Och det blev bättre på slutet

Har haft en väldigt bra påskhelg, särskilt på slutet. Påskafton glömmer jag helst. Helt plötsligt blev det full vinter igen? Totalt omöjligt med utevistelse. Men sen har jag varit nöjd. Matte också, för fästingarna har vilat några dagar. Annars har jag haft några på mig varenda dag. 

Igår blev jag riktigt glad, för min favoritgäst kom. Innan Lisa kom hit, brukade jag sova hos henne på nätterna. Nu är gästrummet i Lisas avdelning. Men matte och husse får duga. Förresten är det inte säkert att favoritgästen uppskattar mina tidiga morgonvanor? Jag har ju dessutom blivit väldigt bestämd med att bli åtlydd då, så det är kanske bäst att det är som det är nu? Jag får ta igen förspilld gostid på dagarna i stället. Idag har vi, till exempel, jobbat länge ute på tomten tillsammans. 

Nu är det tomt i husen runt omkring igen. Trevligt när somliga kommer, och skönt när andra åker. Mitt Område har återgått till normal storlek, det är skönt. Förhoppningsvis förblir det så minst någon månad till. Men sen är sen, och nu är nu. Och just nu är det faktiskt rätt perfekt!


 

Helt ovetande

Regn och regn...men trots allt har jag passat på med litet uteliv när det varit uppehåll. Är väldigt tacksam för bilen som står parkerad precis bredvid trappan. Så fort det börjar droppa skyndar jag mig dit och får tak över huvudet. Och jag har full koll på när dörren öppnas. Jag kan lova att ingen som ser mig spurta in i huset på tre sekunder blankt kan tro att jag snart fyller arton år!

Matte sköter sig väl någorlunda, men inte är det samma service som när husse är hemma! Får vänta längre på att blötmaten serveras på morgnarna. Men jag har varit hänsynsfull och nöjt mig med torrfodret. 

Idag har jag sett illavarslande vita flingor flyga omkring. Blåsigt och kallt är det också. Det enda positiva med det är att Restaurang Pipiga Pilfinken har varit ovanligt välbesökt. Att då sitta inne i rhododendronbusken och titta på gästerna är ett trevligt eftermiddagsnöje. Matte upptäckte att en av gästerna tagit av sig fjädrarna och lagt i en hög. Men om det vet jag inget, jag har inte sett nåt?


  

Lisa: Jag - blixten

Men vad är det för tussar som far omkring, och så många?

Om jag fick komma ut skulle jag säkert dem alla fånga!

För Blixten Lisa, det är jag, visst är det allmänt känt?

Att jag förlorat nån jakt, nä, det har väl aldrig hänt??

Det finns faktiskt gränser!

Ut???    IDAG???

Hur kan de ens fråga?

Usch för skator

Vad är det för mening med allt vitt som kommer ner? Det

Det var inget roligt skämt, matte!

undrar jag verkligen? 

Om man tänker arbetsmässigt var detta en usel helg. Särskilt igår. Och dessutom, när jag ändå trotsade allt det blöta, och gjorde en inspektion på granntomten, vad hände då? Två elaka skator flög emot mig, kraxande något som inte lät som "kul att se dig, Gustav"? Försökte sitta helt lugnt och stilla, men de hade visst bestämt sig för att det var deras mark, och jag en inkräktare? Visserligen var det många år sedan, men jag glömmer aldrig när jag blev anfallen på riktigt av en flock skator. Fann därför för gott att ta mig över staketet, och hem igen, med de två flygande tätt efter. När jag såg husse öppna dörren tog jag det säkra före det osäkra och rusade in.

Idag har jag mest tagit det lugnt. Det mesta vita är borta igen. Hoppas få slippa både mer snö och skator i fortsättningen.


 

Himmel och motsatsen

Men vadjam? 

Jag fick en smärre chock igår morse. Det var alldeles fullt med snö där ute! När jag kom in kvällen innan var ju allt som vanligt, grönt och fint? 

Det fick bli spaning från Inre Kontrollstation 1 i stället

Förhoppningsvis återgår allt till det normala snart igen. Hade det inte varit för det här irritationsmomentet hade det varit en riktigt bra helg. Människorna har hållit sig på plats = hemma. Och i lördagskväll bjöds det fest. När jag kom in efter jobbet stod en tallrik skrei och väntade! Som vanligt en pytte-pytte-portion, men ändå, det var underbart så länge det varade. Och det är kanske så man får tänka om lycka?

Spårlöst

Efter frukosten släppte matte ut mig på altanen. Efter en halvtimme, eller så, öppnade hon dörren för att se om jag ville in igen? Det ville jag!

