Så var det dags igen

Nu är han igång igen, husse, med sin otrevliga vana att

Lita på mig, jag sköter ruljansen så länge, husse!

lämna mig. Tidigt i morse var det "hej då, Gustav". Borde naturligtvis förstått att något var i görningen när både husse och matte klev upp medan det ännu var mörkt?

En som definitivt anade oråd var Puff! Hon kom säkert ihåg förra gången som bägge var uppe tidigare än normalt? Kunde bara betyda en sak tänkte hon: Deportering till det där hemska stället där man blev misshandlad och sedan inte kunde stå på benen när man kom hem! Så i stället för att jama efter mat, som hon alltid brukar göra varje morgon, var det helt tyst i huset. Men matte såg en katt fort krypa in under sängen. Där låg hon fortfarande kvar när matte och husse åkte!

Jag var naturligtvis inte det minsta orolig. Det var förstås trist att husse försvann, men jag är ju minst jamat van vid rutinerna, både vid avresa och hemkomst. I stället för att gömma mig, övervakade jag de sista bestyren med packningen. Sen fick de ge sig iväg utan mig. Det var skönare inne. Och så hade jag litet ovilat.

Godnatt, växthuset!

Mitt växthus ska sova hela vintern. Det ska bäddas in, och dörren kommer vara stängd, alltid. Jag har därför tassat runt och satt min parfym på strategiska platser.

Jag var förstås tvungen att se vad matte höll på med? Det varma, sköna golvet gillade jag, men där låg på tok för mycket plast överallt!

Nåjam, till slut kunde man faktiskt röra sig där inne. Då återstod bara att göra det sista, markera dörren ordentligt. Den fick sig en grundlig genomgång.

Hej då, växthuset, och tack för den här sommaren! Fast jag kommer nog och tittar till dig någon gång, när jag får tillfälle!

Funderar och funderar

Här sitter jag och funderar som så

Är matte någon jag kan lita på?

Hon lockar och lovar att mat jag ska få

men har jag det inte allra bäst ute ändå?

Kan det vara nåt lurt, som jag borde förstå

och inte det gamla tricket än en gång gå på?

Jo, maten kan nog stå där den ska, i min vrå

men sen blir jag inlåst, och hon säger 'hej då'!

Så jag tänker och tänker, och gnuggar mina grå

väger för och emot, för att bästa lösningen nå

Man måste själv få besluta, för att bra man ska må

Men nu har jag bestämt, varav mitt svar ska bestå...

Hej då på ett tag!

I kväll ska Piff, Puff och jag checka in på traktens 5-stjärniga hotell! Jag ska få enkelrum med alla faciliteter, bland annat eget uterum. Piff och Puff ska husera i ett dubbelrum, också det med möjlighet att lufta nosarna ute.  Hotellvärdarna brukar fotografera sin gäster och visa dem på bloggen, så är ni intresserade, kan ni nog gå in och kolla  hur bra jag har det? 

Vi ska stanna där ganska länge, och hinner säkert få tid till att stifta nya bekantskaper.  Jag tror faktiskt jag kommer trivas riktigt bra. Att jag ger detta hotell en femte stjärna beror främst på två saker: 1) Frihet att kunna tassa ut på egen gård. 2) Att där finns en Feliway-dosa inkopplad. 
Litet stämningshöjande dofter är aldrig fel, och att upptäcka ett nytt "ute" ska bli spännande!
 
Torsdag den 7 november är jag tillbaka, fylld av nya intryck, och har säkert massor att berätta för er! Ha det så bra till dess, alla mina vänner!

 

"Hej då", sa de

Jag har ju redan skvallrat om att mina människor inte skötte sina ålägganden i helgen. På fredagen bara övergav de oss helt fräckt. "Nu får ni passa huset, hej då!", fick vi höra, innan de stängde dörren från fel sida och försvann.

Visst blir det väldigt trist när man blir ensam, utan människor? I alla fall tycker vi det. Blir mest att man sover. Men på eftermiddagen dagen därpå hörde jag ett härligt ljud, motorbrummandet av vår bil. Och jag kan meddela, att det verkligen var i elfte timmen, för nu brann det i knutarna. Eller rättare jamat, höll det på att brista både här och där. Hade nämligen i det längsta avstått lådbesök.

Matte kunde inte öppna dörren fort nog, så jag hjälpte till med nosen, och sen rusade jag iväg fortare än blixten. Inom några sekunder var jag utom synhåll. Jag använder ju aldrig området runt mitt hus som toalett. Så diskret har jag varit, att på tio år har varken matte eller husse någonsin hittat något jag lämnat.

Nu har utevistelserna blivit som vanligt igen. Nästan inga, alltså. Några gånger har jag tagit flera tass-steg ut innan jag noterat den fruktansvärda kylan. Som en klok katt har jag då backat tillbaka, tacksam för att jag har ett varmt hus att retirera till.  

Gå du!

