Hemma igen!

Jag är tillbaka! Efter en veckas vila på mitt hotell hade jag massor att jama om i bilen på väg hem. Hotellpersonalen skötte sig exemplariskt, framförallt fick jag mat i sådan omfattning att jag åt väl så mycket som jag brukar hemma. Lisa var litet mer tveksam till hotellboende. Hon är ju van att regera, och emellanåt ansåg hon sig nödgas tillrättavisa hotellpersonalen. Sånt skulle aldrig falla mig in! Hotellet har all rätt att behålla sina fem stjärnor, anser jag.

När vi parkerat på min tomt fick jag direkt komma ut för en första inspektion. Gjorde pliktskyldigast en kort runda för att syna av det viktigaste. Men sen ville jag faktiskt komma in!

Väl inne möttes jag av en stängd dörr? Fast jag hörde olycksbådande ljud från andra sidan dörren!

Här var det nog tur att husse lyfte upp mig innan han öppnade dörren. Är inte så mycket för att få en klo i ögat! I stället fick jag komma in i sängkammaren, få massor av mat, för att sedan få hoppa upp på husses säng och njuta av att vara hemma. Inte ens det bästa av hotell kan slå det!

Ett hem

Åh, vi har haft det så bra, både Lisa och jag! Servicen är helt oklanderlig på vårt hotell. Men ingenting slår ändå känslan av att få komma hem! Få känna de välbekanta dofterna och alla favoritplatserna. Jag tar detta för självklart, men jag vet att alltför många saknar det. Ett eget hem. Nu är det julmånaden, och om det är något jag önskar för alla, både människor och husdjur, så är det en plats att kalla sitt eget hem. En trygg plats som man blir glad att komma hem till!

Nu önskar jag er en fin tredje advent!

Men då får han vara beredd!

Gissa vad matte och jag gjort idag? I vanlig ordning har jag förstås bättre tagit tillvara det härliga solskenet, för jag tassade ut redan tidigt på morgonen. Men glad blev jag när kom hem efter en liten skogsvandring och upptäckte matte sittandes utanför min vedbod! Självklart slog jag mig ner och höll henne sällskap. Njutning får en extra dimension i sällskap, eller hur?

Sedan kan jag litet i förbifarten berätta att husse varit hemma några dagar. Eller ska jag kanske jama hälsat på? För nu blir det "hej" och "hej då" alldeles för ofta. Det blir förstås inte särskilt kännbart, åtminstone inte för mig, om vädret är så här fint. Jag har ändå ont om tid att bistå med massage och annat till honom. Möjligtvis kan det finnas någon ledig timme på kvällen? Men då får han allt se till att ligga beredd i soffan när jag har tid med honom!


  

Bästa rådet jag hört!

Jag gjorde vad jag kunde, försökte smita ut när jag såg Puff buras in

Vad jamar du, Puff? Rädd? Jam, tror inte det här innebär några trevligheter precis?

Naturligtvis skulle det tittas, klämmas och stickas. Jag försökte hjälpa Puff genom högljudda protest-jam, men inte slapp hon undan, hon heller?! Här har vi i alla fall lyckats undkomma eländet utan några större skavanker. Och vet ni vad? Vettisen påstod att man inte kunde tro att jag var hela femton år! Och att det var bra att jag gått upp litet grand i vikt sedan förra året. Det var bara en fördel för äldre katter, sa hon. "Du lyssnade väl noga nu, matte?" jamade jag, som nu förväntar mig mycket mer godis och utökade portioner!

Åh, äntligen!

HEMMA! Kära, älskade hemma! Nu är jag VRÅLHUNGRIG! Fram med maten, matte, för här ska ätas! Inte visste jag att vettisar kunde vara så kloka?

 

 

En hemma-helg igen!

Första helgen hemma efter min hotellvistelse. Tyvärr har vädret inte varit särskilt arbetsvänligt, men jag har försökt utnyttja stunderna av uppehåll så gott jag kunnat. Det var ganska stor oreda på Mitt Område, måste jag jama. Litet varstans hittade jag saker, som inte befunnit sig där tidigare.

Bordet, som jag gärna ligger på, till exempel, hade lagt sig upp och ner på ett helt annat ställe? Ingen mening alls att lägga sig där nu. Man kom ju upp bara någon centimeter. Och blomkrukor, som drällde både här och där. Allt måste givetvis undersökas, och den nya platsen godkännas. Dessvärre var mycket jobb helt i onödan, för sedan kom matte och flyttade på det mesta.

Igår, på söndagen, kom en stor del av mina människor för att hälsa på mig. Måste erkänna, att jag denna gång inte gav dem så mycket tid. De ville mest vara inne, men det ville inte jag. Det började äntligen bli litet bättre väder, så arbetet kallade. Men litet gos hann jag med att dela ut i alla fall! Jag tror de var rätt nöjda med besöket ändå. Allt kan ju inte hänga på mig? Matte och husse får också ta sitt ansvar.  