Vad då inte varit ute? Varför tror du det, matte?

Ja, var kan jag vara?

Igår visade den sig, solen. Äntligen en dag jag kunde vara ute litet längre än enbart för att utföra det allra mest akuta! Tyvärr hade det ramlat ner vitt på lördagen, det förtog en del av solglädjen. Men jag höll mig där det var upptrampat, och det var faktiskt till de två viktigaste platserna. Först vedboden, med den lilla trappan jag gillar att sitta på, och sedan till Restaurang Pipiga Pilfinken, där jag deltog i årets fågelräkning. Åtminstone försökte, för som vanligt har det matställets gäster alltid precis ätit klart när jag kommer, och bråttom att ge sig iväg har de dessutom? 

Det hände något litet kul igår också, det där som inträffar litet då och då. Jag hörde husse fråga matte om hon sett mig? "Han ligger väl i igloon eller gästsängen", trodde hon. "Nä, där har jag tittat", svarade husse. Sen gick de och letade i alla rummen. "Han gick nog ut med dig när du hämtade ved", menade matte då. "Men jag såg honom inte", sa husse tvivlande. Då tyckte jag att det var lika bra att tassa fram. Det är lika kul varje gång, för människorna blir så glada! Sen gick husse och lade sig på soffan för att få litet magmassage, och det ställde jag förstås gärna upp på!

Ingen vidare helg

Jag är inte helt nöjd med den här helgen. På lördagen försvann matte och husse. Inte för att utföra något viktigt, som att köpa mynta, god mat eller en varm filt att ligga på. Nä, det är helt obegripligt vad de hittade på?! Tittade på snö och is! Kan ni tänka er en utställning som handlade om isbjörnsland och underliga människor som prompt skulle resa dit, till någon otillgänglig pol? Jag skulle kunna tänka mig att följa med till en utställning om ett varmt och skönt ställe, fullt av fåglar, möss och andra delik vackra små djur att beskåda.

Det var på lördagen. På söndagen stormade det. Igen. Och på kvällen höll vi på att bli rökskadade, för husse kunde inte tända brasan, och inte ville han ge sig. Det bolmade in rök så det blev alldeles vitt. Sedan började det tjuta i huset, trodde öronen höll på att ramla av. Matte öppnade alla dörrar och fönster, så det blev iskallt inne. Otrivsamt är bara förjamet. 

Idag kom en svartklädd och smutsig man och förde ett förskräckligt oväsen vid kaminen. Vi katter måste ta betäckning tills det lugnade ner sig. Nu hoppas jag på en fridfull avslutning på dagen. Husse har fått fart på brasan, och tassarna börjar tina. Bara man inte tittar ut, tror jag det blir en trevlig kväll.

Bu för Sven!!

Först måste jag berätta om besöket vi hade av Sven. Han kom redan på torsdagen, och ville aldrig åka hem. En väldigt otrevlig typ, som förhindrade mig att tassa ut hela fredagen också. Jo, jag var ute ett ögonblick, följde med matte när hon skulle greja med något. Vilken

Rädde sig, den som kan!!!

skräckupplevelse! Jamade direkt till henne, att skulle hon vara ute i det där, fick hon faktiskt skylla sig själv om hon blåste bort! Jag tänkte inte göra det! Sprang och tog betäckning i min lilla koja på  altanen. Gjorde ett nytt försök senare på dagen, man ska ju tänka positivt, men direkt matte öppnade dörren insåg jag mitt misstag. Räddade mig in i en kartong, som lyckligtvis stod innanför dörren. Den där Sven är aldrig mer välkommen till mig!

Tack och lov fick jag litet gjort på Mitt Område på lördagen, och det var tur, för på söndagen stod vattnet ovanför tassarna när jag gjorde ett försök att komma ut! Först hade det kommit vitt, och sedan blött, och alltihop låg kvar! Det var bara att vända på tassen, och göra det en katt i slik situation måste göra: uppsöka lådan. Där inne var det åtminstone torrt.

Synd man inte kan göra som vissa andra djur, sova sig igenom eländet. 

UT!!! *pekar med hela tassen*

Finns det någon som kan fatta detta?

Är det ingen som kan ta ett beslut

och bestämma det enda rätta 

att från och med nu ska vintern UT!!!

Men vad??

Men vad.....?????

Men vadnujam och hallåjam och alla jam som finns!!??? Vad är detta för ordning? Vintern är ju slut!!! Hur kan det då se ut så här när man ska ut på sitt morgonpass? När jag kom in efter kvällsskiftet igår såg allt ut som vanligt, så det var verkligen en besvikelse att upptäcka det här i morse när husse öppnade dörren!

