Gick inte så bra

Här hade det hotats med mest inneväder hela helgen, men så blev det inte alls. Visserligen inte så varmt längre, men inget regn. Alltså gjorde jag som vanligt, tassade ut på morgnarna och stannade kvar där till kvällen. Träffade min gode vän Negus/Pedram, han som vann pris som vackrast i världen för några år sedan. Vi hade ett långt jam vid min infart. Till slut tyckte jag han blev litet för närgången, så jag lyfte tassen för att meddela det. Om sanningen ska fram, vill han nog vara mer kompis med mig, än jag med honom. För det mesta brukar jag inte bry mig om när han står och ropar på mig. Och det gör han ofta.

Igår testade husse brandlarmet. Inte genom att trycka på en liten knapp på dosan, utan på riktigt! Han tyckte det var litet kyligt, och tände i braskaminen. Försökte i alla fall. Gick inte så bra. Det blev rök i hela rummet och ett jamarns liv. Puff fördes ut i andra delen av huset, och matte fick tyst på larmet. Jag satt ute och vaktade Restaurang Pipiga Pilfinken, när jag såg hur fönster och dörrar öppnades. Blev litet nyfiken, men jag kunde inte komma in via den innätade altanen. Kanske lika bra det. Förstod på Puff att jag inte gått miste om något.


 

Ingen vidare helg

Jag är inte helt nöjd med den här helgen. På lördagen försvann matte och husse. Inte för att utföra något viktigt, som att köpa mynta, god mat eller en varm filt att ligga på. Nä, det är helt obegripligt vad de hittade på?! Tittade på snö och is! Kan ni tänka er en utställning som handlade om isbjörnsland och underliga människor som prompt skulle resa dit, till någon otillgänglig pol? Jag skulle kunna tänka mig att följa med till en utställning om ett varmt och skönt ställe, fullt av fåglar, möss och andra delik vackra små djur att beskåda.

Det var på lördagen. På söndagen stormade det. Igen. Och på kvällen höll vi på att bli rökskadade, för husse kunde inte tända brasan, och inte ville han ge sig. Det bolmade in rök så det blev alldeles vitt. Sedan började det tjuta i huset, trodde öronen höll på att ramla av. Matte öppnade alla dörrar och fönster, så det blev iskallt inne. Otrivsamt är bara förjamet. 

Idag kom en svartklädd och smutsig man och förde ett förskräckligt oväsen vid kaminen. Vi katter måste ta betäckning tills det lugnade ner sig. Nu hoppas jag på en fridfull avslutning på dagen. Husse har fått fart på brasan, och tassarna börjar tina. Bara man inte tittar ut, tror jag det blir en trevlig kväll.

Då var det synd om Puff

Ni kan tro att det hände något jamarotäckt igår! Matte satt, och jag låg, i godan ro ute på altanen, när det började låta något. Ett tjut. Vi reste oss båda två, undrande vad det var? Dörren till huset, som var halvöppen, öppnade matte och gick in. Ve och fasa, tjutet blev...det finns inte jam för hur högt det lät. Hon fick allt gå in ensam.

Det var brandlarmet som hade löst ut! Och i den delen av huset där det lät som allra starkast, där satt en panikslagen stackars Puff. Matte hade stängt dörren till köket, för att inte Piff eller Puff skulle kunna smita ut när hon hade öppet till altanen. Piff hade turen att vara ute på andra altanen. Mest tur av alla hade förstås jag, som skyndsamt distanserade mig långt bort från detta förfärliga.

Matte irrade runt som en yr höna, hon fattade inte vad det var frågan om, eller hur hon skulle få tyst på eländet. Men så ringde telefonen, och någon hjälpte henne knappa in några siffror och mojänger på en apparat vi har på väggen. Puh! Äntligen tyst! 0+pppppppppppppppppppppppo,.p. Jahajam, här kom Puff in och gav sin högst kattliga kommentar till incidenten. Jag tror det är en bra sammanfattning av hennes känslor. 

Inte brann det här, som tur var. På kvällen kom det en trevlig tvåbening och tittade i brandvarnaren. Det var en spindel som byggt ett bo i den! Kanske hade den rökt på där inne? 

Jag är i alla fall ytterst tacksam att det inte hände på natten. Min sovfåtölj står nämligen just där det lät som mest. Fast om det skulle börja brinna, är det förstås tur att man inte fortsätter sova.