Om jag inte blåst bort

Regnat hela dagen? Komma in?? Husse har också försökt locka in mig. Ville inte då heller. Har det bra här under mitt lilla tak. 

Och nu blev det ännu bättre!

Husse har flyttat in soptunnan från vägen, för det ska visst blåsa alldeles väldigt i morgon och på lördag. Om jag har inte har blåst bort hörs vi nästa vecka! Ha det så fint i helgen! 


 

Måste få klaga litet

Jag måste få klaga litet på det dumma regnandet. Det ställer till det för mig. Ingen kan påstå att jag inte har försökt, för det har jag. I lördags kväll kallade matte mig för 'tapper' när jag till slut tassade ut i ösregnet och blåsten. Men då hade jag först gjort otaliga besök vid ytterdörren för att få en bild över läget. Suttit där och funderat, tills matte eller husse menat att det blev kallt där inne. Till slut måste jag inse att det dessvärre inte skulle bli bättre än sådär.

Ska vi ha det så här, undrar jag? Och det frågar jag mig rätt många gånger varje natt nu. Kan lova att ingen i grannskapet kan undgå att höra mig! Människorna säger att det är tur att vi inte bor i lägenhet, vad de nu menar med det?

För att avsluta i litet positiv anda, så har jag faktiskt kunnat vara ute flera timmar på förmiddagen idag. Det är riktigt varmt, + 8 grader. Kanske finns det hopp i alla fall?


  

Det finns faktiskt gränser!

Ut???    IDAG???

Hur kan de ens fråga?

Det trodde jag aldrig!

Kolla! Jag har ju TVÅ ögon!

PLUS idag: Mitt öga är nästan helt öppet igen! Min favoritgäst är fortfarande kvar. Dessutom har min husse kommit hem! Ser fram emot massor med gos ikväll!

MINUS idag: Pälsen höll på att blåsa bort på förmiddagen, så jag blev tvungen att be om att få komma in. DET trodde jag väl aldrig för några dagar sedan, att jag frivilligt skulle göra?


 

Blåst

Oj, vilken slö helg jag har haft! Det har blåst och blåst, så jag har inte haft minsta lust att vara ute. För att inte helt förfalla till lättja, har jag i alla fall gjort ett par inspektioner i monsterskåpet. Passade på när några av kastrullerna låg i diskmaskinen. Tomrummet efter dem på hyllan underlättade ordentligt jobbet med att ta mig in i det allra mörkaste och mest intressanta hörnet. Hittade inget av värde där inne, inte denna gången heller.

Men idag, kan ni tro, att det varit riktigt kalasväder! Det var alldeles ljust ute. Solsken! Så nu har jag gjort oanmälda inspektioner av restaurang Pipiga Pilfinken flera gånger. Gästerna är fler än någonsin, men alla saknar fortfarande social kompetens. De ger sig iväg i samlad flock så fort jag närmar mig för litet samvaro?

Nu hoppas jag på fortsatt arbetsvänligt väder några dagar, så jag hinner kontrollera det viktigaste.



 

Ingen hög ribba

Har jag jamat tidigare att det har blåst? Nu har det blåst! Jag börjar faktiskt bli ganska less på vädret, som det beter sig just nu. Det är liksom bara att gå och lägga sig igen efter frukost, sen man kollat förutsättningarna för utejobb. 

Om man ska se det positivt, har jag haft en lugn och skön helg, med massor av vila. Mina människor har varit hemma, och husse har fått mycket magmassage. Märkligt nog skriker han "inte klorna" oavbrutet under behandlingarna? Jag brukar bara ignorera det. Utan klor blir det ju ingen effekt alls!?

I natt har det alltså blåst. Jag hörde förstås oväsendet, och avstod från att vara väckarklocka till matte och husse i morse. Har insett att det är lådbesök som gäller när nöden så kräver. Att krafsa där inne är ungefär den motion jag får just nu. Och att tassa till matskålen och hoppa upp på sängen. Så ni förstår, ribban ligger inte särskilt högt idag.

Mycket tacksam

Njaaaaaam...tror jag väntar litet

Jag är väldigt tacksam för detta, att jag har ett val. Är inte tvungen att vara ute, om jag inte vill. Och det ville jag inte idag. Efter en stunds okulär besiktning tog jag beslutet att stanna kvar inne i värmen. 

