Men då får han vara beredd!

Gissa vad matte och jag gjort idag? I vanlig ordning har jag förstås bättre tagit tillvara det härliga solskenet, för jag tassade ut redan tidigt på morgonen. Men glad blev jag när kom hem efter en liten skogsvandring och upptäckte matte sittandes utanför min vedbod! Självklart slog jag mig ner och höll henne sällskap. Njutning får en extra dimension i sällskap, eller hur?

Sedan kan jag litet i förbifarten berätta att husse varit hemma några dagar. Eller ska jag kanske jama hälsat på? För nu blir det "hej" och "hej då" alldeles för ofta. Det blir förstås inte särskilt kännbart, åtminstone inte för mig, om vädret är så här fint. Jag har ändå ont om tid att bistå med massage och annat till honom. Möjligtvis kan det finnas någon ledig timme på kvällen? Men då får han allt se till att ligga beredd i soffan när jag har tid med honom!


  

Bara positivt

Vilken helg! Om det är sånt här väder när det är höst, får det gärna var höst för mig! Dessutom har matte hållit sig hemma hela helgen. Plus att jag fick lika oväntat som trevligt besök igår. En av mina familjemedlemmar, som jag nästan aldrig får träffa, kom och sov över i mitt gästrum. I någon vecka har jag haft det som mitt sovrum, för jag har stört mig litet på Puffs närvaro hos matte. På gästsängen har jag en lagom liten bädd med en mjuk filt i. Där har jag trivts så gott i ett tag. Är inte ni såna också, att ni skiftar favoritställen? 

Hur som helst, så blev det bara en bonus för mig med gästen där, det var enbart positivt med nattligt sällskap! Min lilla säng var nerställd på golvet, men det gick förstås lika bra ändå. Dessutom var det skönt att vara ensam katt hos någon, för naturligtvis var Puff som vanligt hos matte.

Den kvällen passade jag också på att vara inne. Annars har jag varit ute rätt sent varje kväll. För sent, enligt matte. Man kan inte vara överens om allt.

Nu ser jag fram emot husses ankomst ikväll. Äntligen ska jag få användning för mina nyvässade klor igen!

Kunde varit värre

Jodå, det blev precis som jag berättade i torsdags. Båda mina människor försvann då på morgonen. Naturligtvis kände jag på mig att något var på gång, det gör man ju som katt. Höll därför en låg profil, utifall att......det kunde varit instängning i bur eller nåt annat hemskt? Att bli lämnad var förstås inget kul,  men matskålarna var riktigt fulla. Mycket äta blev det. Och när det oundvikliga måste ske, jamade jag till de andra, att lådan i hallen var min. Det gick de med på. 

Kvällen därpå blev vi alla tre väckta när rymlingarna återvände. Det var så konstigt, nästan direkt var allt som vanligt igen? Som om de aldrig varit borta? Alltså föll vi snart in i de vanliga kvällsrutinerna. Innebar litet god kvällsmat, och sedan magmassage på husse för min del. 

Efter det har vi haft en behaglig helg. Var inne och tittade till mitt hus bara sporadiskt på dagarna. Knep mig för ovanlighetens skull en söndagsstek av fjädersort. Men inte blir man mätt på en sån! Jag fick tassa in och fylla på magen med en rejäl portion.

Nu är det en ny vecka, och den har börjat bra. Fick upp husse i anständig tid för att bli utsläppt. Fint arbetsväder. Båda mina människor på plats hemma. Så här vill jag ha det!


 

    

Min stenöken

Mitt Område är fullt av kontraster. Berättade förut om min djungel, men jag har också en stenöken. Verkar kanske litet konstigt, men jag gillar faktiskt skarpt att rulla mig på stenarna! När solen ligger på blir de varma och sköna, och visserligen är en del stenar rätt vassa, men masserar kroppen effektivt, det gör de!

Om det kommer någon människa förbi när jag sitter i stenöknen och funderar, kastar jag mig raskt ner på rygg och förväntar mig därmed samtidig massage och kli på magen! Man ska ta alla tillfällen i akt till att förhöja njutningar! 

Uppmuntran

Jag har tagit mig en lathelg. Det har varit aningen för kallt för min pälstjocklek. Någon timme högst klarar den kylan. Men jag är ju så lyckligt lottad att jag inte behöver vara ute längre än jag vill.

