Men då får han vara beredd!

Gissa vad matte och jag gjort idag? I vanlig ordning har jag förstås bättre tagit tillvara det härliga solskenet, för jag tassade ut redan tidigt på morgonen. Men glad blev jag när kom hem efter en liten skogsvandring och upptäckte matte sittandes utanför min vedbod! Självklart slog jag mig ner och höll henne sällskap. Njutning får en extra dimension i sällskap, eller hur?

Sedan kan jag litet i förbifarten berätta att husse varit hemma några dagar. Eller ska jag kanske jama hälsat på? För nu blir det "hej" och "hej då" alldeles för ofta. Det blir förstås inte särskilt kännbart, åtminstone inte för mig, om vädret är så här fint. Jag har ändå ont om tid att bistå med massage och annat till honom. Möjligtvis kan det finnas någon ledig timme på kvällen? Men då får han allt se till att ligga beredd i soffan när jag har tid med honom!


  

Något att se fram emot

Om helgen finns inte mycket att berätta. Kan sammanfattas i ett jam: Inomhus. Och nu har det kommit så mycket blött, att märkliga saker inträffat här. Mer om det i morgon, för jag tycker det blir aningen tjatigt att hålla på och klaga på kyla och allt som ramlar ner ovanifrån. Därför övergår jag till något positivt. Jag har fått besök!

Inte på nästan två år har hon varit här, min allra bästa gäst, hon som vill ha sällskap av mig på natten, och som alltid vill ha mig i sitt knä när hon sitter i soffan! Hon är önskegästen personifierad! Fyra nätter framöver kommer jag nu garanterat tillbringa i gästsängen. De flesta av er är nog som jag, och uppskattar människosällskap på nätterna? För min del kan jag lägga till en extra dimension. Sällskap plus garanterad Puff-frånvaro! Vilken kombination, det här kommer bli en riktigt bra vecka!

Bra, bättre, bäst

Det är ensamt i soffan utan husse. Jag ligger på samma ställe som jag brukar när han är hemma, bara litet längre ner. Inte alls lika mjukt, och framför allt inte lika mysigt. Men, som katt är man ju expert på att leva i nuet, så jag accepterar förstås att det är så här, och njuter av det jag har. 

En soffa i mitt egna hem är trots allt vida mycket bättre än många -alltför många- katter har det. Och rätt som det är ligger han ju i soffan igen, min husse. Nä, jag klagar inte ett dugg. Bara konstaterar att livet är fint, men ännu bättre när husse är hemma!

  

Ser ut som en björn?

Precis som förra helgen blev det en varierad kompott. En perfekt dag med sol och värme, medan resten inte är så mycket att jama om. 

Bästa dagen på alla sätt var lördagen, för då kom minisen och hans människor och hälsade på mig. Upptäckte att han

hade en del intressanta leksaker, något jag aldrig uppmärksammat förut? Inte så att jag lekte med någon av dem, alls inte, men flera av dem var omgivna av dofter som var riktigt spännande.

Tyvärr fick minisen för sig att jag var en björn, så han vågade inte klappa mig som han brukar. Hänsynsfullt höll jag mig på några tasslängds avstånd. Lyckligtvis led hans människor inte av samma björnskräck, så jag fick mig allt en hel del extra kli i alla fall.

Förresten har husse kommit tillbaka, det gillar jag förstås. Äntligen en till som uppskattar soffliggning! På kvällarna, alltså. På dagarna har jag inte tid. När det börjar mörkna, däremot, då vill jag gärna in nu. Utelivet i mörker, som var så lockande till alldeles nyligen, har förlorat sin tjusning. 

Det är kanske dags att börja svida om till höstpälsen? 

Inget att skratta åt

Matte och husse skrattade åt mig igår kväll. Jag förstod ingenting, för det var verkligen inget roligt. Beslutsvånda är nämligen ett allvarligt tillstånd.


Husse låg i soffan och tittade på teven, och matte lånade min fåtölj. Jag hade legat och värmt husses mage en stund. Den stunden hade varat precis lagom länge kom jag helt plötsligt på, och reste mig för att tassa över till matte. Då slog beslutsvåndan till med full kraft.

Husse tar stor plats i soffan när han ligger. Bara en liten kant bredvid honom återstår. På den lilla kanten stod jag. Tittade på matte. Tillbaka på husse. Funderade. Och funderade. Gjorde nya överslag och beräkningar. Skulle jag...eller inte? 

Det var då, sedan jag i min stora tvekan gjort ett antal överväganden, som de skrattade. Inte brydde jag mig om det. Stora beslut ska man noga tänka igenom. Och resultatet? Husse fick behålla sin magvärmare. Åtminstone en stund. 

Min favoritgäst är här

Till mina människor räknar jag matte, husse och favoritgrannen. Sedan har jag en favoritgäst. Bästa magkliaren och sängkompisen. Och hon har kommit! Nästan det allra bästa av allt är att jag får ha henne helt för mig själv. Både Piff och Puff är för korkade att inse vilken tillgång hon är. Men tur för mig!

