Ingen hög ribba

Har jag jamat tidigare att det har blåst? Nu har det blåst! Jag börjar faktiskt bli ganska less på vädret, som det beter sig just nu. Det är liksom bara att gå och lägga sig igen efter frukost, sen man kollat förutsättningarna för utejobb. 

Om man ska se det positivt, har jag haft en lugn och skön helg, med massor av vila. Mina människor har varit hemma, och husse har fått mycket magmassage. Märkligt nog skriker han "inte klorna" oavbrutet under behandlingarna? Jag brukar bara ignorera det. Utan klor blir det ju ingen effekt alls!?

I natt har det alltså blåst. Jag hörde förstås oväsendet, och avstod från att vara väckarklocka till matte och husse i morse. Har insett att det är lådbesök som gäller när nöden så kräver. Att krafsa där inne är ungefär den motion jag får just nu. Och att tassa till matskålen och hoppa upp på sängen. Så ni förstår, ribban ligger inte särskilt högt idag.

Hallå?

Hallå, finns ni kvar? Jo, det gör ni förstås, men befinner ni er på samma plats som före lördagen? Eller några mil österut? Själv hade jag kunnat blåsa iväg till min födelseplats, Tyringe, om jag inte fått skydd bakom trappan, och sedan blivit insläppt. Det är vad jag tror i alla fall. Att alls tassa ut var förstås inte så väl genomtänkt, men just då kändes det som absolut nödvändigt. Resten av kvällen avstod jag dock tacksamt från ytterligare försök att komma ut.

Inte var det så mycket bättre igår heller. Därför tog husse och jag en gemensam vilodag. Vi skiftade mellan hans säng och soffan. Jag ger ett extra plus till sängen, för där hade husse en riktigt mysig filt på sig. Ni vet, en sån där som man bara måste trampa och trampa på, genast man kliver på den?

Kan också berätta att det pågår något skumt här vid matdags? Jag är nästan helt säker på att Puff får något godis, som inte jag får ta del av? Har försökt lista ut vad det är, men har aldrig lyckats komma tillräckligt nära. Har bara sett henne fort sluka det där, vad det nu är? Och tallriken är så välslickad efteråt att minsta spår är undanröjt. Nåjam, jag kommer fortsätta mina efterforskningar. Tilldelning av godis är allvarliga saker.







 

Kattens list

Man skulle kunna jama att jag åkte på en blåsning den här långhelgen. Det har räckt att höra dånet där ute på altanen för att alla varningsflaggorna skulle hissas. Jag har därför med full kraft gått in för att vidareutveckla och förfina de metoder för dörrspaning, som jag utan någon särskild framgång försökt införa tidigare. 

Resultatet är fortsatt relativt nedslående, men ganska mycket dörröppnande har jag ändå lyckats utverka. En sån här gång är det en klar fördel att leva med två människor! Det ska man utnyttja! Om jag inte tassat ut när den ena öppnat, verkar den andra tänka att "när jag öppnar vill han nog gå ut?" Vilket jag givetvis inte haft en tanke på! Men på så vis hinner jag med en stunds spaning till. "Kattens list övergår människans förstånd", är det inte så det heter?

Annars håller jag ett vaksamt öga på Puff. Hon har börjat låta underligt ibland? Host-nyser, liksom. Jag brukar skynda mig dit för att kolla vad som står på, även om jag tror att hon inte uppskattar mitt intresse? Matte säger att Puff ska få åka till vettisen och sova senare i veckan. Uschjam, jag vill bara sova här hemma!!! 

Jag tar en liten paus i morgon, är tillbaka på onsdag!

Och väderguden var i högform

Jag vet att jag klagade på vädret förra måndagen. Det verkade inte hjälpa ett dugg? I fredags var det helt bedrövligt! Jag lovar, det var totalt omöjligt att tassa ut för att utföra angelägna ärenden. Inte nog med att det blåste hårt, det vräkte ner blött också! När hela dagen gått utan att jag kunnat...ja, ni vet, det där, krävde jag att åtminstone få komma ut på altanen på kvällen. Där har jag ju min lilla koja under tak. Låg sedan där i många timmar och väntade på att väderguden skulle bättra sig. Matte och husse var ute flera gånger och undrade om jag inte skulle komma in? I det längsta ignorerade jag deras inviter, men till slut måste jag mycket motvilligt ge upp. Kan meddela att jag därmed krävde väldigt tidigt dörröppnande på lördagen. Och att min begäran faktiskt omgående beviljades!

Resten av helgen har varit lugnare. Jag njuter av att husse är hemma, och visar honom min tacksamhet genom att ge magmassage flera gånger om dagen. Men en del sova blir det. När jag var yngre, brydde jag mig inte om kylan, inte så mycket i alla fall. Nu är det som om pälsen inte är lika varm längre? Det är tur att jag har ett varm hem att bo i.


