Dags för innelivet?

Vilken helg det har varit! På fredagen hann jag som hastigast göra min kontrollrunda, innan jag blev inlåst tillsammans med Piff och Puff på eftermiddagen. Det är bara så jamarns tråkigt när husse och matte lämnar oss. Vad ska man hitta på att göra? Det blir mest att man försöka sova bort tiden. 

Efter en hel eeeevighet kom de tillbaka. Då hade det gått en eftermiddag, en kväll, en natt, en morgon och en mitt på dagen. En evighet. Vi hörde förstås det välbekanta billjudet, så vi formerade oss till en välkomstkommitté innanför dörren. Inte ett förebrående jam kom ur våra munnar. Vi är hyggliga katter ända ut i klospetsarna. De berättade att de varit där Frasse bor, men han hade inte synts till. Han hade väl fullt upp i sin lägenhet.

Nu hade jag mer än gärna velat tassa ut för att uträtta vissa nödvändiga saker, men jag kan jama, att det var faktiskt helt omöjligt. Det bara vräkte ner blött, och blåste! Fick bita i den sega ödlan igen, och klämma in mig på den hemska lådan. Sedan lade jag mig på husses säng för att vänta på att eländesvädret skulle upphöra. Piff låg i mattes säng under överkastet, och det var lugnt och skönt. Då hörde jag snabeldraken plockas fram.

Katt...du fåj låna min vovve

Nu är jag inte så orolig för den, men i sängen vill jag ha lugn och ro. För en gångs skull fick jag gehör för detta. Matte stängde till dörren till oss. "Där inne skulle han ändå inte vara", menade hon. Sedan hon dragit runt på draken i de andra rummen och tvättat golven, förstod jag vad hon menade. Minisen kom på besök med sin husse och matte. Det var kul att träffa honom igen, och han skrattade när han såg mig. Han gillar nog mig med.

 Ble du gla nu?

På söndagen gick det äntligen att tassa ut på morgonen. Hann med en hel del, innan det kom ner något väldigt obehagligt. Hårt regn, som studsade på marken. Och mera blåst igen. Bara att ge upp, och ställa in sig på inneliv. Det är väl innelivtiden nu.