Ett ytterligare plus hos min gäst är att hon är förståndig nog att ligga ner i soffan när hon ser på teven. Därvidlag är ju matte helt hopplös.

Kvällen igår tillbringade jag tillsammans med gästen. Ja, det blev till och med natt innan hon försvann. Då valde jag att stanna kvar i soffan, var faktiskt för trött för att flytta på mig.

När jag vaknade några timmar senare, kände jag mig utvilad och pigg. Tassade in för att väcka gästen, så hon kunde släppa ut mig. Visade sig lättare jamat än gjort. Fick ingen som helst reaktion på mina jam eller fysiska kontaktförsök. Gjorde ytterligare några lika fruktlösa försök med några timmars mellanrum.

Till slut blev det i alla fall vad människorna kallar morgon. Jag fick litet blötmat, och tassade ut på dagens första uppdrag. Det blev en kort arbetsdag idag på grund av dåliga väderförhållanden. Mängden blött nedfall översteg den av Kattyrkesrådet beslutade andelen. Risk för arbetsskador. Och det vill man ju inte ha. 

Känner mig som en katt

Nu börjar jag känna mig som en katt igen. Min päls är precis lagom tjock för luften där ute. Och jag får vara ute hur mycket jag vill. Hela dagarna. Och kvällarna. De är nästan bäst. När det börjar skymma är det som allra intressantast.

Det fick jag mitt lystmäte av igår, minsann. Matte gav sig iväg mitt på dagen och försvann. Puts väck! Inte förrän klockan mitt i natten kom hon tillbaka. Jag hörde förstås bilen komma, men jag gjorde mig ingen brådska hem. Dessutom hade det där locket jag får i öronen ibland drabbat mig igen. Ni vet, det som filtrerar bort när någon ropar på en? 

Till slut tassade jag dock hemåt, för jag visste ju att det stod mat på ute på farstubron. Hann inte mer än få i mig några kulor innan matte öppnade dörren. Sedan hände något mycket otrevligt. Samtidigt som jag tassade in, skulle matte hämta in min mat och mitt vatten. Och klantade sig genom att snubbla till så det mesta av vattnet hamnade på, ja, just det, på min rygg! Gissa om jag fick en smärre chock!

Men jag blev strax glad igen, när jag upptäckte att husse också var hemma! Det har varit så tomt i soffan ett tag. Nu vet jag att kvällarna blir härliga ett tag framöver. Hoppas bara han vill titta på sena program på teven, för jag vill förstås helst inte avstå min skymningspatrull.


Ikväll ska jag få många gäster, och eftersom det ska lagas mat ute, räknar jag med att det kommer tappas delikatesser framför en sugen katt! Önskar er också något extra gottigt!

Mitt svåra val

Varje kväll utsätts min lojalitet för en svår prövning. Det är när jag kommit in efter kvällspasset, fått litet i magen och tassat in i vardagsrummet för en stunds avkoppling. För det mesta hittar jag då husse liggande i soffan och matte sittande i min fåtölj. Det är i den stunden jag måste fatta mitt svåra beslut. Ska jag välja husse eller matte?

Varje kväll blir jag stående en lång stund mitt emellan dem. Jag tittar på husse. Jag tittar på matte. Funderar. Tittar på husse igen. Och på matte en gång till. Det är inte helt enkelt, kan jag lova. Men faktiskt, hittills har mitt beslut varje kväll blivit detsamma. Ingenting kan toppa husses mjukmage! Så är det bara, matte får ursäkta. Dessutom kommer jag ju få tid också för henne, när husse åker till norra landet. Hon får ge sig till tåls några dagar bara. Sedan är det hennes tur att få avnjuta litet magmassage. 

Ja, hon får också massage, trots att hon sitter. Det är litet mera obekvämt för mig att ge sån massage. Man får en klart bättre arbetsställning på en liggande människa, men på matte biter inga såna argument. Jag försöker ändå göra ett så väl utfört arbete som möjligt. Tror hon uppskattar det, för hon skriker till av njutning litet då och då. Sen tackar hon mig, och säger att "nu det är bra". 

Jag kan alltså förstå, att hon varit litet besviken över de val jag gjort senaste veckorna. Men snart, mycket snart är det hennes tur.

Litet bestraffning måste de få

I fredags funderade jag allvarligt på att binda fast matte och husse vid min favorittall. Nu tycker jag att de börjar ta sig alltför stora friheter i sitt rymmande. De var borta precis hela kvällen, ända till klockan mitt i natten. För att visa vad jag ansåg om tilltaget, så höll jag mig undan när jag hörde deras bil komma. De kunde gott få vänta ett tag, precis som jag fått göra. Annars har jag ju skämt bort dem med att alltid välkomna, för det mesta sittande på trappan. Nu avvaktade jag precis så länge som jag kunde, utan att bli utestängd hela natten. När jag såg att de började släcka lamporna, tyckte jag, att de fått nog med straff. Skyndade mig in när matte öppnade dörren. För det hjälps inte, jag tycker faktiskt det är skönast att sova i min egen fåtölj. När jag var yngre var jag mycket mer pigg på nattspaning. Konstigt, vad man förändras?