I natt, när det regnade och blåste, tänkte jag på alla stackars katter som måste vara ute i ovädret. Medan jag hade det varmt och gott i sängen hos matte.

Att kunna välja är verkligen inte självklart, fast det borde vara en rättighet. Jag är i alla fall mycket tacksam över att jag kunde vända på tassen idag, och välja bort regn och kyla.

Jag är ju här!

"Är Gustav ute?" undrade matte. Hon hade inte sett mig på

Jag är ju HÄR, matte!

hela dagen. Hade hon varit uppe i anständig tid på morgonen hade vi träffats. Nu hann jag med både en morgonrunda ute och komma in igen innan hon behagade kliva upp. 

Egentligen var det både rätt varmt och uppehåll, men det blåste litet för mycket i pälsen för min smak. Alltså valde jag innelivet idag. Tassade in i gästrummet och hittade igen min låda på sängen där. Den har fått stå oanvänd ett bra tag. Så länge att matte inte ens kom på idén att leta efter mig där. Först när både hon och husse varit ute flera gånger utan att jag kommit, började de leta på allvar. Och hur svårt var det att hitta mig? Jag låg ju här hela tiden!!!

Vilken turhelg!

Det har hänt mig något rätt dramatiskt den här helgen. Jag har blivit jagad av en hund.

Hade just avslutat ett vaktpass vid restaurang Pipiga Pilfinken, som för övrigt börjar få full verksamhet nu, och hade förflyttat mig till utfarten från min tomt. Satt där och spanade neråt gatan, när jag såg en hund, litet större än jag själv, komma rusande i full fart från andra hållet. Utan kopplad människa! 

Alla varningsklockorna slog på, och jag förberedde direkt flyktvägen. Vände genast på tassarna, och tog sikte på trappan in till huset. Strax därpå kom den rackaren jagande efter mig -in på min tomt!- men då kom lyckligtvis matte till min undsättning. Hon kom precis ut från växthuset, och sade på skarpen åt hunden att försvinna. Samtidigt kom hundens människa på gatan, och ropade "kom hit" högt och argt. Jag pustade ut en stund på farstubron, men sen kände jag för en stund vila, inne i säkerhet.

Dessutom hade jag kunnat blåsa bort morgonen därpå. Åtminstone om jag fått tassa ut som jag ville, vid fyra-tiden. Nu blev jag varken hundmat eller bortblåst. Vilken tur!

Från moll till dur

I fredags kidnappade matte min bästa gäst! Åtminstone försvann de tillsammans mitt på dagen, och när matte litet senare kom hem, var hon ensam? Det var väldigt tråkigt, måste jag jama, för hela veckan hade jag det så underbart bra. Som jag har njöt av all extra kärlek jag fick av favoritgästen! Men på fredagskvällen fick jag hålla till godo med matte igen, när det var läggdags. Höll henne sällskap ända tills hon började titta på en film om en simmande katt. Det blev litet för högljutt för min del, så jag tackade för mig och drog mig tillbaka till ett lugnare rum.

Lördagen har jag strukit ett streck över, all utevistelse var omöjlig om man ville stanna kvar på marken. Försökte flera gånger i de olika dörrarna, men det räckte att höra vrålet där ute för att backa. Men sen! Livet har återvänt, ljuset har skådats och humöret är i topp! Varm sol och många plusgrader har möjliggjort ett nästan normalt liv igen! Alltså, att man tassar ut på morgonen, och sedan stannar kvar där hela dagen. Det var längesedan det hände. Men gissa om jag har njutit över att äntligen få uppleva det igen?!

Kattens list

Man skulle kunna jama att jag åkte på en blåsning den här långhelgen. Det har räckt att höra dånet där ute på altanen för att alla varningsflaggorna skulle hissas. Jag har därför med full kraft gått in för att vidareutveckla och förfina de metoder för dörrspaning, som jag utan någon särskild framgång försökt införa tidigare. 

