft i helgen! Vågar knappt jama det, men jag tror det är vår! I lördags var jag ute mest hela dagen och kvällen. Fast på eftermiddagen fick jag gäster. Det var minisen och hans människor som kom, och behövde litet omvårdnad emellanåt. Minisen är väldigt förtjust i mig, och jag gillar honom också, men en viss avvaktande och försiktig hållning från mina sida anser jag vara på sin plats.

De bjöd mig på något konstigt att äta. Det luktade gott vid matbordet. Matte tyckte att jag kunde få provsmaka, och höll upp en bit kött framför nosen på mig. Hon påstod att det skulle föreställa oxfilé, men det ställer jag mig tveksam till? I så fall hade de förstört den genom att lägga den på en pizza. Men det var en god sås på, den slickade jag i mig. Köttet fick vara. Förresten ville inte ens Puff ha det, hon som brukar sluka allt som går att tugga. Om det var oxfilé har jag aldrig fångat en mus.

Idag har jag varit ute precis hela dagen. Tänk att kunna ligga på något soligt ställe och bara kunna njuta igen! Det är en av de saker vi katter är så bra på. När tillfället uppenbarar sig, passar vi på. Människorna kallar det visst att fånga dagen. Och fångst, det är ju katters specialgren.  
 

Min härliga jul

En riktig jul-klapp

Hallå där ute, hoppas ni är kvar allihopa? Man blir ju litet orolig att någon ska ha blåst iväg. Den här gången klarade jag mig, men jag misstänker att några kompisar har fått nya erfarenheter?

Jag har haft en riktig toppenjul. Hela mitt hus har varit fullt av människor, som jag gillar. Och minisen har varit här! Han till och med sov här på natten, så det var riktigt bra. Piff och Puff har inte fattat hur snäll han är. De springer och gömmer sig under sängarna så fort han nalkas. Fast jag måste erkänna att de där nästan-stora människorna är ett strå vassare än minisen. En av dem sitter jag med på bilden. Vi satt där i hörnet och gosade. Jättelänge. 

För mig kom julens höjdpunkt ändå på juldagen. Då fick jag det godaste jag ätit någonsin, tror jag. Något som varit inne i en kalkon. Jama om läckert! Vi blev nästan som tokiga, alla tre katter. Så nu har jag beställt kalkon litet oftare på menyn. En gång om året, hur torftigt är inte det?

Igår och idag har det varit riktigt bra väder. Solen, som jag trodde gått vilse, har hittat hit igen. Och varmt har det också varit. Det har varit skönt att få röra på sig igen, och inte bara sitta inne och dega. Nu är det dags för ett nytt arbetspass!

Dags för innelivet?

Vilken helg det har varit! På fredagen hann jag som hastigast göra min kontrollrunda, innan jag blev inlåst tillsammans med Piff och Puff på eftermiddagen. Det är bara så jamarns tråkigt när husse och matte lämnar oss. Vad ska man hitta på att göra? Det blir mest att man försöka sova bort tiden. 

Efter en hel eeeevighet kom de tillbaka. Då hade det gått en eftermiddag, en kväll, en natt, en morgon och en mitt på dagen. En evighet. Vi hörde förstås det välbekanta billjudet, så vi formerade oss till en välkomstkommitté innanför dörren. Inte ett förebrående jam kom ur våra munnar. Vi är hyggliga katter ända ut i klospetsarna. De berättade att de varit där Frasse bor, men han hade inte synts till. Han hade väl fullt upp i sin lägenhet.

Nu hade jag mer än gärna velat tassa ut för att uträtta vissa nödvändiga saker, men jag kan jama, att det var faktiskt helt omöjligt. Det bara vräkte ner blött, och blåste! Fick bita i den sega ödlan igen, och klämma in mig på den hemska lådan. Sedan lade jag mig på husses säng för att vänta på att eländesvädret skulle upphöra. Piff låg i mattes säng under överkastet, och det var lugnt och skönt. Då hörde jag snabeldraken plockas fram.

Katt...du fåj låna min vovve

Nu är jag inte så orolig för den, men i sängen vill jag ha lugn och ro. För en gångs skull fick jag gehör för detta. Matte stängde till dörren till oss. "Där inne skulle han ändå inte vara", menade hon. Sedan hon dragit runt på draken i de andra rummen och tvättat golven, förstod jag vad hon menade. Minisen kom på besök med sin husse och matte. Det var kul att träffa honom igen, och han skrattade när han såg mig. Han gillar nog mig med.

 Ble du gla nu?

På söndagen gick det äntligen att tassa ut på morgonen. Hann med en hel del, innan det kom ner något väldigt obehagligt. Hårt regn, som studsade på marken. Och mera blåst igen. Bara att ge upp, och ställa in sig på inneliv. Det är väl innelivtiden nu.

Nästan stressigt

Mjau, vad många jag haft att ta hand om i helgen!

Jag har haft en bra helg, men det har verkligen varit fullt upp. På lördagen kom det en bil full med människor. En av dem kom direkt in till matte och frågade efter mig. Hon var tydligen kattberoende, så jag fick ägna en stund åt henne. När hon lugnat ner sig litet, kunde jag vara social med de andra också. Efter ett tag överlämnade jag ansvaret till husse. Jag hade nämligen ytterligare en att ta hand om. Min favoritgranne.

Det var några veckor sedan jag hälsade på honom ordentligt. Han är så förvånad över att jag alltid vill ha samma ritualer vid mina besök där. Kylskåpet, rundvandringen, kollen av en särskild garderob samt avslutningen i hans säng. Men det är bra med fasta rutiner, då riskerar man inte att något blir bortglömt. När jag väl lagt mig tillrätta i hans säng, tyckte jag faktiskt att jag var värd en stunds vila i lugn och ro.

På söndagen kom minisen med sina människor. Vi har alla tre katter en stor respekt för denna minis. Trots att han lekte jättemycket med vår undercover mouse, höll vi oss på avstånd. Vi har upptäckt, att han har börjat förflytta sig med oroväckande fart. Minst en sådär fem svanslängder verkar vara ett lagom säkerhetsavstånd. Men jag var naturligtvis inne och tittade till dem allihopa litet då och då.

Idag har de knappt sett mig där inne. Var bara och kollade matläget en enda gång. Inget nytt på den fronten, så jag tassade ut igen. Jag skaffar bättre käk på egen tass

Hänsynsfull, inte rädd!

I söndags var matte borta länge på dagen. När hon kom tillbaka, var hon inte ensam. Minisen och hans människor följde också med. Jag uppskattar alltid när jag får besök, men jag måste medge, att den där minisen är jag aningen bekymrad över. Är inte riktigt säker på hur man umgås med såna? Min instinkt manar till försiktighet, trots avsaknad av tidigare dåliga erfarenheter. Till exempel visste jag inte hur jag skulle tackla den här situationen, när jag ville tassa ut:

Dags att få komma ut en stund, men hur ska jag komma förbi den där krypande grejen?

Han lägger ut mineringar också...

Om jag tassar framåt väldigt försiktigt...

...men katten också, jag törs inte...och där borta ser jag dörrhandtaget *suckjam*

Nu e're kört...han tänker blockera dörren...

Nä, det blev inget utetassande för mig. Inte just då. Bara för att jag inte ville störa och oroa minisen. Förresten kunde jag gott vänta en stund. Jamade jag nåt om törs förut? Såklart att jag inte var rädd!