Hej då på ett tag!

I kväll ska Piff, Puff och jag checka in på traktens 5-stjärniga hotell! Jag ska få enkelrum med alla faciliteter, bland annat eget uterum. Piff och Puff ska husera i ett dubbelrum, också det med möjlighet att lufta nosarna ute.  Hotellvärdarna brukar fotografera sin gäster och visa dem på bloggen, så är ni intresserade, kan ni nog gå in och kolla  hur bra jag har det? 

Vi ska stanna där ganska länge, och hinner säkert få tid till att stifta nya bekantskaper.  Jag tror faktiskt jag kommer trivas riktigt bra. Att jag ger detta hotell en femte stjärna beror främst på två saker: 1) Frihet att kunna tassa ut på egen gård. 2) Att där finns en Feliway-dosa inkopplad. 
Litet stämningshöjande dofter är aldrig fel, och att upptäcka ett nytt "ute" ska bli spännande!
 
Torsdag den 7 november är jag tillbaka, fylld av nya intryck, och har säkert massor att berätta för er! Ha det så bra till dess, alla mina vänner!

 

Hej igen!

Har ni väntat? Det har jag med! Men nu är jag äntligen hemma! Hon på pensionatet påstod att jag hade trivts bra. "Gustav, han bara är" sa hon till matte. "Han flyttar in, och bor in sig direkt". Men jag jamade minsann på hemvägen ingående om min inställning till pensionatsvistelser, och gjorde ett och annat tillrättaläggande i frågan. Bara så att matte och husse ska inse att jag anser att denna typ av semester inte är lika trevlig som den de varit iväg på.

Jag är dock tacksam att jag slapp följa med dem. De hade åkt lååångt bort till en jättestor stad med massor av bilar. Och inte en enda katt såg de på hela tiden. Stackars människor som bor där.

När jag kom hem tassade jag direkt ut ur buren och gjorde en första besiktning över Mitt Område. Tyvärr medgav vädret inte någon grundligare undersökning. Blev tvungen att påjama intassande. Då stod välkomstkommittén och väntade. Jag var måttligt road. Flydde till ytterdörren. Vad var väl blött nedfall mot det jag visste skulle komma?

Jahajam...Puff avklarad...men nu blir det värre

Ja, jag veeet att jag luktar konstigt

Jag har varit på pensionat, har jag ju jamat...fattar du dåligt?

Men nu får du väl ge dig i alla fall!

Finns det tålamodsmedaljer, tro?

 Man kan tro av bilderna att detta avklarades på kort tid, men det vill jag ha jamat, att så är inte fallet. Åtminstone kändes det som en evighet. 

Nu har jag förstås en massa arbete att ta igen där ute. Måste ju markera hela Området igen, så ingen får för sig att ta sig friheter. Regn och blåst är otrevligt, men hindrar inte min plikttrogenhet. Och på något sätt känns inte det blöta så mycket när man suttit instängd på pensionat.
 

När man säger 'hej då'

Och det är precis vad jag tänker på just nu. För nu måste jag överge er jättelänge. Sexton dagar!!! Det är så lång tid, att jag nästan inte kan föreställa mig det? Alla övertalningsförsök att slippa detta har naturligtvis inte resulterat i något. Nädå. 

Här har bokats rum på pensionat igen. Mitt lyxpensionat, påstår matte. Jodå, nog gillar jag människan som ger mig mat där. Och rummet är väl rätt okej. Om det inte vore för en sak. Det är låst! Jag har minsann sett i fönstret där, att det finns massor med spännande saker att upptäcka utanför. Det får jag aldrig någon chans till. 

Jag får väl använda tiden till att fundera på allt jag ska tassa ner när jag är tillbaka igen. Då ska jag jama om hur många stjärnor jag tilldelar pensionatet den här gången. Och om jag får några justa grannar. Men mest av allt ska jag tänka på vad härligt och roligt det ska bli att få träffa er alla igen!

Hoppas ni kommer ha det bra den här tiden, allihopa! Jag är tillbaka måndag 10 oktober.