Funderar och funderar

Här sitter jag och funderar som så

Är matte någon jag kan lita på?

Hon lockar och lovar att mat jag ska få

men har jag det inte allra bäst ute ändå?

Kan det vara nåt lurt, som jag borde förstå

och inte det gamla tricket än en gång gå på?

Jo, maten kan nog stå där den ska, i min vrå

men sen blir jag inlåst, och hon säger 'hej då'!

Så jag tänker och tänker, och gnuggar mina grå

väger för och emot, för att bästa lösningen nå

Man måste själv få besluta, för att bra man ska må

Men nu har jag bestämt, varav mitt svar ska bestå...

EN pålitlig katt

Vi har haft en skön hemmahelg, matte och jag. Ute har det blivit aningen tassvänligare, så mina stunder ute har ökat från absolut minimum till minimum. Jag har också hunnit kontrollera mitt växthus. Allt såg okej ut, frånsett den alltid stängda dörren. Ja, jag beordrade förstås matte att öppna för mig, men tyvärr stängde hon också när jag var klar med inspektionen.

I morse blev vi båda väckta av en signal på dörren. Klantiga matte hade glömt att hon beställt papper och annat, och att de alltid brukar komma väldigt tidigt. Matte fick på sig en rock och gick och öppnade, medan jag dröjde kvar i sängen. Kommer de inte med mat, får det vara.

Sedan har det varit en ganska bra dag. Har till och med fått en del sol på pälsen! Och så har jag haft besök hela eftermiddagen, av minisen och hans människor. Här är det jag som får upprätta katthedern, för Piff och Puff är så ogästvänliga. Bara springer och gömmer sig. Det finns, som jag alltid jamat, bara en katt här man jämt kan lita på.

Kan de bindas fast?

I morse var de oroväckande tidigt uppe, mina människor. Det borde egentligen vara positivt, med frukost i ottan för en gång skull. Tyvärr vet jag genom erfarenhet, att glädjen över denna förmån brukar bli kort? Och alldeles riktigt, jag hann knappt slänga i mig det sista i matskålen, innan husse kom fram och uppmanade mig att ta väl tass om matte. Nu skulle han iväg och jobba i norra landet igen. Suck och suck!

KAN man binda fast hussar??

Två stora resväskor bars ut, och så försvann de båda två. Hittills har jag kunna tassa adjö där ute, men idag fick jag inte följa med ut. Ja, fick och fick, jag ville inte heller för den delen. En snabb sniff vid dörren räckte för att få mig att backa tillbaka. 


Lyckligtvis är matte klok nog att stanna kvar i mitt hus. Även om det dröjde en stund -alldeles för länge- kom hon tillbaka i alla fall. "Ta väl tass om matte" sa han, husse. Till mig, inte till Piff eller Puff. Han vet vem han kan lita på. 

En helt annan sak

Man kan inte lita på matte längre. Nu har hon börjat rymma på riktigt! Jag började ana oråd redan på torsdagseftermiddagen, när min matskål på altanen fylldes med råge. Naturligtvis trevligt, men illavarslande. Mycket riktigt, framåt kvällen försvann hon. Hela natten var hon borta. Visserligen hade jag det rätt bra där ute med både sovplatser och mat, men principen! Ens människor ska vara hemma! Även om jag själv helst är ute på nätterna, men det är en helt annan sak.

Min hörna under tak på altanen

Inte nog med att hon var borta hela natten, inte förrän fram emot fredagskvällen orkade hon masa sig tillbaka. Tur för henne att det var varmt och skönt väder, annars hade jag minsann inte suttit och jamat välkommen när hon parkerat bilen. Jag brukar alltid vara noga med att jama om vad jag tycker när jag fått vara ute för länge vid dåligt väder.

Hela lördagen var det så skönt, snudd på flämtvarmt. Höll matte under uppsikt, ifall några nya rymningstendenser skulle visa sig. Nu satt hon dock mest i en stol på altanen och höll sig helt lugn. 
Den natten planerade jag att sova ute, men ändrade mig i sista stund. Egentligen var det väl så, att jag kom in för att äta en bit. Sedan tänkte jag tassa ut igen, men då sa matte att "nu fick jag allt vara inne". När jag senare på natten hörde hur regnet smattrade mot rutan, var jag rätt nöjd med det beslutet. Det händer att hon har rätt någon gång.