Bus? Inget för mig!

Igår berättade jag om den busige katten jag skickade in i mitt hus, med sorgligt resultat. Själv gör jag aldrig något bus numera!

För länge sedan kunde jag någon enstaka gång hoppa upp på ett förbjudet bord. Alltså, människorna rubricerade det som bus. Men egentligen var det mitt påjamande av något fel i

regelverket. Att våra människor ibland gör felaktiga beslut och val har vi väl alla erfarenhet av? Att sätta mig mitt på det bordet, stadigt stirrande på människan, tyckte jag var ett hyfsat sätt att berätta min åsikt. 

När man har fel, måste man kunna erkänna det. Det var ingen bra metod att bords-protestera! Fick inte alls avsedd effekt. Människorna bara skrattade åt mig! Så jag slutade hoppa upp på det där bordet.

Vad gör jag i stället, undrar ni? Sanningen är att jag uppfostrat mina människor så väl, att det sällan behövs protestaktioner. Det har tagit tid, men idag är deras kunskapsnivå på den nivå man kan hoppas på. Man kan ju inte förvänta sig att de ska kunna tänka som en katt! 


   

Svarta tavlan

Somligt skulle man önska aldrig behövde stå på svarta tavlan. Men det här måste nog stå rätt länge.

Hoppas ni alla får en fin helg i novembermörket!


 

Svårlärd är bara förnamnet

Jag måste ta upp det här med jamiskan igen. Frånvaron av baskunskaperna hos människorna, alltså. Min matte har väl aldrig varit någon stjärna i ämnet, men på sistone tycker jag kunskaperna sjunkit långt under tolerabel nivå?

Igår fick jag kämpa mer än vanligt för att göra mig förstådd.

Nä, det här går inte an! Hon måste ju lära sig!!

Trots att jag klart och tydligen jamade "mat" gång på gång, envisades hon med att öppna dörren. Inte bara dörren, utan dörrarna. Man tar sig för pannan! Om jag inte hade för avsikt att tassa ut genom den ena dörren, tänkte jag givetvis inte begagna den andra heller?! Särskilt inte som magen skrek av hunger efter att inte fått mat på, ja, minst en halvtimme!

Till slut höll jag på att ge upp, och tassade ut på bron. Bara för att genast ångra mig. Då skulle hon ju aldrig lära sig! Alltså skyndade jag mig in igen. Och kan ni tänka er, det var tydligen det draget som behövdes! Märkligt var dock att matte skrattade när hon hällde upp maten? Själv tyckte jag mest det var sorgligt att ha behövt vänta så länge.

Fel kurs

Matte och husse steg upp tidigt. De skulle på kurs, meddelade de mig. Vara borta hela dagen. Därför bad de mig vakta huset, och se till att inga otrevligheter skulle hända här. Okej, tänkte jag, det gör jag gärna, för naturligtvis ska de lära sig något viktigt.

Under dagen funderade jag på vilka kunskaper de skulle ha med sig hem? 
Förbättrade språkinsikter i jamiska? (Med tanke på den nuvarande kunskapsnivån behövdes minsann inte mycket för att kallas förbättring!)
Eller kanske var det en högre utbildning i beredning av delikatessmat?
Kunde jag våga hoppas att gått den avancerade dörröppningskursen jag hört talas om?

När de kom hem på kvällen sprang jag förväntansfullt fram till bilen. De uppträdde helt som vanligt? Inte minsta antydan att vilja delge mig några nyheter? Som ni säkert kan gissa hade de varit på en riktig skräpkurs, som inte på något vis kommer bidra till språkutveckling eller annat viktigt i mitt hus.

Fast en sak är jag glad för. Deras gosande-färdigheter är riktigt tillfredsställande! Och det kommer väl fler kurstillfällen? 

 

ID-problem

Undrar just hur det är hos er? Här är det i alla fall sommar! Det måste det väl heta när det är nitton varma grader? Börjar nog bli dags att planera för säsongens första utenatt snart? Men då vill det till att jag inte går på något av mattes alla tjuvknep för att få in mig.

Jag har haft vissa identifikationsproblem den här helgen. Brukar ju kunna höra på långt håll när matte kommer med bilen, och därmed kunna tassa henne till mötes. Men den här helgen, ja, faktiskt ända sedan i torsdags, har jag stött på problem. När matte var på bilsjukhuset i torsdags för att de skulle byta däcken, upptäckte något farligt under nosen, och sa att matte inte fick köra hem. Alltså blev bilen inlagd, och hon fick låna en annan bil. Den lät inte alls som den skulle. Påföljden blev förstås uteblivet välkomnande. 

Nu har matte hämtat vår riktiga bil. Den varken såg ut eller luktade riktigt som vanligt, och all min kattefiering var som bortspolad. Men det var snabbt ordnat! Så nu är ordningen återställd på alla sätt.