Lisa: Hemligt värre!

Hallåjam, ser ni mig??

Matte jobbade på kontoret. Jag kom och ville hjälpa till. Fick inte det?? Blev sur. Hoppade in i en låda. Upptäckte ett utrymme allra längst in.Och vet ni vad? Det var en hemlig del! Matte trodde lådan slutade efter kuverten?! Och inte nog med det! Där fanns en hemlig utgång också!! 

Matte tänkte precis dra ut lådan så att jag skulle komma ut litet lätt. Då kom jag spatserande på golvet från baksidan av skrivbordet!! Hur det gick till jamar jag förstås inte. 

Hon kan gott ha något att fundera på.  

Varför låda när det finns...

Jag har kommit på något riktigt praktiskt. Att kissa på lådan är jag inte så förtjust i, även om jag gjort det hittills, som anständig katt. Men vet ni vad, jag har hittat ett ställe som är mycket enklare! Avloppet i duschen! Bara dörren in till toan är öppen, kan jag knalla in och sätta mig. Inget krafsande behövs, bara att resa sig och tassa därifrån. Sen brukar matte komma och spruta vatten där, men då har jag redan hunnit sätta mig i säkerhet. 

Visst har jag tänkt ut det finurligt?

Det ringde på dörren...

Det ringde på dörren, och jag skyndade mig dit. Jag fick hjälp av husse att öppna dörren. Utanför stod matten till skällisen på granntomten. Det är nog ganska längesedan jag berättade att skällisen inte är ensam fyrtassing där. En kattfröken hör också till familjen. Eller hörde, rättare jamat. 

Hon och jag hade en ganska strikt uppdelad relation. Vi helt enkelt patrullerade på olika tider. Om någon gjorde överträdelser därvidlag, jamades det skarpt tillrättavisande. Men det stannade vid det. Vi har aldrig burit tass på varandra.

Nu fick jag veta att hon vandrat över Regnbågsbron, sjutton år gammal. Och matten hade med en massa mat, kattsand och en låda. Om vi ville ha? Jag tackade givetvis direkt ja till maten, som jag fick ett smakprov av. Sanden och lådan var jag mer tveksam till, men då sa matte, som också kommit dit, "ja, tack".

Nu har jag en stor hink med mat för mogna katter. Mat, som en annan katt aldrig fick äta upp. Det är litet sorgligt. Men det är ju så det är. En dag behöver man ingen mat mer. Till dess ska man äta och leva så bra man kan.

Något bra i alla fall

En positiv sak har hänt sen sist. Husse har kommit hem igen! Och nu har han lovat att inte överge mig på många veckor. Det kunde knappast ha passat bättre än nu att få tillbaka husse med tillhörande trampvänliga mjukmage! Vilket eländigt väder det har varit! Kallt, blåst och snö, rikligt av allt. Desto skönare då att ha en hussemage att krypa upp på. Att han sen försöker begränsa min tassmassage struntar jag i! Jag bara måste få utlopp för mina känslor!

Trots att jag tassar ut, (motvilligt,) bara ett par gånger om dagen, har jag hittills kunnat undvika besök i den otäcka lådan. Matte har gjort i ordning en egen låda till mig. Den får fungera som nödbromsen på ett tåg. Enbart vid akut fara. Matte är litet fundersam på hur en katt -jag- kan klara att göra ifrån sig det den behöver bara två-tre gånger per dygn? Det skulle ju aldrig hon göra? Nä, så är hon heller inte lika väl konstruerad som jag!  

Tröst-kattong

Känns gott att sitta här och tänka en stund

Jag vet inte hur det är med er, men jag blir lätt deprimerad av det här vädret. Tänk, hur det brukar vara på morgnarna...? Hur härligt det är att få tassa ut efter litet frukost! Jag brukar skynda mig iväg, allt jag kan. 

Men nu? Jag sticker ut nosen vid ytterdörren, bara för att konstatera att inga förbättringar skett sedan sist. I stället hoppar jag upp på skrivbordet, för att därifrån få utlopp för åtminstone litet av spaningsbehovet. Där sitter jag sedan länge, i godan ro. Ibland gör jag en trevare, och ber matte öppna dörren. Bara utifall att. Det kan ju ha skett ett under där ute? Hittills har det inte hänt. 

För att trösta och roa mig litet, kan jag då hoppa ner i min ganska nya kattong. Den, som kom med en massa mat för ett tag sedan. Där kan jag sitta en stund och filosofera. Och krafsa litet, för den är klovänlig. Men nej då, jag gör aldrig det i den, absolut inte! Jag vet väl skillnad på låda och kattong!?

Men varför klaga? "Ingen storm varar för evigt" tassade jag ner i fredags. Ingen vinter heller. Snart blir det full fart ut efter frukost igen.

   

Husse prickar rätt

Idag ska jag jama om något riktigt skämmigt, som inträffade för en tid sedan. Fast det var INTE mitt fel. Det vill jag ha jamat med en gång.

Så här var det. Det var kväll, och jag låg och sov i min fåtölj som vanligt. När matte och husse gick och lade sig, stängde de dörren till vardagsrummet, där jag låg. Det är jag van vid, så jag öppnade inte ögonen ens gång.

Men så hände något ovanligt. Ja, det har faktiskt inte hänt på många år. Jag vaknade, och kände...ja, att det trängde på där bak. Om ni förstår, vad jag menar? Nu vet jag förstås var kattlådan finns, så jag tassade dit för att utföra ett och annat. Bara för att upptäcka...där finns ingen ingång!!! Panik och elände! Vad skulle en stackars katt hitta på i sin stora nöd? 

Själv tycker jag, att jag löste problemet både logiskt, elegant och praktiskt. Finns ingen toalett, så får man givetvis använda det som är tillgängligt: Toalettmattan! Det är ju inom samma sfär, så att jama.

T.f. toalett

Det var första -och säkert sista- gången som husse satte lådan på fel håll sen han gjort i ordning den. Tänk, att han lyckades pricka in just den natten jag behövde, det jag behövde!?