Resultatet är fortsatt relativt nedslående, men ganska mycket dörröppnande har jag ändå lyckats utverka. En sån här gång är det en klar fördel att leva med två människor! Det ska man utnyttja! Om jag inte tassat ut när den ena öppnat, verkar den andra tänka att "när jag öppnar vill han nog gå ut?" Vilket jag givetvis inte haft en tanke på! Men på så vis hinner jag med en stunds spaning till. "Kattens list övergår människans förstånd", är det inte så det heter?

Annars håller jag ett vaksamt öga på Puff. Hon har börjat låta underligt ibland? Host-nyser, liksom. Jag brukar skynda mig dit för att kolla vad som står på, även om jag tror att hon inte uppskattar mitt intresse? Matte säger att Puff ska få åka till vettisen och sova senare i veckan. Uschjam, jag vill bara sova här hemma!!! 

Jag tar en liten paus i morgon, är tillbaka på onsdag!

Och väderguden var i högform

Jag vet att jag klagade på vädret förra måndagen. Det verkade inte hjälpa ett dugg? I fredags var det helt bedrövligt! Jag lovar, det var totalt omöjligt att tassa ut för att utföra angelägna ärenden. Inte nog med att det blåste hårt, det vräkte ner blött också! När hela dagen gått utan att jag kunnat...ja, ni vet, det där, krävde jag att åtminstone få komma ut på altanen på kvällen. Där har jag ju min lilla koja under tak. Låg sedan där i många timmar och väntade på att väderguden skulle bättra sig. Matte och husse var ute flera gånger och undrade om jag inte skulle komma in? I det längsta ignorerade jag deras inviter, men till slut måste jag mycket motvilligt ge upp. Kan meddela att jag därmed krävde väldigt tidigt dörröppnande på lördagen. Och att min begäran faktiskt omgående beviljades!

Resten av helgen har varit lugnare. Jag njuter av att husse är hemma, och visar honom min tacksamhet genom att ge magmassage flera gånger om dagen. Men en del sova blir det. När jag var yngre, brydde jag mig inte om kylan, inte så mycket i alla fall. Nu är det som om pälsen inte är lika varm längre? Det är tur att jag har ett varm hem att bo i.


    

Jag vet vad som är viktigt

Så har det varit helg igen. Även om det blåste en del i lördags, kunde jag ändå ägna mig åt det jag helst gör när solen lyser. Ni vet nog vad? Som extra bonus hittade jag matte på eftermiddagen sittande på altanen i ett hörn, som är helt i lä. Där låg jag länge i hennes knä i solen, och vi hade det så mysigt!

Igår gömde sig solen mest. Men i stället upptäckte jag till min glädje att grannarna mitt emot, de som bjuder på grädde, hade anlänt. Det är alltid trevligt att träffa gamla vänner! Annars har jag börjat begränsa mitt ansvarstagande för omgivningen. Tycker det är skönast hemma på min egen tomt. När jag var yngre sträckte sig Mitt Område från gatans början till dess slut, och på bägge sidorna. Men, som en numera mogen katt, prioriterar jag det viktigaste. Matte och husse är trots allt de som behöver min närvaro mest!

Där fick de nåt att fundera på

Det blev en annorlunda eftermiddag igår. Först försvann husse och matte en stund. När de kom tillbaka blev jag utkörd ur mitt växthus, trots att jag på alla sätt visade att jag ville vara kvar där. Husse påstod att det började bli så dåligt väder att han måste stänga?  Det är väl då som jag behöver växthuset som allra mest?

Nåjam, jag följde med in. Sen hände inget på en lång stund. Några timmar, eller så. Då började husse undra var jag var? Han är väl inne, trodde matte? Och så började de leta. Och leta. Och leta. Först på sängarna, soffan, i igloosarna, i gästrummet. Sedan under sängarna, under borden. Överallt. För säkerhets skull gick de runt några extra varv, ifall de missat nåt ställe?

Husse klädde på sig regnjacka och gick ut och kollade i vedboden. Tog en runda runt området, längs vägen och stranden. Var rädd att jag blivit påkörd, eller fastnat nånstans. För eftersom jag inte var inne, måste jag ju vara ute? Det började bli mörkt. Och nu var vädret riktigt, riktigt ruggigt, med regn och mycket hårda vindar. Sånt väder, som jag aldrig är ute i frivilligt. Matte ropade och ropade. Allt utan resultat.