En annan tråkighet idag var att husse gav sig iväg till norra landet igen. Flera veckor måste jag vara ensam nu. Matte finns här förstås, och jag gillar henne också. Men oss emellan jamat, husse är faktiskt mer liggvänlig. Så är det bara. 

Och inte kan jag göra något åt varken det ena eller andra eländet. Kan bara vänta. Från juni kommer husse inte vara borta så mycket. Förhoppningsvis är det vita borta då också. Det finns något att längta till. 

Vilken måndagmorgon!

Då har det varit helg igen. Jag tror att många av mina vänner hade det rätt jobbigt i lördags? Mycket blåst i pälsen, och dessutom snö!? Jag tycker verkligen synd om er! Så varför skulle jag klaga, bara för att matte och husse övergav mig hela eftermiddagen och kvällen? Vad som helst, bara inte mer snö, jamar jag!

Hos mig är all snön borta nu. När den aningen långtråkiga lördagen var över, blev söndagen riktigt trevlig. Tidig frukost. Tassade därefter ut för att inte återkomma förrän sent på eftermiddagen. Efter en stunds avkoppling gick jag på kvällsskiftet. Det var högintressant där ute, och jag var inte alls färdig, när matte kom ut på bron och bara lyfte in mig. Det är ytterst irriterande ovana hon har, det där.

Men det finns andra också, som har det. Irriterande ovanor. Jag jamar förstås om argbiggorna, som jag måste dela mitt hus med. Tidigt i morse var det dags igen. Deras ilskna tjut var i klass med brandlarmet, och klorna som höggs in i min rygg kändes lika illa som vanligt. Jag tryckte ihop mig så gott jag kunde mot väggen, tills matte kom och lyfte upp mig. Sedan fortsatte jag morgonen i hennes säng. På andra sidan den stängda dörren hördes intensiva krafs.

När det sedan blev dags för frukost, vå... ville jag inte tassa in i köket, för där satt de, båda två. Med mattes hjälp flög jag över dem och fick min frukost. Sedan hägrade FRIHETEN! Ut i solen! Hela dagen! Alldeles för mig själv!

Att känna sig välkommen

På minussidan den här helgen: Alldeles för mycket ny snö som ramlat ner.
På plussidan: Husse är tillbaka. 

Det var de stora händelserna. Egentligen ska jag väl inte klaga så mycket på snön, för jag vet att många av er som bor norrut har mycket större anledning till det. Jag kan ju ändå tassa omkring överallt där ute utan att få snö på magen. Nä, det jobbiga var all arbetstid som inte kunde utnyttjas utomhus. Att tassa omkring i snöfall är inte min melodi. Så litet vill jag ändå framföra klagomål på det vita.

En bonusfördel med att husse kommit hem är att min favoritgranne kommer hit och kollar den där bollen på teve. Det blir tyvärr aldrig såna besök när bara matte är hemma. Igår kom han redan mitt på dagen, och det passade fint in i mitt schema. Hade precis avslutat den meditation jag oftast gör på förmiddagen, efter första arbetspasset. (Jo, jag hade gjort en snabb kontrollrunda ute.) Alltså kunde jag ägna mig helhjärtat åt min gäst. 

Han uppmanade mig förresten att komma och hälsa på  oftare. Jag vet att dessa besök blivit aningen eftersatta. Det kommer bli ändring, bara väderförhållandena förbättras. Därmed förenklas mina besök, eftersom han brukar lämna dörren på glänt. Jag kan då bara lätt slinka in, när jag tassar förbi. 

Att känna sig välkommen hos en vän är en skön känsla.

Vad tycker ni?

Jag har hört att det finns människor som tycker om snö och vinter. En fullkomlig gåta, om ni frågar mig? Jag tycker det är alldeles förskräckligt hemskt, och har begränsat allt utejobb till ett absolut minimum. 

Men så tänker jag. Det går ändå an, när man vet att det hemska har ett slut. Snön kommer försvinna. Den kalla luften kommer bli varm igen. Att ha något att längta till är faktiskt inte så dumt. 

I helgen ska jag tänka på hur oerhört skönt det kommer bli när gräset är grönt och solen varm. Ha det så bra ni kan i helgen allihopa!
P.S. Det blir inga kommentarer idag, varken här eller nån annanstans. Matte är på rymmen! D.S.   

Över??

Det värsta verkar vara över? Åtminstone för den här gången. Nästan allt det vita har försvunnit! Och det går att överleva ute en ganska lång stund. Igår kväll var jag ute riktigt länge. Gissa om det var härligt att kunna göra en riktig mörkerkontroll igen?!