    

Ingen vidare helg

Jag är inte helt nöjd med den här helgen. På lördagen försvann matte och husse. Inte för att utföra något viktigt, som att köpa mynta, god mat eller en varm filt att ligga på. Nä, det är helt obegripligt vad de hittade på?! Tittade på snö och is! Kan ni tänka er en utställning som handlade om isbjörnsland och underliga människor som prompt skulle resa dit, till någon otillgänglig pol? Jag skulle kunna tänka mig att följa med till en utställning om ett varmt och skönt ställe, fullt av fåglar, möss och andra delik vackra små djur att beskåda.

Det var på lördagen. På söndagen stormade det. Igen. Och på kvällen höll vi på att bli rökskadade, för husse kunde inte tända brasan, och inte ville han ge sig. Det bolmade in rök så det blev alldeles vitt. Sedan började det tjuta i huset, trodde öronen höll på att ramla av. Matte öppnade alla dörrar och fönster, så det blev iskallt inne. Otrivsamt är bara förjamet. 

Idag kom en svartklädd och smutsig man och förde ett förskräckligt oväsen vid kaminen. Vi katter måste ta betäckning tills det lugnade ner sig. Nu hoppas jag på en fridfull avslutning på dagen. Husse har fått fart på brasan, och tassarna börjar tina. Bara man inte tittar ut, tror jag det blir en trevlig kväll.

Bu för Sven!!

Först måste jag berätta om besöket vi hade av Sven. Han kom redan på torsdagen, och ville aldrig åka hem. En väldigt otrevlig typ, som förhindrade mig att tassa ut hela fredagen också. Jo, jag var ute ett ögonblick, följde med matte när hon skulle greja med något. Vilken

Rädde sig, den som kan!!!

skräckupplevelse! Jamade direkt till henne, att skulle hon vara ute i det där, fick hon faktiskt skylla sig själv om hon blåste bort! Jag tänkte inte göra det! Sprang och tog betäckning i min lilla koja på  altanen. Gjorde ett nytt försök senare på dagen, man ska ju tänka positivt, men direkt matte öppnade dörren insåg jag mitt misstag. Räddade mig in i en kartong, som lyckligtvis stod innanför dörren. Den där Sven är aldrig mer välkommen till mig!

Tack och lov fick jag litet gjort på Mitt Område på lördagen, och det var tur, för på söndagen stod vattnet ovanför tassarna när jag gjorde ett försök att komma ut! Först hade det kommit vitt, och sedan blött, och alltihop låg kvar! Det var bara att vända på tassen, och göra det en katt i slik situation måste göra: uppsöka lådan. Där inne var det åtminstone torrt.

Synd man inte kan göra som vissa andra djur, sova sig igenom eländet. 

En hemma-helg igen!

Första helgen hemma efter min hotellvistelse. Tyvärr har vädret inte varit särskilt arbetsvänligt, men jag har försökt utnyttja stunderna av uppehåll så gott jag kunnat. Det var ganska stor oreda på Mitt Område, måste jag jama. Litet varstans hittade jag saker, som inte befunnit sig där tidigare.

Bordet, som jag gärna ligger på, till exempel, hade lagt sig upp och ner på ett helt annat ställe? Ingen mening alls att lägga sig där nu. Man kom ju upp bara någon centimeter. Och blomkrukor, som drällde både här och där. Allt måste givetvis undersökas, och den nya platsen godkännas. Dessvärre var mycket jobb helt i onödan, för sedan kom matte och flyttade på det mesta.

Igår, på söndagen, kom en stor del av mina människor för att hälsa på mig. Måste erkänna, att jag denna gång inte gav dem så mycket tid. De ville mest vara inne, men det ville inte jag. Det började äntligen bli litet bättre väder, så arbetet kallade. Men litet gos hann jag med att dela ut i alla fall! Jag tror de var rätt nöjda med besöket ändå. Allt kan ju inte hänga på mig? Matte och husse får också ta sitt ansvar.  

 

Alternativ?

Hallåjam, ser ni mig??

Husse ropade från sängkammaren till matte att komma, och "ta med dig kameran", sa han. Ja, ni förstår kanske? Han hade väl aldrig sett en katt ligga på en vedkubbe förut? Vad är det för märkvärdigt med det? En alldeles lagom utsiktsplats, om ni frågar mig. 

När den dumma stormen nästan dödade min spaningstall förlorade den liksom sin status som bästa spaningsplats. Har provspanat någon enstaka gång från den ynkliga rest som stormen lät stå kvar, men jag kände mig inte riktigt bekväm med den nya utformningen. Få se om vedkubben kan tjäna som alternativ?
(Bilden tagen genom fönstret, så den är litet suddig)

Det finns ett slut

Visst kan det vara rätt trösterikt att tänka på?

