Och vad är nu detta för märkvärdigt? Vad jag gör här är ju hur naturligt som helst? Nä, jag sitter inte och vilar! Jag kissar. Och det var allra första gången någonsin som detta skedde inför publik! Matte, alltså. Hittills har jag nogsamt skött mina toalettbestyr litet avsides, utom synhåll.
Matte och jag hade just hämtat posten när jag märkte hur det tryckte på. Passerade precis över en lövhög som kändes lagom krafsvänlig. Man vill ju kunna städa efter sig! Naturligtvis
har mina markeringar ibland varit offentliga. Revirgränserna är där de
är, och måste hållas efter på plats. Går ju inte att dra med sig en
buske till ett undanskymt ställe för besprutning? Men att markera, det är ju en helt annan sak än att tömma blåsan!
Hon hade i alla fall vett att hålla sig litet avstånd, och låta mig sköta mitt ifred. Alltid något.
Om min toalett tycker jag inte. Den är verkligen i nödlösning, i ordets rätta bemärkelse. Ni kan ju tänka er själva, hur det känns med den lilla ytan, för en som normalt har tillgång till en obegränsad sandlåda utanför huset? Men jag accepterar, att jag ibland inte har något val. Till exempel om jag, trots tappra försök, inte lyckas få liv i någon av mina människor på natten.
Jag minns med fasa en gång för länge sedan, när husse av misstag vänt lådan med luckan mot väggen, när jag kom dit på natten! Det bästa jag kunde komma på, var att lägga mina högar på den lilla mattan som låg framför lådan. Tyvärr kunde jag inte krafsa över det hela, något jag annars är mycket noga med.
Om jag tänker på den pinsamheten, är det väl ändå okej med toalettbesöken nu. Jag kan åtminstone gömma undan alltihop!
Nu bara måste jag få klaga. Jag avskyr det här vädret! Har aldrig tyckt så illa om det här hemskt kalla, som jag gör nu. Matte försöker lura ut mig ibland, men det går jag inte på! Känner på nosen det isiga som strömmar emot mig, så jag aktar mig att komma för nära dörren. Har ju varit med förr, vet att jag plötsligt kan befinna mig där ute på något obegripligt sätt?
Att tassa ut två gånger om dagen är vad jag kan sträcka mig till. En gång brukar bli när matte går för att hämta ved. Passar bra, eftersom min toalett råkar vara placerad under vedboden. Hinner precis uträtta det jag ska, för att sedan följa med matte in i huset igen. Gissa vem som är först innanför dörren?
Jag har ju redan skvallrat om att mina människor inte skötte sina ålägganden i helgen. På fredagen bara övergav de oss helt fräckt. "Nu får ni passa huset, hej då!", fick vi höra, innan de stängde dörren från fel sida och försvann.
Visst blir det väldigt trist när man blir ensam, utan människor? I alla fall tycker vi det. Blir mest att man sover. Men på eftermiddagen dagen därpå hörde jag ett härligt ljud, motorbrummandet av vår bil. Och jag kan meddela, att det verkligen var i elfte timmen, för nu brann det i knutarna. Eller rättare jamat, höll det på att brista både här och där. Hade nämligen i det längsta avstått lådbesök.
Matte kunde inte öppna dörren fort nog, så jag hjälpte till med nosen, och sen rusade jag iväg fortare än blixten. Inom några sekunder var jag utom synhåll. Jag använder ju aldrig området runt mitt hus som toalett. Så diskret har jag varit, att på tio år har varken matte eller husse någonsin hittat något jag lämnat.
Nu har utevistelserna blivit som vanligt igen. Nästan inga, alltså. Några gånger har jag tagit flera tass-steg ut innan jag noterat den fruktansvärda kylan. Som en klok katt har jag då backat tillbaka, tacksam för att jag har ett varmt hus att retirera till.
Det vill jag jama med en gång. Jag kräver en del. Somliga verkar tro, att vi katter bara ska sitta och vara söta och vara till behag. Själva har de massor av olika behov, men förstår inte att vi också har våra. Och så blir de arga och besvikna. En del blir så elaka. Här i bloggbyn har jag hört de mest förfärliga historier om hur människor betett sig mot katter. Därför är det viktigt att förstå att vi faktiskt kräver vissa saker.
Bra mat, ren toalett. Hjälp med pälsvård. Klösträd. Leksaker. Vi kan också bli sjuka, och behöva medicin och till och med sjukhusvistelse. Alltså måste vi vara försäkrade. Givetvis ska vi vara id-märkta på något sätt, om vi är ute. Kastrerade, om vi inte ska ha ungar. Våra människor måste kunna ordna för oss med daglig tillsyn när de reser bort. Alltså kostar jag pengar, och kräver extra arbete av mina människor. Det är viktigt att känna till, innan man bjuder in en katt att bo hos sig.
Har jag inte glömt något jag behöver, undrar du? Jo, men jag har sparat det viktigaste till sist. Kärlek! Och det är just det, som jag också ger tillbaka, när jag har det bra hos mina människor. Massor med kärlek, varje dag. Ständigt jamar jag till matte och husse, vad jag gillar dem. Jag vill gärna vara nära, och delar ideligen ut ömhetsbetygelser.
Nu vet jag, att alla mina kompisar här har väldigt bra kattliv tillsammans med sina människor. Men skulle det titta in någon som funderar på att bo med en katt, så måste du veta om just detta, att jag kräver en del, men du får min kärlek. Bara du sköter om mig väl.
Önskar er alla en härlig helg i solen! Vi tassas igen på måndag!
Idag ska jag jama om något riktigt skämmigt, som inträffade för en tid sedan. Fast det var INTE mitt fel. Det vill jag ha jamat med en gång.
Så här var det. Det var kväll, och jag låg och sov i min fåtölj som vanligt. När matte och husse gick och lade sig, stängde de dörren till vardagsrummet, där jag låg. Det är jag van vid, så jag öppnade inte ögonen ens gång.
Men så hände något ovanligt. Ja, det har faktiskt inte hänt på många år. Jag vaknade, och kände...ja, att det trängde på där bak. Om ni förstår, vad jag menar? Nu vet jag förstås var kattlådan finns, så jag tassade dit för att utföra ett och annat. Bara för att upptäcka...där finns ingen ingång!!! Panik och elände! Vad skulle en stackars katt hitta på i sin stora nöd?
Själv tycker jag, att jag löste problemet både logiskt, elegant och praktiskt. Finns ingen toalett, så får man givetvis använda det som är tillgängligt: Toalettmattan! Det är ju inom samma sfär, så att jama.
T.f. toalett
Det var första -och säkert sista- gången som husse satte lådan på fel håll sen han gjort i ordning den. Tänk, att han lyckades pricka in just den natten jag behövde, det jag behövde!?