En tom matskål...

En tom matskål är en tom matskål...

...även om den står i mitt växthus! Det är där jag tillbringat mycket av min tid senaste veckan. I somras vad det helt omöjligt att vara där, men nu är det precis lagom! Jag har en stol som jag brukar vila på. Den står strategiskt till så att husse kan se inifrån när jag vaknat. Då vet han att det är dags att utföra sitt betjäntjobb, alltså fylla på matskålen. Som ni kan se har han slarvat med att utföra sin plikt här! 

I stället var det matte som kom in där. Tyckte det var lika bra att följa med henne in i huset sen. Det har blåst och blåst en tid, och jag har inte varit så pigg på att vara ute länge på kvällen.

Nu har jag fått mat, vatten och toa i sängkammaren. Lisa sover på andra sidan dörren. Allt är lugn och frid. Och det är vad jag önskar er också den kommande helgen, redan den sista i september!

 

Nu har det slagit slint ordentligt!

Tack för de här åren, matte, jag kanske hälsar på nån gång...

Jag har bestämt mig för att flytta. Min matte är inte riktigt klok. Nu har hon fått för sig att hon ska ha nån slags fjärilsodling i mitt växthus!? Hon har visst tröttnat på blommor och tomater, och vill ha något mer levande? Och tydligen är mitt växthus perfekt för den sortens fjärilar hon tänker ha där! En hel rad med larver hänger redan litet varstans, och framåt sommaren ska det bli försäljning till människor som vill ha fjärilar i sin trädgård. Fast de som köper måste visa ett intyg först på att de har lämpliga blommor planterade, såna som fjärilar gillar.

Allt det där skulle väl vara okej, om det inte vore för en sak: Mitt växthus kommer hädanefter vara stängt för mig! Det var liksom droppen, helt oacceptabelt! Alltså tar jag min matskål och flyttar till någon som behöver en mogen och erfaren röd katt. Fast först ska jag kolla att det finns ett öppet växthus på tomten.

Mycket att se fram emot

Den här sortens helger gillar jag! Fler såna, tack! Båda mina människor hemma, sol = full tillgång till mitt växthus, och dessutom en bonus i att nästan alla mina favoritmänniskor kom på söndagen. Fast där måste jag erkänna, att jag brast något i värdskapet. Det var aningen för skönt i växthuset. De skulle kommit dit allihopa i stället, tycker jag.

Ibland måste jag förstås ut på fältet också. Saker och ting kan ju inte förbli helt okontrollerade. Riktigt glad blir jag, om jag vid en sådan runda upptäcker matte och husse på altanen. Det har hänt rätt ofta den senaste tiden. Att de sitter där är givetvis positivt i sig, men innebär också andra trevliga saker. Till exempel är Piff och Puff instängda i andra delen av huset, eftersom dörren till altanen är öppen. Och att den är det betyder i sin tur att jag kan tassa in till min matskål när jag behagar.

Om jag förstått det rätt, kommer det bli massor av varma och soliga dagar framöver? Det är sannerligen härliga tider som stundar!

Det börjar likna nåt!

Nu börjar det faktiskt likna nåt! Dörren till mitt växthus står öppen på dagarna. Min grop under hasselbusken är solvarm och inbjudande igen. Variationen av maträtter på restaurangen under fågelbordet börjar bli allt större. Livet håller med andra jam på att bli mer och mer njutbart!

Att kunna tassa in i växthuset som jag vill, rankar jag nog högst. Särskilt som det är rena sommaren där inne på dagarna. Idag, när matte öppnade dörren, var det nästan trettio grader där! Det, ni! Gissa vem som med välbehag lade sig tillrätta på stolen där inne för en stunds avkoppling i den muskelavslappnande temperaturen?

Enda minuset den här helgen inträffade i söndags morse, när jag blev överfallen med nacksprut. Fast det bara är februari, är visst de där hemska f-insekterna på gång. Väldigt dumt att de också gillar sol och värme. Väldigt dumt att de finns överhuvudtaget.

EN pålitlig katt

Vi har haft en skön hemmahelg, matte och jag. Ute har det blivit aningen tassvänligare, så mina stunder ute har ökat från absolut minimum till minimum. Jag har också hunnit kontrollera mitt växthus. Allt såg okej ut, frånsett den alltid stängda dörren. Ja, jag beordrade förstås matte att öppna för mig, men tyvärr stängde hon också när jag var klar med inspektionen.

I morse blev vi båda väckta av en signal på dörren. Klantiga matte hade glömt att hon beställt papper och annat, och att de alltid brukar komma väldigt tidigt. Matte fick på sig en rock och gick och öppnade, medan jag dröjde kvar i sängen. Kommer de inte med mat, får det vara.

Sedan har det varit en ganska bra dag. Har till och med fått en del sol på pälsen! Och så har jag haft besök hela eftermiddagen, av minisen och hans människor. Här är det jag som får upprätta katthedern, för Piff och Puff är så ogästvänliga. Bara springer och gömmer sig. Det finns, som jag alltid jamat, bara en katt här man jämt kan lita på.

Vad hände med dagen?

Trots att mina människor försvann med bilen nästan hela lördagen, är jag ganska tillfreds med min helg. Innan de for öppnades mitt växthus! Inte nog med det, jag hittade min matskål där! Självklart gjorde jag en snabb besiktning direkt dörren öppnades, men tassade rätt snart ut igen. Det var nämligen riktigt varmt och skönt i luften.

Härligt väder var det igår också, så nog var jag ute en hel del. Men ändå blir det inte de där riktigt långa dagsverkena som jag avverkat tidigare? Efter några timmar är jag nöjd på utelivet. I stället värmer jag upp husses säng. Kan det finnas något invändigt relä i kroppen som slår till så här års? Som tvingar en att vila mer? Det är härligt med jakt och patruller, men väldigt skönt att kura ihop och ta det lugnt också!

Den här dagen har varit en konstig sådan, för den tog sig liksom aldrig? Det började bli litet dag på morgonen, men sedan hände inget mer? Och vid tre upphörde försöken visst, för nu är det kolsvart igen. Ytterligare en sovdag att lägga till handlingarna.  

Vedhelg

Så blev det en alldeles vanlig helg. Jag har lagt ner mycket tid på att kontrollera hur husse lagt veden inne i vedboden. Förut låg den vid staketet. Det tyckte jag var bättre, för ibland använde jag den traven som spaningsplats. Inne i vedboden är spaningsobjekten försvinnande få. Dessutom är där nästan alltid låst. 

Förr, för länge sedan, innan den Stora Stormen kom och gjorde om min spaningstall till en ynklig förväxt stubbe, spanade jag ju alltid därifrån. Jag älskade min tall. Trots att själva liggplatsen fortfarande finns kvar på den, har jag inte förlikat mig med det nya utseendet. Har provlegat bara nån enstaka gång. En egenskap är dock intakt, som klösträd duger det alldeles utmärkt!

Och hurra för mitt växthus, som jag numera har full tillgång till. Eftersom dörren alltid är öppen, är det perfekt att kunna smita in där när någon öppnat vattenkranen där uppe. Särskilt igår hände det många gånger att någon vred på för fullt. Idag har det varit soligt och fint, men jag tassar ändå in i växthuset ibland och tar en paus i min stol. Det är jag värd.