Men då får han vara beredd!

Gissa vad matte och jag gjort idag? I vanlig ordning har jag förstås bättre tagit tillvara det härliga solskenet, för jag tassade ut redan tidigt på morgonen. Men glad blev jag när kom hem efter en liten skogsvandring och upptäckte matte sittandes utanför min vedbod! Självklart slog jag mig ner och höll henne sällskap. Njutning får en extra dimension i sällskap, eller hur?

Sedan kan jag litet i förbifarten berätta att husse varit hemma några dagar. Eller ska jag kanske jama hälsat på? För nu blir det "hej" och "hej då" alldeles för ofta. Det blir förstås inte särskilt kännbart, åtminstone inte för mig, om vädret är så här fint. Jag har ändå ont om tid att bistå med massage och annat till honom. Möjligtvis kan det finnas någon ledig timme på kvällen? Men då får han allt se till att ligga beredd i soffan när jag har tid med honom!


  

Över??

Det värsta verkar vara över? Åtminstone för den här gången. Nästan allt det vita har försvunnit! Och det går att överleva ute en ganska lång stund. Igår kväll var jag ute riktigt länge. Gissa om det var härligt att kunna göra en riktig mörkerkontroll igen?!

Sedan var det rätt mysigt att komma in igen, för jag upptäckte min favoritgranne sittandes i min fåtölj. Gjorde honom sällskap, förstås. En stunds gosande i värmen framför brasan satt perfekt när man varit ute i kylan.

På jam om kyla, i fredags när det var sådär isande kallt, gjorde jag något riktigt smart. När husse skulle ut och hämta ved följde jag med. I vedkorgen! Perfekt att få komma till min vedbod utan att förfrysa tassarna. Gjorde snabbt det jag skulle där under, och skyndande mig upp till husse igen. Tyvärr fick jag inte samma service tillbaka. Det fick bli ett snabbrace till dörren. När husse öppnade dörren, var jag inne på en millisekund. 

Jag vill inte ha mer sånt kallt!! 

Blött, blött, blött

Den här helgen kan sammanfattas i ett jam: Blöt! Varenda gång jag stuckit ut nosen för en väderbesiktning, har jag sett samma syn. Ett evigt strilande utanför dörren. Ändå följde jag helt djärvt med matte ut en stund på lördagen. Kollade när hon fyllde vatten i en hink. Det rann för fullt från stupröret. Sedan bar vi in det i huset. Matte använder sånt vatten till vissa blommor. Det jobbet fick hon sköta på egen hand. 

Regniga dagar som de här, är jag tacksam för min vedbod. Om jag lägger i högsta växeln och rusar dit allt jag kan, hinner det inte fastna särskilt mycket blött i pälsen. Dörren in dit är nästan alltid stängd, men det gör inget, för det är under vedboden jag har mitt utrymme. Där är det sand, och jam, ni kan ju tänka er? Den sanden är alldeles utmärkt att använda till vissa ändamål. Tack vare den har jag klarat av allt nödvändigt den här helgen.  

Patrullerandet får anstå tills det blir bättre tider. Även om söndagen och idag har varit något anständigare, har det varit för litet för att planera in större jobb. Men vilan ska ju också ha sin tid.