 

Hemma igen!

Men vad ser jag ???

Jag är hemma!!!

Visst är jag?

Jo, där är min rhododendron...

Hej då buren! Inte för att jag gillar dig, men du är i alla fall MIN!

Oj, oj, oj! Var ska jag börja?? Hela Mitt Område ligger okontrollerat! Nu har jag att göra!

Hej på er! Nu är jag tillbaka! Efter flera veckors semester från allt arbete, var det givetvis härligt att få komma hem och sätta igång igen. Förstår inte hur det kan hända så mycket på ett område på några veckor? Först sprang jag bara runt ganska ostrukturerat, visste inte riktigt hur jag skulle tackla alla nya dofter som slog emot mig? Och det såg inte alls ut som när jag lämnade det? 

På hotellet tog jag det, som jamat, väldigt lugnt. Vad kan man annat göra när det är "all inclusive" och full rumsservice? Det var bara att vänta på uppassning och få maten serverad. Gos ingick till matserveringen. Hotellvärdinnan påstod att det nästan var svårt att servera mig mat, för att jag gosade så mycket, men som gäst ansåg jag mig förstås ha rätt till en stor portion av både det ena och andra. För man blir hungrig av hotellboende, det kan jag intyga! 

Det var skönt med eget rum. Piff och Puff kamperade ihop en bit bort. Tyvärr hann de visst glömma min existens, för när jag kom in i mitt hus efter flera timmars idogt arbete på Området, möttes jag av Stora Väs- och Fräskommittén. Höll på att vända på tassen och fortsätta jobbet där ute, men kommittén upplöstes hastigt av matte, så jag vågade   det var bara att fortsätta in. Vem bryr sig om de där två???

Säkert kommer det ta några dagar att gå igenom allt. Mitt Område är ju relativt omfattande så här års. Men det känns skönt att få vara verksam igen. Vila är nog bra, och bäst i korta perioder! 

Vaktombyte

Jag har tvingats tassa hej då till min allra bästa favoritgäst idag. Men husse kom hem igen sent igår kväll. Man får vara nöjd när något bra uppväger det dåliga. Men jag kommer absolut sakna min gäst. Särskilt på nätterna. Det var så trivsamt att ha henne helt för mig själv, utan rädsla för Piffar och Puffar. Fast husse är bra, han med. Hans sköna mjukmage i soffan toppar det mesta. 

I den bästa av världar skulle jag förstås ha alla de bästa människorna omkring mig. Favoritgrannen skulle också sova här. Fast det kanske vore dumt? I vårt kylskåp finns ju aldrig sådana godsaker, som han har i sitt? Kanske är det bäst som det är. Man får tänka sig för när man önskar saker. 

Hemma!

 Först av allt, ett enormt tack till alla mina kompisar och era sekreterare för ert stora stöd! All spinnhealing, tasshållning, nosbuffande och allt annat! Jag är alldeles överväldigad över att så många bryr sig om mig!


Det har inte varit roligt, kan ni tro. Jag har mått riktigt pyton. Och fast jag mått så dåligt har man stuckit i mig, och tvingat i mig olika äckliga saker. Lagt mig i obekväma ställningar och gjort konstiga undersökningar. Trots det har jag försökt vara vänlig mot alla. Buffat dem och så, och jamat att gillar dem ändå.


Jag har inte varit hungrig, så jag har fått mat genom en slang. Men idag kände jag att det kurrade litet grann i magen, och det var tur. Annars hade jag inte fått åka hem. Men nu är jag det. Hemma. Ska bli skönt att sova i min egen fåtölj igen. 


Tyvärr har matte drabbats av glömska när jag varit borta, för det är tomt på min matplats. Verkligen en missräkning. Även om jag inte är direkt hungrig, vill jag att allt ska vara som vanligt, förstås. Med det menar jag också att jag skulle vilja ta en runda där ute. Allt har ju stått obevakat sedan i fredags! Men det verkar tji, det också. 


Matte har fått ett papper med tråkiga förhållningsregler på. Har en aning om att den närmaste tiden inte blir riktigt som den brukar.
 

Men bara en liiiiten stund, matte?

P.S. från matte: Gustav har förmodligen en kraftig magkatarr eller magsår. Magsår syns inte på röntgen, utan då måste man söva honom och gå ner med en kamera. Detta kommer göras om blödningarna kommer tillbaka. Idag var han dock såpass pigg, att han bedömdes kunna komma hem. Han ska nu få två typer av magsårsmedicin. Dels tabletter, dels något som ska sprutas in i munnen. Och så får han bara äta specialkost i minst en vecka. Inte gå ut förrän tidigast lördag. Så nu hoppas vi att detta ska läkas. Han är en fantastisk katt, det säger alla som haft hand om honom. Kelar med alla i personalen, och finner sig snällt i alla behandlingar. Han är verkligen speciell. D.S.