Fel kurs

Matte och husse steg upp tidigt. De skulle på kurs, meddelade de mig. Vara borta hela dagen. Därför bad de mig vakta huset, och se till att inga otrevligheter skulle hända här. Okej, tänkte jag, det gör jag gärna, för naturligtvis ska de lära sig något viktigt.

Under dagen funderade jag på vilka kunskaper de skulle ha med sig hem? 
Förbättrade språkinsikter i jamiska? (Med tanke på den nuvarande kunskapsnivån behövdes minsann inte mycket för att kallas förbättring!)
Eller kanske var det en högre utbildning i beredning av delikatessmat?
Kunde jag våga hoppas att gått den avancerade dörröppningskursen jag hört talas om?

När de kom hem på kvällen sprang jag förväntansfullt fram till bilen. De uppträdde helt som vanligt? Inte minsta antydan att vilja delge mig några nyheter? Som ni säkert kan gissa hade de varit på en riktig skräpkurs, som inte på något vis kommer bidra till språkutveckling eller annat viktigt i mitt hus.

Fast en sak är jag glad för. Deras gosande-färdigheter är riktigt tillfredsställande! Och det kommer väl fler kurstillfällen? 

 

Utelivet hägrar

Det är knappt jag hinner tassa ner något nu. Har så fullt upp där ute. Redan tidigt på morgonen sätter jag igång, och sedan går det i ett hela dagen. Att matte och husse var borta hela lördagen gjorde därför inget. Eftersom dörren till växthuset var öppen såpass att jag kunde ta igen mig där inne emellanåt, kunde jag arbeta i den takt jag ville. Hade bara mig själv att tänka på, och inga människor att ta hänsyn till. Rätt behagligt, emellanåt.

När de till slut dök upp, följde jag ändå med in. Nätterna är inte tillräckligt varma ännu. Och att ligga på husses mjukmage i soffan är så skönt.

På söndagen fick jag besök. Då kom minisen och hans stora människor. Jag blev väldigt glad över att få träffa minisen igen. Jag slängde mig ner framför honom flera gånger, för att han skulle kunna klia mig på magen, men han förstod visst inte vad jag menade? Matte förklarade sedan, att han är för liten ännu. 

Inne i mitt hus blev Piff och Puff inte alls lika glada över att träffa min minis. De rusade iväg och gömde sig, och visade sig knappt mer. Tur att jag finns, och kan stå för minisens fortsatta utbildning i kattkunskap.

I morse tassade jag av husse, som åkte till norra landet igen. Nu blir det så där tomt i soffan på kvällarna, mjukmagetomt. Fyjam, så tråkigt.

Utbildningsbrist

Som jag jamade igår, bodde mina favoritkliare kvar hos mig en natt till. Vi hade lika trevligt tillsammans igår kväll. Det är mycket praktiskt att få besök av människor, som redan utbildats av en annan katt. De här har fått en flerårig utbildning, och är därför relativt säkra i sin goshantering. Där kanske jag var litet hård, när jag tänker efter. Jag ändrar betyget till 'alldeles utmärkta'.

Däremot måste deras katt ha missat en del när det gäller lydnadsträningen. Precis som natten innan, höll jag matten sällskap, och värmde hennes fötter. När jag hade sovit klart, kände jag att det kunde vara skönt med en uppfriskande morgonrunda där ute. För det behövde jag en hjälpande hand att öppna dörren, så jag jamade till mitt nattsällskap att hon skulle kliva upp och släppa ut mig. 

Eftersom jag inte fick någon reaktion sådär direkt, gav jag henne litet tid, och tassade iväg för att knapra mig några bitar. Då kunde hon ju resa sig under tiden, och låtsas som om hon varit uppe i en timme, när jag kom tillbaka. Det är alltid skönt att slippa förlora ansiktet, säger visst tvåbeningarna, så jag ville ge henne den chansen.


Döm om min förvåning, när ingenting alls hade hänt när jag återvände? Alltså blev jag tvungen att ta i litet mer med hårdtassarna. I min egen utbildning av människor, har jag lärt, att det mest effektiva är en klotass någonstans mitt i ansiktet. Eftersom detta var en gäst, valde jag en mjukare linje, och lät klorna vara infällda. Jag var ju också osäker på vilken utbildning de fått i just det här avsnittet.


Förmodligen krävs en del finslipning beträffande detta, för trots upprepade försök, hände absolut ingenting. Hon bara rullade runt, och vände ryggen till mig i stället. Då blev jag sur, och gick och lade mig i min fåtölj. Konstigt nog somnade jag om, och när alla till slut iddes kliva upp, drog jag ett streck över allting. Hon hade trots allt inte undervisats av mig, och jag kunde inte begära att få resultat så här på direkten. Det tar tid att utbilda människor! 

Nu har jag jamat hej då till båda två för den här gången. Nästa gång de kommer, förväntar jag mig, att de har tränat på avsnittet 'uppstigning på kommando'. Ser fram emot det läxförhöret.