Så hände det sig att det började det ryka in från braskaminen i den starka blåsten. Blev rätt rökigt i vardagsrummet. Då hade jag ingen lust att ligga kvar där längre. "Nämen!" utropade matte förvånat. Och lyfte upp mig. "Var kom han ifrån?" undrade husse. 

Inte ville jag berätta. Det är bra att ha en hemligt sovställe.

Här är jag igen!

Någon som saknade mig igår? Jag saknade i alla fall möjligheten att kunna jama det senaste. Min dator bestämde sig för att lägga av i lördags, och eftersom den var gammal och trött har den fått pension. Igår kväll fick jag en ny och fräsch, så nu hoppas jag allt ska fungera igen!

Ni flög väl inte iväg i blåsten i helgen? Nä, ni var väl kloka  nog att hålla er inne, precis som jag. Hörde hur det ven och smällde där ute, så jag hade ingen brådska alls upp i lördags morse. Tog en rejäl sovmorgon med matte för en gång skull.
 
Tyvärr hade blåsten inte blåst ifrån sig ordentligt, utan det fanns mer sparat till på söndag och måndag. Även då blev växthuset min räddning. Jag riktigt pressade mig in genom dörren när matte öppnade, rädd att inte få komma in. Och gissa vem som blev sur över att tvingas ut på eftermiddagen, när matte skulle åka för att köpa den nya datorn? Fyjam, att tvingas ut i kallblåsten direkt från den sköna sömnen där inne i värmen!

Nu sitter jag här i mattes knä och supportar henne när hon försöker lära sig det nya programmet i datorn. Ni vet väl alla hur våra människor beter sig när de är dummare än datorn? Eller är det datorn som är dummare än människorna? Hur som helst, blir det en hel del suckar och konstiga ord?

Ingen mening spela Allan

Nu börjar tråk-helgerna komma litet väl tätt? I fredags försvann husse innan jag knappt vaknat på morgonen. Det hade väl gott an, om inte matte också övergivit oss på eftermiddagen! Plus att det var så miserabelt väder, att jag med hänsyn till överlevnad inte kunnat vara ute innan hon åkte. Inte förrän sent på eftermiddagen dagen därpå behagade de komma hem igen. Ni förstår givetvis vilka olägenheter det innebar för mig del? Det finns ju gränser för hur länge man kan hålla sig...

På lördagskvällen och söndagen beslutade jag mig ändå för att trots uppenbar förfrysnings- och bortblåsningsrisk företa några kortare rundor där ute. Mycket korta! För att vara exakt, så minimala att jag precis hann uträtta det jag absolut måste. Varför spela hjälte?

I fredags ville jag avbeställa den här årstiden, som förresten människorna måste ha missutfattat namnet på? Vittern ska den förstås heta! Och förbjudas!   

Vilken måndagmorgon!

Då har det varit helg igen. Jag tror att många av mina vänner hade det rätt jobbigt i lördags? Mycket blåst i pälsen, och dessutom snö!? Jag tycker verkligen synd om er! Så varför skulle jag klaga, bara för att matte och husse övergav mig hela eftermiddagen och kvällen? Vad som helst, bara inte mer snö, jamar jag!

Hos mig är all snön borta nu. När den aningen långtråkiga lördagen var över, blev söndagen riktigt trevlig. Tidig frukost. Tassade därefter ut för att inte återkomma förrän sent på eftermiddagen. Efter en stunds avkoppling gick jag på kvällsskiftet. Det var högintressant där ute, och jag var inte alls färdig, när matte kom ut på bron och bara lyfte in mig. Det är ytterst irriterande ovana hon har, det där.

Men det finns andra också, som har det. Irriterande ovanor. Jag jamar förstås om argbiggorna, som jag måste dela mitt hus med. Tidigt i morse var det dags igen. Deras ilskna tjut var i klass med brandlarmet, och klorna som höggs in i min rygg kändes lika illa som vanligt. Jag tryckte ihop mig så gott jag kunde mot väggen, tills matte kom och lyfte upp mig. Sedan fortsatte jag morgonen i hennes säng. På andra sidan den stängda dörren hördes intensiva krafs.