Men mjaou, hej matte! Har jag varit ute sen i morse? Oj då, är det redan kväll? Hungrig? Komma in?

Men kolla på trädet där borta ...så intressant det blev, helt plötsligt! För att inte jama om busken här framför...Mina träd- och buskstudier har blivit sorgligt eftersatta en tid. Dags att spotta i tassarna och ta tag i saken. Hyggligt att du kom ut, matte, men nu kan du gå. Hej då!

Kanske lika bra

I lördags morse blev jag glatt överraskad när matte och husse faktiskt väckte mig. Det vanliga är tvärtom. Jag hade ju klagat på deras ovilja att vakna och stiga upp i en vettig tid. Hade de äntligen insett det riktiga i min åsikt?

Fast något skumt var det. Bara husse åt frukost. Sedan sa han hejdå till matte och mig, och jag såg honom försvinna med den där bilen som stått här sedan han kom i början av sommaren. Nu skulle den och husse tillbaka till norra landet. Det var ju inget kul att tassa hej då till husse. Dessutom hade jag inte fått min frukost ännu. Nästan lika illa.

Numera tassar jag inte ut förrän jag fått åtminstone litet av blötmaten som jag får till frukost. Fast jag tar bara och provsmakar litet i första omgången. Slickar såsen, och får god smak i munnen. Efter det har jag affärer av privat natur att uträtta utomhus. Sedan de är avklarade, och jag gjort en första sväng runt Mitt Område, lägger jag mig på trappan och inväntar dörröppning. Det är då det är dags för min riktiga frukost. Allt blötmat jag lämnade förut, mmmm, så gott den smakar! 

I söndags blev det ingen tidig väckning. Inte i morse heller. Men kanske är det lika bra. I alla fall om tidiga väckningar innebär tassa adjö.

Vaktombyte

Jag har tvingats tassa hej då till min allra bästa favoritgäst idag. Men husse kom hem igen sent igår kväll. Man får vara nöjd när något bra uppväger det dåliga. Men jag kommer absolut sakna min gäst. Särskilt på nätterna. Det var så trivsamt att ha henne helt för mig själv, utan rädsla för Piffar och Puffar. Fast husse är bra, han med. Hans sköna mjukmage i soffan toppar det mesta. 

I den bästa av världar skulle jag förstås ha alla de bästa människorna omkring mig. Favoritgrannen skulle också sova här. Fast det kanske vore dumt? I vårt kylskåp finns ju aldrig sådana godsaker, som han har i sitt? Kanske är det bäst som det är. Man får tänka sig för när man önskar saker. 

Så var det 'hej då' igen...

Jahajam, så är det dags att jama 'hej då' igen, men nu blir det bara till på måndag i alla fall. Två dagar tappar jag bort, men jag får försöka rapportera senare vad som hänt. Nu blir det så här, att jag och min favoritgranne ska samarbeta med att passa Piff och Puff. Han får sköta mat och sånt, så ska jag se till att de inte hittar på bus här. Ska försöka att inte vara för sträng. Jag vet, att jag brukar bli aningen barsk när jag inte får komma ut.

Mycket tvätt kommer det bli

För inlåst är vad jag kommer förmodligen vara. Det känner jag redan, att jag inte gillar. Dels för att jag inte får sköta Mitt Område förstås, men också för att jag blir tvingad att uppsöka den förhatliga lådan. Jag tycker det är så besvärligt att gräva ner saker och ting där. Håller på jamarlänge, men ändå blir det inte riktigt bra.

Men jag skulle heller inte vilja vara ute i fyra dagar. Skulle säkert sakna min sovfåtölj inne i värmen. Så det är väl bara att bita i den sega ödlan och acceptera det hela. Om det nu inte blir skapligt väder. Då ska jag försöka övertala grannen om utetassning. Vi får se. På måndag är jag alltså tillbaka med mycket att jama om. Ha det så bra allihopa till dess!

När man säger 'hej då'

Och det är precis vad jag tänker på just nu. För nu måste jag överge er jättelänge. Sexton dagar!!! Det är så lång tid, att jag nästan inte kan föreställa mig det? Alla övertalningsförsök att slippa detta har naturligtvis inte resulterat i något. Nädå. 

Här har bokats rum på pensionat igen. Mitt lyxpensionat, påstår matte. Jodå, nog gillar jag människan som ger mig mat där. Och rummet är väl rätt okej. Om det inte vore för en sak. Det är låst! Jag har minsann sett i fönstret där, att det finns massor med spännande saker att upptäcka utanför. Det får jag aldrig någon chans till. 

Jag får väl använda tiden till att fundera på allt jag ska tassa ner när jag är tillbaka igen. Då ska jag jama om hur många stjärnor jag tilldelar pensionatet den här gången. Och om jag får några justa grannar. Men mest av allt ska jag tänka på vad härligt och roligt det ska bli att få träffa er alla igen!

Hoppas ni kommer ha det bra den här tiden, allihopa! Jag är tillbaka måndag 10 oktober.