Sedan var det rätt mysigt att komma in igen, för jag upptäckte min favoritgranne sittandes i min fåtölj. Gjorde honom sällskap, förstås. En stunds gosande i värmen framför brasan satt perfekt när man varit ute i kylan.

På jam om kyla, i fredags när det var sådär isande kallt, gjorde jag något riktigt smart. När husse skulle ut och hämta ved följde jag med. I vedkorgen! Perfekt att få komma till min vedbod utan att förfrysa tassarna. Gjorde snabbt det jag skulle där under, och skyndande mig upp till husse igen. Tyvärr fick jag inte samma service tillbaka. Det fick bli ett snabbrace till dörren. När husse öppnade dörren, var jag inne på en millisekund. 

Jag vill inte ha mer sånt kallt!! 

Något bra i alla fall

En positiv sak har hänt sen sist. Husse har kommit hem igen! Och nu har han lovat att inte överge mig på många veckor. Det kunde knappast ha passat bättre än nu att få tillbaka husse med tillhörande trampvänliga mjukmage! Vilket eländigt väder det har varit! Kallt, blåst och snö, rikligt av allt. Desto skönare då att ha en hussemage att krypa upp på. Att han sen försöker begränsa min tassmassage struntar jag i! Jag bara måste få utlopp för mina känslor!

Trots att jag tassar ut, (motvilligt,) bara ett par gånger om dagen, har jag hittills kunnat undvika besök i den otäcka lådan. Matte har gjort i ordning en egen låda till mig. Den får fungera som nödbromsen på ett tåg. Enbart vid akut fara. Matte är litet fundersam på hur en katt -jag- kan klara att göra ifrån sig det den behöver bara två-tre gånger per dygn? Det skulle ju aldrig hon göra? Nä, så är hon heller inte lika väl konstruerad som jag!  

Kattens Dag??

Stack ut nosen på altanen efter frukosten igår

Hade du tänkt att jag skulle tassa ut i DET DÄR??

Kollade ut genom kontorsfönstret

Likadant på alla håll...

Och samma elände i den här ytterdörren!

Sisten ut är en fegis...

Fast försten in är en klokis!

Jag försökte i alla fall!

Och det ska man kalla Kattens Dag! Kan jag gärna avstå, om den ska vara på det viset! 

Nu tassade jag faktiskt ut till slut, men först på eftermiddagen. Då hade vi varit ensamma hemma ett tag, för matte var och träffade Kjelle Bus! Han jobbar ju som utställarkatt, och var anlitad av en djurbutik. Några kolleger till honom var också där. Arbetet verkar mest bestå av att låta sig tittas på, så det är väl inte så fysiskt tungt. Vad jag förstår är det två egenskaper som krävs för jobbet: Tålamod och bra utseende. Kjelle passar som tassen på musen för det här. 

Jag passar också, fast ni begriper nog hur?

Skämt, eller...?

Kompisar jamar om vitt nedfall...

Jag tror de skojar? Väl?

Tar litet extra gräs för säkerhets skull...IFALL det blir vitt? Men inte kan det....? Nääee...ha-ha-ha..såklart de skojar med mig! Fast sådär jätteroligt skämt var det ju inte, förstås...

Städa betyder stöka till?

Jag vet inte vad som tog åt matte den här helgen. Hon stökade ner nånting så fruktansvärt på mitt kontor. Jag försökte hoppa upp på skrivbordet för en titt ut genom fönstret, precis som jag brukar. Inte fanns där minsta plats att landa med tassarna! Och vet ni vad? Hon påstod att hon städade! Nu vet jag alltså vad det ordet betyder. Stöka till och göra det otrivsamt.

Nu ska det väl erkännas, att när hon väl slutat med nedskräpningen, blev det faktiskt bättre. Igår kväll kunde jag till och med sträcka ut mig i min fulla längd på skrivbordet. Det var sedan jag fullgjort dagens arbetsuppgifter där ute. Blev en heldag utomhus. 
Både fredagen och lördagen inleddes annars med blixtvisiter av Åskar. Närgångna men korta besök. På lördagen blev det dessutom alldeles vitt ute sedan han dragit förbi. Beslutade direkt om senarelagd arbetstid den dagen. 


Höjdpunkten idag var att husse kom hem igen! Och nu har han lovat att stanna hos mig riktigt länge. Han var rätt trött på att det aldrig slutade snöa i norra landet. Det kan jag mer än väl förstå. Jag skulle mer än gärna avstå hela vintern. Alltid sommar. Kan inte tänka mig något bättre.