Hoppas nu att ni alla får en fin helg, förhoppningsvis utan stormar, varken ute eller inne. På måndag ses vi igen!

Dumma, dumma stormen!

Spaningstall. F.d.

Har ni sett vad den dumma stormen gjort med min spaningstall??? Min allrabästaste plats att ligga och spana på? Nu ser den ut som en stor, hånskrattande drake, som tänker sluka mig i sitt jättegap. Dumma, dumma storm! 

Det var i fredags, som det hördes ett väldigt knakande, och strax därpå kom tallen farande och lade sig över min vedbod. Det blev stora hål i taket. Förhoppningsvis får jag ett nytt tak snart, men någon ny spaningstall är svårare att ordna.

Matte har i alla fall sagt, att min tall inte får sågas ner. Kanske går det att få till en plats att ligga på ändå, även om jag är tveksam till att det blir bra nog? Men jag ska ge det en chans.

Annars har det varit en skaplig helg. Inte kallt, inget vitt. På söndagen slutade det till och med att blåsa. Inte en dag för tidigt. Eller, rättare jamat, två dagar försent.  

Då stannade jag inne

Nu ska jag berätta om min helg. I fredags kom överraskande grannen på andra sidan hit. Det är de som av någon anledning bor ihop med en skällhund. Den senares huvudsakliga uppgift i livet verkar vara just det, att skälla på allt. Inklusive mig, men jag bryr mig inte så mycket mer. Hela den familjen ägs dock av en katt-tjej. Piff och Puff är bara miniportioner jämfört med henne. Hon och jag är ungefär lika gamla, och har träffats många gånger förstås. Men inte så mycket som vi borde. När hon är här på somrarna delar vi liksom upp våra patrulleringstider, och undviker därmed närmare konfrontationer. Det har blivit ett och annat jamningsutbyte vid staketet bara.

I fredags kväll låg jag fridfullt och sov i min fåtölj, när lugnet avbröts av högst upprörda jamanden på altanen. Husse flög upp från sin soffa, och matte kom också. De undrade förstås vad som stod på? Jag hörde naturligtvis vad det handlade om, och låg lugnt kvar. Ute på altanen stod en mycket uppjagad Piff och stirrade ut i mörkret på en jättelik svart katt som satt där och stirrade tillbaka. Det var inga snälla saker de jamade till varandra, kan jag meddela. Till slut gick matte ut, och då flydde grannkatten. Piff kom in, och allt blev lugnt och tyst. Jag kunde fortsätta sovandet.

På lördagen hade jag besök, men de fick mest klara sig själva. Passade på att vara ute mest hela dagen. Mycket bra planerat, för på söndagen kunde jag inte tassa ut på hela dagen. Det var farligt att vara ute, sa matte, och jag hade inga invändningar. Till och med jag kan ge upp utelivet, när jag hör hur det viner och tjuter där ute. Envis är jag, men dum är jag inte.

Klart matte vann...

Längesen sist

I fredags var det säsongspremiär för innesovande. Det har jag inte gjort sedan sommaren började. I fredags var det läge för ett avbrott i utearbetet. Storm och regn gjorde att innelivet lockade. Mest hela dagen tillbringade jag i husses säng. Han var fortfarande i norra landet, men sängen doftade hussegott ändå.

Framåt kvällen slutade det blöta ramla ner. Då fick det vara slut på latheten. Även om det blåste så morrhåren låg platta mot pälsen och inte gick att använda. Hade väl varit ute ett par timmar, när matte öppnade dörren. Jag tyckte att en liten paus i arbetet inte skulle skada, så aningslöst tassade jag in. Efter att ha ätit litet kvällsmat satte jag mig dörren och påjamade öppnande. "Nä, nu får du allt vara inne, Gustav" menade matte. Jag förstod ingenting? Vilken katt hade varit inne hela dagen? Visserligen tjöt det av stormen där ute, men ändå...Jag var ihärdig, och jamade med allt större envishet och styrka att det var ut jag skulle. Men -suck- i kraft att sin storlek vann matte förstås. 

På lördagen hände något stort. Piff beslutade sig för att sluta med "jag-kan-inte-öppna-kattluckan-tramset"! På morgonen öppnade hon bara luckan och tassade ut! När hon väl gjort det första gången, tassade hon in och ut hela tiden. Verkade som nån slags demonstration? Själv tog jag igen förlorad arbetstid, och var ute hela dagen. Det var soligt och precis lagom varmt.

Söndagen var en extra bra dag. Inte bara för att det var soligt och fint hela dagen, utan främst för att min husse kom tillbaka med hela mjukmagen intakt. Det var fest att få trampa den igen på kvällen! Ordningen är återställd!

En ny vecka har börjat, och den har börjat helt okej. Varmt. Soligt. Bara litet blåst. Så innesovandet får anstå tills vidare.