På lördagen lyckades de hålla sig hemma hela dagen och hela kvällen! Husse var trött, och låg länge i soffan och tittade på teven. Mycket lämpligt, eftersom det var massor med blött nedfall ute. Alltså intog jag husse-magläge. Om jag fick bestämma, skulle husse alltid sova i soffan med trampvänliga kläder på sig. Min sovfåtölj är jamarskön, med jämförd med husses mage står den sig slätt! Min fåtölj saknar till exempel undervärme. Och i mjukhet har den inte en chans heller. Nu får jag tyvärr inte bestämma. Husse envisas med att lägga sig i en säng jämt, och det är jag inte alls så förtjust i. Det blir inte samma närkontakt med ett täcke emellan.

Liggvänlighet=betyg 5 av 5 tassar

Igår kunde de inte hålla sig längre, utan försvann hela eftermiddagen. Eftersom det blöta fortsatte där ute, beslutade jag mig för att koppla av inomhus. Samma sak har gällt idag. Gjorde några jobbförsök ute, men blev ideligen avbruten av att det hälldes vatten på mig. Utnyttjade i stället tiden till att hämta krafter i husses säng. En katt vet att ta vara på varje tillfälle på rätt sätt.

Jätteruskigt förfäranshemskt!

Först och främst måste jag jama hur glad jag är över hur många som tackat för min 'överge-mig-inte-skylt'. Katten Lilja och hennes kompisar ska få ett gäng kort. Kanske kan de sälja några, och få in litet pengar? Hoppas det i alla fall!

Nu ska jag berätta något alldeles jätteruskigt förfäranshemskt som hände i helgen. Alla känsliga katter, som inte står ut med att det är synd om mig, uppmanas att hoppa över det här stycket. Sluta läs här, och börja på "Här kan ni fortsätta läsa..." stycket nedanför! Det var så här, att i fredags satt matte och jag i godan ro i min fåtölj. Matte tittade på teven, och jag bara kopplade av. Så kom matte på, att hon måste ringa och gratulera en kusin på födelsedagen.
Alltså tog hon telefonen, och började prata. Samtidigt såg hon, att elden i brasan höll på att slockna. Hon tänkte då, att den kunde hon fylla på, samtidigt som hon pratade. Nu var det ju så, att jag låg i hennes knä. När hon ska resa på sig, brukar hon lyfta över mig, antingen på fotpallen eller till soffan. I fredags bestämde hon sig för soffan. Ett för mig mycket ödesdigert beslut. 
Eftersom matte mest var koncentrerad på sitt samtal, observerade hon inte, att ett hinder förelåg i soffan. Nämligen Piff sovandes i godan ro. Matte tog alltså mig, och satte ner mig rakt på Piff!!!!! Ni kan ju föreställa er scenariot som följde. Piff vansinnig. Puff, som lika argt trädde till sin systers försvar, och så stackars jag, som försökte undkomma tigrinnorna. Plus en olycklig matte, som måste pausa sitt samtal, för att lugna ner alla upprörda känslor.  Hon tog fram Felliway och sprutade ordentligt. Jag låg under ett bord, och försökte förstå vad som hänt. När matte efter en stund tog upp mig, och ville återgå till fåtöljsittandet med mig, var jag ganska reserverad en stund i början. Men inget mer hemskt hände. Och det bästa av allt, jag fick osedvanligt mycket gos resten av kvällen!

Här kan ni fortsätta läsa, ni som hoppat över det hemska!
Lördagen var absolut underbar. Det var sommarvarmt i pälsen, bara att vara ute från morgon till sena kvällen. Både såna som surrar och brummar, och såna som fladdrar, var ute och flög. Som en extra bonus kom min favoritgranne hem en dag tidigare än han tänkt. Han tackade för vakthållningen, men beklagade att det var tomt i kylskåpet, så han kunde inte bjuda på något. Det gjorde inte så mycket. Jag fick en bit hemma av mina bästa sticks, den med lax och forell.

På söndagen var matte borta många timmar. Jag fick ensam sköta patrulleringen ute under tiden. Piff fick vara inne. Lika bra det, då fick jag lugn och ro. Det var ju också kattgudstjänst den dagen. Vi har letat efter att få veta något om hur det gick på den. Om det kom många människor, vad som bjöds, och hur många pengar som samlades in till Djurhemmet Tassebo. Idag stod ingenting i tidningen. Dumt.

Kan jama om ett säkert vårtecken: Matte har börjat öppna dörren till växthuset! Har legat där idag och intagit min eftermiddagsvila. Fast dörren varit öppen, har det varit sommar där inne. Jag älskar växthuset!

Det har hänt en del andra grejor också, men jag får fortsätta berätta i morgon. Jag kan ju inte skriva så mycket, att ni inte orkar läsa allt!