Igår kväll kom min favoritgranne och hälsade på igen. Det gör han visst varje söndag. Tydligen ska den där bollen rullas de kvällarna. Mig passar det utmärkt. Så här års har jag inte så mycket annat för mig den tiden, jag kan i lugn och ro ägna mig åt min gäst.

Och vet ni vad han frågade mig? "Ska du inte komma och trampa litet?" Det tycker jag var rätt juste, husse har aldrig bett mig om det. Han verkar utgå från att jag gör det ändå? Sedan kan jag tycka att "trampa" kanske är ett väl simpelt uttryck för den allsidiga massage jag utför? Jag är nämligen väldigt idog och uthållig när jag  jobbar med detta.

Men visst var det uppmuntrande att bli tillfrågad, det var det! 

Ska överges igen

Har varit inne nästan hela dagen för att avsätta hussetid. Han ska nämligen överge mig för hundrasjuttioelfte gången för att åka till det där dumma norra landet igen. Det enda som är bra med det, är att han har velat vila mycket idag. Detta har för hans del inneburit sängliggande med en bok, vilket passat också mig perfekt.

Har emellanåt gett honom tassmassage, men som vanligt har jag svårt att få den rätta uppskattningen för denna. 
Som nästan alltid när jag riktigt kommit igång, har han skrikit "AJ!" och nästan puttat ner mig!? Mycket störande för mitt humör och lust att slutföra massagen. Särskilt när det inträffat flera gånger!

Som ni ser ligger Piff där bakom också. Igår kom hon och lade sig nästan bredvid mig i soffan. Först jamade hon femtiotre gånger att hon var ute i fredliga ärenden. Helt i onödan, förstås, för inte var jag rädd för henne? Det är i alla fall rätt skönt att slippa tassa omkring i ständig oro för påhopp. Man behöver ju inte vara bästa vänner. Att vara vänner räcker för mig.



  

En bra och en dålig

En bra sak: Min husse har kommit hem igen med sin mjukmage. Nu har han lovat mig, att han inte ska överge mig på många veckor. Så jag kommer få gott om tid för att utföra min hälsosamma magmassage på honom. Ibland muttrar han något om "hål i tröjan", men litet ventilation skadar inte. Dessutom är det en teknisk omöjlighet att utföra effektiv massage utan att ha klorna i utfällningsläge.


En dålig sak: Det har ställts två burar i hallen. Vi har alla tre utfört besiktning av dessa, utan att förstå syftet med ditplacerandet? Erfarenheten säger mig, att vaktposition ska anbefallas. Det gäller att hädanefter lyssna och vara uppmärksam på alla onaturliga rörelser och tillgjorda röster hos matte och husse. Att jag anar oråd är bara förjamet.

Högst illavarslande...

 

"Stick iväg" jamade jag!

Kolla! Ordningen är återställd!

Fick ett tips av Frasse att hålla mig till den mjuka linjen i kampen om att få behålla kattaväldet över min fåtölj. Har provat, och det verkar faktiskt framgångsrikt! Får avvakta några dagar med att helt blåsa faran över, men det har i alla fall börjat bra.

Igår kväll var jag ute i sväng. Tur var det, för då hände något, som inte hänt på jättelänge. En inkräktare hade tagit sig in på Mitt Område! Matte upptäckte det, när hon öppnade dörren, för hon tyckte hon hörde ett konstigt ljud. Hon trodde att jag mådde illa. Innan jag ska spy måste jag alltid låta som ett inbrottslarm ungefär. Nu lät jag likadant. Trodde hon, alltså. Men nu är vi inne på mycket avancerad jamiska, med nyanser som jag vet är omöjliga för hennes outvecklade öron att uppfatta. Kommer därmed inte bemöda mig om att undervisa i detta. 

Hur som jamat, under rhododendronbusken befann sig inkräktaren, och jag stod en bit ifrån, och uppmanade vederbörande i hövliga jamalag att avlägsna sig omedelbart. Underförstått, att annars ska du få se på Gustavtassar! Det är just där som jamiskan är så hårfin i sitt uttryckssätt. Man måste ha kattöron för att kunna skilja på "må illa" och "stick iväg". Tyvärr hann jag inte se resultatet av mina uppmaningar, för matte kom och lyfte upp mig och bar in mig.

Idag har det blåst som bara den igen. Men inget vitt. Och så har husse, med sin mjuka mage, återvänt från norra landet. Ser fram emot att få ge honom en skön massage och klopunktur i soffan i kväll.