När det sedan blev dags för frukost, vå... ville jag inte tassa in i köket, för där satt de, båda två. Med mattes hjälp flög jag över dem och fick min frukost. Sedan hägrade FRIHETEN! Ut i solen! Hela dagen! Alldeles för mig själv!

Något bra i alla fall

En positiv sak har hänt sen sist. Husse har kommit hem igen! Och nu har han lovat att inte överge mig på många veckor. Det kunde knappast ha passat bättre än nu att få tillbaka husse med tillhörande trampvänliga mjukmage! Vilket eländigt väder det har varit! Kallt, blåst och snö, rikligt av allt. Desto skönare då att ha en hussemage att krypa upp på. Att han sen försöker begränsa min tassmassage struntar jag i! Jag bara måste få utlopp för mina känslor!

Trots att jag tassar ut, (motvilligt,) bara ett par gånger om dagen, har jag hittills kunnat undvika besök i den otäcka lådan. Matte har gjort i ordning en egen låda till mig. Den får fungera som nödbromsen på ett tåg. Enbart vid akut fara. Matte är litet fundersam på hur en katt -jag- kan klara att göra ifrån sig det den behöver bara två-tre gånger per dygn? Det skulle ju aldrig hon göra? Nä, så är hon heller inte lika väl konstruerad som jag!  

Pälsförstoring?

Jag har haft en riktig dåligt-väder-helg. Allra uslast var det i går. Massor med både blött och blåst. Gjorde misstaget att kräva utsläppande på eftermiddagen. Just då var det torrt i luften, så optimistiskt tassade jag iväg en bra bit bort. Det var inte smart. 

I evigheternas evighet vräkte det sen ner. Att tänka på att ta sig hem var uteslutet. Matte var förstås ute och ropade massor med gånger, men inte ville jag riskera att bli dränkt, heller? Till slut lyckades jag förstås ändå ta mig hem. Sedan höll jag mig inne resten av kvällen.

Mycket soffliggande nu, det blir det. Har ni också märkt att sånt har en pälsförstorande effekt? Själv har jag inte funderat så mycket på saken, men matte har påtalat det. "Nu ska du få annan mat, Gustav" har hon sagt. Tydligen ska den här maten få stopp på utvidgningen. Jag tror inte jag bryr mig så mycket? Torra kulor som torra kulor. Huvudsaken jag får behålla min goda blötmatsfrukost. 

En annorlunda natt

Jamars, vilken konstig natt det blev! Jag gick och lade mig ungefär i vanlig tid. Husse hade eldat ordentligt i braskaminen, så jag var tvungen att sträcka ut mig helt i soffan för att svalka magen. Innan jag somnade tittade jag till min gäst, för att se att allt var okej. 

Innan dess hade jag inga problem med att komma in efter min kvällspatrullering. Det var en enorm pälsblåst där ute. Och värre blev det. När jag sovit en stund, vaknade jag av att hela huset dånade. Någon hällde ut hela himlens vatten på mitt hus! Jo, det är alldeles sant! Hann knappt undra vad det var frågan om, innan Åskar dundrade in. Och strax därpå blev det alldeles svart. 

Då kom matte. Vad trevligt, tänkte jag, litet nattmys! Det är man inte van vid, precis. Vi har alldeles för litet sällskapsliv på nätterna! Nu hade vi det riktigt mysigt en lång, lång stund. Tände ljus, lyssnade på oljudet där ute, och var tacksamma att vi satt inne i värmen. När lyset sedan kom tillbaka var det slut på det roliga. Trodde jag. 

Matte gick och lade sig igen, och jag med. Men knappt hade jag hunnit lura till ordentligt, innan min gäst klev upp ur sin säng. Han skulle på nåt jobb långt bort, och måste åka "innan det var morgon". Det senare var hans åsikt. Enligt min mening var det gott och väl morgon. Något jag med emfas jamade till matte också, när min gäst farit iväg. Tog till mina mest effektiva brösttoner. Visserligen blåste det fortfarande, men ut, det var vad jag ville. Och faktiskt lyckades jag få upp henne, även om hon inte såg så glad ut. Men det kan man ju inte alltid vara.

Tänk vilken natt! Först gemytlig samvaro, och sedan bli utsläppt i vettig tid. Tror jag hälsar Åskar välkommen tillbaka, åtminstone om han släcker lyset här.